Från tavla till tröja
TEXT: Emil Åkerö
Modeskapare har i alla tider älskat att förvandla konstnärers verk till plagg att ha på kroppen. Men vad får konstnären ut av att samarbeta med modevärlden?
1965 skapade Yves Saint Laurent sin kollektion baserad på modernistiska konstverk av Kazimir Malevitj och Serge Poliakoff, men det var de sex klänningarna inspirerade av Piet Mondrian som satte spår i modehistorien. Modeskapares användning av ikoniska konstverk och konstnärer i sina kreationer har länge varit en återkommande företeelse. För några år sedan kom till exempel modeföretaget Acne med en kollektion baserad på konstnären Hilma af Klints konst. Kollektionen lanserades 2013 i samband med den stora af Klint-utställningen på Moderna museet som sedan turnerade i Europa. Johan af Klint är aktiv inom Stiftelsen Hilma af Klints verk och berättar att samarbetet med Acne var en del i ett större projekt för att lyfta af Klint.
– Jag tror att Acnes medverkan framför allt gav ett intresse för Hilmas konst, säger han.
Men det kan vara problematiskt när kommersiella modeföretag använder konstverk som mönster på sina plagg, menar Carolina Brown Ahlund, lektor i konstvetenskap vid Uppsala universitet.
– Det kanske blir snygga plagg, men det gagnar inte Hilma af Klints konstnärskap. Hennes konst ges en form och ett syfte som hon inte hade avsett. Den andliga dimension som hon ville förmedla med sin konst blir ju verkligen reducerad till motsatsen, till krass kommersialism. Jag misstänker att Acnekunden inte bryr sig så mycket om hennes konstnärskap eller vill bidra till att sprida kunskapen om hennes konst.
Carolina Brown Ahlund drar en jämförelse med museishoppar som säljer Monet-slipsar eller Mondrian-tröjor, vilket hon anser reducerar konsten till en grimas. Däremot gör hon skillnad på när mode inspireras av konst när helt nya mönster skapas.
– Mönster föds ur mönster och att ta avstamp i konstens färger och former när nytt skapas är en kreativ process med ett helt annat syfte än att plagiera eller förvanska. Sker det som ett samarbete mellan konstnär och kläddesigner så är det också en fortsättning på en månghundraårig tradition.
Ett sådant samarbete är underklädesmärket Björn Borg som anlitade den japanska konstnären Shinpei Naito för att ta fram en kollektion.
–Vi tycker det här samarbetet är ett tydligt exempel på hur konst och kommersiella produkter kan skapas idag 2018, säger Mija Nideborn, Design & Development Director på Björn Borg.
Mija Nideborn berättar att man på Björn Borg länge har följt Naitos utveckling och att förtjusta i hans uttrycka och färgglada mönster.
– Det kändes som ett perfekt fit för Björn Borg, det blev också ett väldigt bra komplement till vår ordinarie kollektion Om man hittar rätt i samarbeten kan det bli riktigt bra. Vi är väldigt noga när vi ser till vilka samarbeten vi gör, vi vill gärna dela värderingar med våra partners och vill också att det ska vara givande för bägge parter.
Ett annat exempel är klädkedjan Lindex projekt Art meets Fashion, en exklusiv kollektion som släpptes i samband med internationella kvinnodagen 2018, där modeföretaget samarbetade med åtta unga konstnärer vars verk blev till kläder och accessoarer. En av konstnärerna var Simon Dahlgren Strååt som dock ser en viss skillnad på samarbetet med Lindex och Yves Saint Laurents kollektion.
– I Art meets Fashion skedde samarbetet med unga, oetablerade konstnärer. Säljpunkten låg i dialogen mellan konst och design, snarare än att kapitalisera på historiska konstnärsnamn och dess varumärken. För mig var det ett processbaserat och lustfyllt projekt som gav arbetstillfällen till åtta unga konstnärer och gynnade ett ideellt initiativ.
Samtidigt kan Simon Dahlgren Strååt hålla med i Carolina Brown Ahlunds kritik, och anser att om någon annan kommersialiserar ett konstverk på ett sätt som konstnären inte varit införstådd med riskerar det att leda till en exponering ihop med budskap som degraderar konstnärens konstnärskap.
– När ett världsberömt namn tas in för att pryda en lyxig handväska, är det för att ge konsumenten en bekant knytpunkt som konsumenten antagligen är nyfiken på och vill komma närmare. Jag undrar vad Van Gogh hade tyckt om att se sina solrosor på iPadfodral, knästrumpor och kaffeunderlägg? Kanske hade han mått bra av det ekonomiska stöd det hade givit honom, kanske hade han levt längre men fastnat i att göra produkter till museishopen istället för konst till museihallarna, vem vet? Men om en konstnär tar ett aktivt beslut att delta i en kreativ process med en modedesigner, finns alla förutsättningar för att det blir ett bra samarbete.
Lindex och Acne har avböjt att medverka i artikeln.
Beträffande samarbetet mellan Acne och Stiftelsen Hilma af Klints verk, menar Johan af Klint, som då inte var aktiv inom styrelsen:
”Jonny Johansson var en mycket professionell designer att jobba med. Framför allt gav Acnes medverkan också ett intresse för Hilmas konst.”
”Jag ville lyfta en underrepresenterad historisk person som kämpade för att nå sina drömmar.”
I samarbetet med Lindex valde Simon Dahlgren Strååt att hylla Sveriges första kvinnliga OS-guldmedaljör Greta Johansson, som tog guld i samband med sommar-OS i Stockholm 1912.
Shinpei Naito jobbar med expressiva mönster, inspirerade av naturen. I kollektionen för Björn Borg tog han avstamp i den svenska sommarnatten. ”För mig är Sverige som ett fantasiland, en mystiskt plats. Det blå blomstermönstret är inspirerat av midsommarnatten, med månskenet som lyser över ängen medan blå blommor sakta singlar genom luften.”
Bilder:
1 Björn Borg
2 Acne
3 Lindex
4 Acne
5 Lindex
6 Björn Borg