0s+1s Collective – En kollektiv hjärna på nätet

TEXT: Frida Sandström

BILD: Margareta Bloom Sandebäck och Sarah Guarino Florén

För cyberfeministiska 0s+1s Collective är den digitala närvaron central, både som arbetsmetod och tematik. När man vill skapa strukturförändringar i en manligt kodad värld är det enklast att arbeta tillsammans.

Konstvärlden präglas ännu av den modernistiska idén om det ensamma konstnärsgeniet. Som flera kvinnor i grupp motarbetar vi den ideologin. Vi behöver inte bli upplockade av curatorer, vi väljer varandra, säger Sonia Hedstrand, en av medlemmarna i konstnärsgruppen 0s+1s.

Jag intervjuar henne och de tre andra, Anna Kinbom, Rut Karin Zettergren och Choterina Freer, 
i ett gruppsamtal på Skype. Eftersom gruppens medlemmar verkar mellan era städer och länder präglas samarbetet av kontakt via digitala medier, som de alla också använder som medium i sina konstnärskap.

^{Rut Karin Zettergren, Anna Kinbom och Sonia Hedstrand utgör tillsammans med Choterina Freer 0s+1s Collective. Foto: Margareta Bloom Sandebäck}

0s+1s har lånat sitt namn från Sadie Plants bok Zeroes and Ones: Digital Women and the New Techno- culture från 1997. Liksom Plant vill 0s+1s kartlägga kvinnornas roll i den tekniska utvecklingen – och aktivt verka för att förändra denna, tillsammans. Behovet av en gruppgemenskap växte fram redan under utbildningstiden. Nu är de alla yrkesverksamma sedan många år och har samtliga parallella individuella karriärer.

”Den digitala 
närvaron har blivit central 
för oss.” 
_{Choterina Freer}

Nu har samarbetet pågått i fem år och 0s+1s har upparbetat arbetsmetoder där både deras egna konstnärskap och gruppens gemensamma ryms. Ofta refererar medlemmarna till varandra i sina respektive verk och på samma vis fogas också deras individuella arbeten och research in i gruppens gemensamma projekt. Att låna och dela på det viset förutsätter en öppenhet och ett internt förtroende. Något som inte är en självklarhet i konstvärlden.

– Jag tror att många konstnärer känner sig osäkra inför att samarbeta, eftersom de inte har fått redskap för sådant. Därför är de rädda för att förlora sin integritet, säger Sonia Hedstrand.

Samtidigt menar gruppen att frågan måste förstås genom en större samhällelig förändring, där samtida arbetsförhållanden föder en större individualism.

– Den ideologin genomsyrar hela samhället idag. Men om det kollektiva är något som vi tror på måste vi också arbeta för det, säger Sonia Hedstrand.


Choterina Freer fyller i: 
– Därför har den digitala närvaron blivit central för oss, om det så handlar om samtal, performance eller gemensam läsning av en text. Och detta oberoende av var vi är någonstans. Vi har även utvecklat format för att ställa ut online.

Genom att göra en annan typ av konst än direkt säljbara objekt behåller 0s+1s hoppet om att en annan konstvärld är möjlig. Men det är inte alltid enkelt. Idag försörjer sig gruppens medlemmar främst genom extrajobb, bland annat som gästföreläsare och workshopledare vid konstutbildningar. Där introducerar de sina kollektiva metoder och inleder samtal med studenter om konstnärliga samarbeten genom tiderna. För de är er än vad man kan tro.

– Vem skulle bry sig om Auguste Renoir om han inte hade hängt med resten av impressionisterna? De -ismer vi idag studerar etablerades ju för att dessa konstnärer samtalade eller arbetade i grupp. Det måste vi kunna göra även idag, säger Sonia Hedstrand.

Denna historiska prägel är också central för 0s+1s, som arbetar genom en så kallad ”cyberfeminism”. Begreppet kommer från nittiotalets kvinnliga aktivister, konstnärer och tänkare som arbetade över internet. Liksom 0s+1s konfronterade de dominerande idéer om individen, människokroppen och om en patriarkal könsmaktsordning.

Inte heller idag är det helt enkelt för icke-män att arbeta med digital teknik. Om det så handlar om att producera musik, dra sladdar eller bygga hemsidor.

– Det är fält som är manligt kodade och dominerade. Därför är det viktigt för oss att genom vår research kartlägga de kvinnor som har arbetat digitalt under en längre tid, fastän historien inte uppmärksammar detta, säger Anna Kinbom.

^{0s+1s COLLECTIVE, 0s+1s Collective läser ur Zeros and Ones: Digital Women and the New Technoculture av Sadie Plant, på vernissagen för the future was at her fingertips – digital ambivalence, cyborging and technofeminism på Södertälje konsthall i juni 2018. Foto: Sarah Guarino Florén}

På samma vis är det viktigt för gruppen att understryka och konfrontera det faktum att merparten av den teknik som åsyftas en gång utvecklades för militärt bruk.

– Hur kan vi bearbeta eller vända på den ideologi som följer med sådana medier? Allteftersom internet kommersialiseras växer behovet för feministiskt präglade onlinegemenskaper, fortsätter Kinbom.

Kvinnliga konstnärer och curatorer ges allt större plats, men för 0s+1s är det också viktigt att inte glömma bort klassperspektivet, vilket de menar i längden avgör vem som får möjlighet att alls arbeta i konstvärlden. Därför arbetar gruppen aktivt med tillgänglighet och kunskapsutjämning. Det sker genom att presentera research och referenser i era olika format, så att människor med olika kunskapsbakgrund kan ta del av deras arbete.

– Beroende på vem du är kan du få ut olika saker av våra utställningar, säger Rut Karin Zettergren.

– Även detta är en cyberfeministisk praktik, som sedan start har handlat om pedagogik och mobilisering mellan aktörer. För oss är det viktigt att utveckla och dela denna historia till er.