Politiskt påverkansarbete i Västerbotten

TEXT: Madelaine Sillfors intervjuad av Jon Brunberg

BILD: Sarah Andreasson

I början på på 2022 drog Konstnärernas Riksorganisations lokala förening i Västerbottens län igång en uppmärksammad kampanj om enprocentsregeln i Västerbotten. Jon Brunberg, kulturpolitisk strateg, ställde några frågor till föreningens ordförande Madelaine Sillfors om det arbetet. Detta är en något längre version än den som publicerades i Konstnären nr 3 2023.

Hur startade er kampanj för enprocentsregeln i Region Västerbotten och vad handlade den om?

– Kampanjen startade vid ett medlemsmöte i början på 2022 då vi arrangerade ett seminarium som handlade om enprocentsregeln. Politiker och tjänstemän från Region Västerbotten och Umeå kommun var inbjudna men vi var verkligen inte nöjda med deras undvikande svar. Kampanjen handlade om att Region Västerbotten har fattat beslut om att följa enprocentsregeln både vid ny- och ombyggnation men bara följer den sporadiskt. Det handlar om miljontals kronor som kunde ha gått till konst till våra gemensamma rum, och utlysningar och arbete som professionella konstnärer gått miste om. När till exempel Lycksele lasarett skulle byggas om för 132 miljoner kronor avsattes inga pengar för konst alls. Då skrev vi en debattartikel i Västerbottenskuriren med rubriken ”Förtjänar inte Lyckseleborna konst på sitt lasarett?” Den ledde till att både regionen och kommunen svarade och att vi skrev en avslutande replik.

Hur har kampanjen utvecklats med tiden? Har ni behövt ändra strategi efter hand?

– Vi måste inse att politikerna ibland inte har en aning om vad som pågår. Vi har fokuserat på att utbilda politiker och tjänstemän genom att bjuda in dem och berätta vad vi ser och var vi tycker att det brister. Vi har undersökt olika vägar. Vi har arrangerat höstmöte för medlemmarna där vi bjudit in konstnärer, politiker och tjänstemän, även från andra regioner, för att berätta hur de arbetar. Vi har skrivit insändare i Västerbottenskuriren. Konstkonsulenterna i Västerbotten och Konstnärscentrum Nord har gjort projektet Platser som blev utan, för att lyfta platser som skulle ha fått offentliga utsmyckningar men som ”fallit i glömska” hos regionen. Allt detta är ett gemensamt arbete på olika fronter för att få till ett uppvaknande och en förändring.

Vad har kampanjen fått för resultat? Har ni fått gehör från politiken för era frågor?

– Särskilt tjänstemännen ser ju att det brister, att man inte lever upp till det man beslutat att man ska göra. Det är inte viktigt att enprocentsregeln följs på kronan, men när det inte skett några större upphandlingar på flera år, då kan vi inte sitta tysta. Resultatet har blivit att vi har fått upp folks ögon för värdet av konst i vår offentliga miljö. Nu rör det på sig på Region Västerbotten och det kommer till exempel att bli offentlig konst på Lycksele lasarett! Det är en direkt följd av vår debattartikel. Jag tror och hoppas att det nu blir ändring till det bättre.

Vad har varit nyckeln till att ni i den lokala föreningen i Västerbotten har kunnat vara så aktiva?

Vi har varit en grupp drivande personer som har jobbat bra ihop. Vi har haft insyn i och förståelse för konstens infrastruktur och en övertygelse om att vi alla har något att vinna på att engagera oss för varandra och att vi kan göra skillnad.

Vilka konstnärspolitiska frågor är aktuella i länet den här hösten?

För oss i Konstnärernas Riksorganisation i Västerbotten är det viktigt att folk väljer att bosätta sig här och verka här som konstnärer, och vi vill att politiken ska se värdet med att konstnärer lever och verkar här. Västerbottens kuststäder lockar fler och fler att flytta hit, det byggs som aldrig förr och här finns alla möjligheter att skapa en god infrastruktur för ett intressant, närande och produktivt konstliv. Men det saknas ateljéer och lokaler för produktion och utställningsmöjligheterna blir färre och färre, samtidigt som de ökade investeringarna egentligen borde innebära fler utsmyckningar och uppdrag till professionella konstnärer. Därför kan vi inte släppa frågan om enprocentsregeln men är nu även aktiva i frågor som rör produktionsplatser för konst.

Foto av: Sarah Andreasson