Internationellt och ideellt arbete krävs mot förtryck av konstnärer
TEXT: Frida Sandström
BILD: Eva-Marie Lindahl
Regeringen har gett Konstnärsnämnden i uppdrag att motarbeta hot och hat mot konstnärer. Myndigheten kan lära mycket av ideella krafter som verkar internationellt, och av de utsatta konstnärerna själva, säger företrädare för PEN och Unicorn.
2016 visade en rapport från Myndigheten för Kulturanalys att var tredje författare eller konstnär i Sverige någon gång har utsatts för hot, våld, trakasserier, stöld eller skadegörelse. Någon motsvarande internationell statistik finns inte, men det är ett faktum att konstnärer är bland de första att utsättas för hot i stater med bristande demokratiska system.
– Därför har alla organisationer och institutioner i till exempel Sverige en viktig uppgift att fånga upp hitresta konstnärer – inte minst för att stärka dessa organisatoriskt, säger Anna Livion Ingvarsson, generalsekreterare för Svenska PEN. Hon menar att institutionerna har mycket att lära genom att möta konstnärliga utövare med erfarenheter av hot.
– Genom dem får institutioner och organisationer kunskap om villkoren för konstnärer i andra sammanhang och länder. Även migrationsverket kan lära av detta, säger hon och tillägger att asylfrågor dock inte är kulturprofilerade myndigheter eller institutioners ansvar. Däremot menar hon att dessa har ett ansvar att lära av civilsamhället och de ideella organisationer som kringgärdar de statliga infrastrukturerna.
– Att verka i en ideell förening ger en större frihet att forma allianser, eftersom civilsamhällets organisationer kan se väldigt olika ut. På så vis är det ibland smidigare när det kommer till att gå till handling, säger Livion Ingvarsson. Hon menar att ideella verksamheter av naturen är mindre rigida än institutioner och därför kan växa eller omformas. Samtidigt påminner hon om den osäkerhet som följer på att engagemanget är just ideellt.
– Det är också nödvändigt med övergripande strukturer på kommunal eller statlig nivå, varpå det ideella arbetet kan vila.
PEN International är själv en organisation sprungen ur nittonhundratalets folkrörelse och med bakgrund i de konservativa stegringar som Europa genomgick då – och gör idag igen. Någon motsvarande internationell organisation finns inte för bildkonstnärer, och de senaste åren har PENs definition av skyddsbehövande författare expanderat i takt med att behoven hos utsatta kulturutövare har uppmärksammats. Ett befintligt sammanhang är fristaden, dit en författare bjuds inom ramen för PENs verksamhet efter en tids förföljelse i hemlandet. Med resurser från lokala institutioner ges denna möjlighet att leva och fortsätta arbeta i trygghet.
I Sverige har det funnits fristäder i snart tio år och sedan 2015 inkluderas även bildkonstnärer i det tvååriga residenset. Fristadsverksamheten finansieras av Kulturrådet, men även Konstnärsnämnden uppmuntrar bildkonstnärer från hotade zoner att besöka Sverige.
I somras förtydligades Konstnärsnämndens regeringsuppdrag att mer specifikt finna metoder för att skydda och hjälpa konstnärer under hot. Orsaken är att regeringen vill “öka kunskapen och förståelsen för konstnärers situation samt att samla och sprida information om det stöd som finns för konstnärer vid utsatthet för hot och hat”.
– Vårt uppdrag är att utveckla insatser som kan vara till stöd för alla konstnärer som är verksamma i Sverige och som utsätts för något som bryter mot svensk lag, detta oavsett medborgerlig status eller verksamhetsland, säger Rickard Carlsson, kommunikatör på Konstnärsnämnden.
Hur mycket som kommer att uträttas innan uppdragets resultat ska presenteras för regeringen i mars nästa år, kan Rickard Carlsson dock inte säga, men han understryker att tiden är knapp.
– Arbetet med de här frågorna behöver fortsätta i någon form även efter att uppdraget är slutfört och olika aktörer behöver samverka, tillägger han.
FAKTA
REGERINGSUPPDRAGET
Konstnärsnämndens nya regeringsuppdrag är en del av den större satsningen Till det fria ordets försvar – åtgärder mot utsatthet för hot och hat bland journalister, förtroendevalda och konstnärer. I fokus står yttrandefrihet, trygghet och säkerhet på arbetsplatsen. Konstnärsnämndens uppdrag presenteras den 15 mars 2018.
FRISTADSPROGRAMMET
Till en fristad bjuds en konstnärligt verksam som med anledning av förföljelse i sitt hemland ges möjlighet att leva och fortsätta arbeta i trygghet. Uppehället sker genom ett tvåårigt arbetsresidens, varefter fristadskonstnären ofta väljer att söka fortsatt uppehållstillstånd hos Migrationsverket. Från att endast husera författare inkluderas nu alla kulturverksamma i verksamheten, som initialt drivs av Svenska PEN. Varje svensk kommun som beslutar sig för att bli en fristad får finansiellt stöd från Statens kulturråd.
Malmönätverket Unicorn – Artists in Solidarity har sedan tre år tillbaka verkat ideellt och utominstitutionellt för att erbjuda trygga rum och givande möten för konstnärer och kulturarbetare vars verksamhet förhindras av förtryckande strukturer. Unicorns verksamhet grundar sig i solidaritet konstnärer emellan och bygger på internationella nätverk. I frågan om att skydda konstnärer från hot och hat kan man inte vara platsspecifik, menar Anna Wahlstedt, projektledare för residensprogrammet.
– Vår stora tanke är att knyta band mellan era organisationer och människor i Europa och att skapa ett internationellt motstånd mot det förtryck som drabbar konstnärer och kulturarbetare i många länder.
Anna Wahlstedt understryker, liksom Anna Livion Ingvarsson, att statliga myndigheter inte har samma praktiska erfarenhet av skyddsbehovet som civilsamhället har. Därför hoppas hon att Konstnärsnämnden i sitt nya arbete med att kartlägga metoder för att skydda utsatta konstnärer tar kontakt med mindre verksamheter som Unicorn – Artists in Solidarity, trots att de har svårt att fogas in i de nationella politiska direktivens mallar.
Det behövs ett gemensamt krafttag för att skapa ett allierat motstånd när Europas högervindar blåser, säger Anna Wahlstedt.