Världen behöver en mångfald av uttryck!

TEXT: Sara Edström

BILD: Jann Lipka

Krönika av Sara Edström till Konstnären nr 3, 2023

– Alla dessa projekt för att bredda konstfältet, är inte det bara ännu ett sätt för vissa projektansökningsproffs att lirka sig in i systemet och få loss offentliga medel så att de har sin egen försörjning tryggad ett tag till? Behöver vi verkligen satsningar för att locka in ännu fler wanna-be-konstnärer till denna totalt otrygga och oförutsägbara bransch?

– Vem som helst som känner för det kan väl bara sätta igång och göra konst? Konstskolorna är väl öppna för alla som vill ansöka? Det går väl utmärkt att köpa färdigspända dukar och oljefärg i närmaste Clas Ohlson-butik?

– Varsågod och kliv in i värmen bara! Och klarar du inte den stenhårda konkurrensen och de smakpoliser som sitter som gatekeepers i varje vrå här inne, ja men då är det väl bara för att du inte är nog braaa helt enkelt. Klipp dig och skaffa dig ett riktigt jobb och sluta gnälla.

Ungefär så här låter det. Det är många som avfärdar och förminskar vad diskussionerna om att bredda rekryteringen till kulturlivet egentligen handlar om. För det är ju inte så enkelt som att möjligheten att utöva ett konstnärskap beror på tillgången på billig oljefärg. Om man har den övertygelsen att konst och kultur är en mänsklig rättighet, både att utöva och att ta del av, så är det verkligen ett misslyckande att inte alla har tillgång till detta val på ett självklart sätt. Jo visst, vi får se en och annan teaterpjäs medan vi går i skolan, vi får prova på att göra en lerfigur på bildlektionen, vi får kanske till och med se en konstutställning då vi är på skolresa. Men det räcker inte. Det ska mycket till innan du ens kan börja föreställa dig att du skulle kunna bli konstnär själv. En verklig, pålitlig, väg in i ett konstnärligt yrke kräver trygga arbetsförhållanden med goda ekonomiska villkor. Och det kräver en kollegial, social, välkomnande atmosfär där du kan utvecklas och utmanas.

Samtidigt vet vi att det utanför konstfältet höjs allt fler högljudda röster som inte alls är intresserade av någon sorts inkludering eller breddning. Åsikterna faller in i den retorik vi har hört sedan Ny Demokratis dagar, då de sade sig tala för “verklighetens folk”. Helt ogenerat spär många nu på föraktet mot dem de kallar kultureliten. För visst är det så att om fler och fler tänker att konst och kultur inte är för dem, så är det lättare att få igenom nedskärningar och inskränkningar. Därför är det så viktigt att vi som vet att det behövs fler röster – mer konst och kultur som belyser och bråkar med och ifrågasätter och förundras över världen omkring oss på tusentals olika vis, från tusentals olika perspektiv – vi måste mobilisera. Vi måste kräva vettiga villkor så att det inte är ens ekonomiska situation och/eller sociala status som avgör vem som kan bli konstnär. Världen behöver en mångfald av uttryck. Inte enfald. ●

Sara Edström
konstnär och riksordförande
Konstnärernas Riksorganisation