TEXT: Sonia Hedstrand
BILD: Sonia Hedstrand. Bild privat.
Sonia Hedstrand skriver om det kanske mest tabubelagda ämnet i en konstnärlig arbetsrelation – yttre skönhet i den femte delen i Konstnärens artikelserie om de mjuka arbetsmiljöfrågorna.
”Hon skulle aldrig blivit framgångsrik om hon inte varit så vacker.”
Så sa en inflytelserik konstredaktör på en stor dagstidning vid millennieskiftet, om en på den tiden känd kvinnlig konstnär. Jag minns att jag inte alls höll med. Den åsyftade konstnären var visserligen vacker. Men hon gjorde även mycket intressant konst. Hon förtjänade sina framgångar.
Att påstå att kvinnor som har ett fördelaktigt utseende automatiskt skulle vara korkade eller ha charmat sig till sina karriärer var vanligt förr. Men det har hänt mycket med den feministiska medvetenheten i det här landet under de 25 år som gått sen anekdoten jag citerar ovan. Vi hör inte sådana påståenden om kvinnor i konstvärlden på samma sätt längre. Ändå diskuteras just nu något som kallas skönhetsprivilegium.
Vad består detta privilegium av?
I princip varje gång jag går ut för att dansa händer följande: Män stirrar på mig, kommer fram och vill tala om hur de tycker att jag ser ut och hur det får dem att känna. De håller fast mig, försöker pussa mig, tjatar i mitt öra om vad de vill, vad de behöver och vad de anser om min kropp. När jag vänligt avböjer kontakt svarar de ofta med sexistiska tillmälen som inte lämpar sig för tryck. Jag vill också tillägga att dessa män väldigt sällan betalat för mina drinkar.
Är detta vad som menas med skönhetsprivilegium?
En skakig äldre herre med käpp väser ”här får man nåt å vila ögona på” när jag går förbi i bikini på badhuset. Jag lägger mig i bubbelpoolen och blundar, men hoppar förskräckt till när någon rör min hand. En ung kille och hans kompisar ler mot mig, de vill bara ha kontakt, prata lite. De förstår inte att det känns hotfullt för en ensam kvinna att omringas av ett gäng biffiga unga män i en bubbelpool. Jag börjar känna mig obekväm med att gå och bada själv.
Är detta vad som menas med skönhetsprivilegium?
”Det är bara för att du är så vacker”, säger både kvinnor och män när jag klagar på de sexuella trakasserier, visslingar, rop, snuskiga insinuationer, kommentarer om mitt utseende och oönskade närmanden jag tvingas utstå nästan dagligen. En del blir till och med provocerade av att höra om det. ”Varför är det så viktigt för dig att klä dig så feminint och sminka dig då, om du tycker det är jobbigt?” ”Varför går du ut på sådana klubbar?” ”Det finns ju sjysta män, men du träffar dem nog inte på krogen.” Kanske det. Så låt oss ta en titt på hur det ser ut i den feministiska filterbubblan kallad konstvärlden.
I samband med min avgångsutställning från konsthögskolan kom det in en känd internationell curator och tittade länge på mitt verk. Han blev så berörd av min film att han ville sitta och samtala med mig om den i flera timmar. Som student vaktar en sin egen utställning, så jag satt fast där jag satt. Det kändes ändå som ett givande möte. Han sa att han ville visa mitt verk i en utställning han skulle curera i Tokyo. När han gick var jag såklart upprymd. En otrolig chans för en nybakad student att få en utställning utomlands! Samma kväll kom ett mejl med en förfrågan om att äta middag kommande dag. Med all erfarenhet jag har av mäns beteende blev jag genast misstänksam. Så jag svarade sakligt att jag skulle äta middag med min pojkvän, men att han var välkommen att komma på ateljébesök på dagtid. Jag fick inget svar. Behöver det nämnas att utställningen i Tokyo inte blev av?
Är detta vad som menas med skönhetsprivilegium?
Jag hade varit på en nätverksträff för konstnärsdrivna verksamheter. Där hade jag talat om ett konstprojekt jag jobbade med och fått kontakt med en man som förestod en residensverksamhet med viss status, där det även arrangerades utställningar och andra evenemang. Han planerade ett seminarium på samma tema som mitt pågående verk handlade om och ville bjuda in mig att delta och frågade om vi kunde ta en fika och diskutera ett samarbete. Här erbjöds alltså möjlighet till nya möten, återkoppling på mitt arbete, exponering av min konst och såklart ett arvode. Vi möttes på ett kafé och hade ett intressant samtal, tills han plötsligt började prata om att han funderade på att lämna sin fru. Vis av erfarenheten förstod jag genast vad som var på gång. När jag inte besvarade hans invit blev det tyst. Han genomförde sitt seminarium, på det tema jag var något av en expert på, men utan mig.
Är detta vad som menas med skönhetsprivilegium?
Genom mina bekanta mötte jag en trevlig man som var lektor på en konstnärlig högskola. Vi hade båda intresse för radikal pedagogik, platt organisering och konstnärliga samarbeten. Det ledde till diskussioner om att göra en kurs tillsammans på den kandidatutbildning han förestod. Här måste jag understryka att en sådan chans kan vara avgörande för en konstnärs framtida försörjning. För att få en tjänst på en högskola krävs tidigare erfarenhet av handledning på högskolenivå, men just det nålsögat kan vara svårt att komma igenom om en inte blir inbjuden av någon som redan har en position på institutionen.
Så, här hade jag mött en person som föreföll ödmjuk, hade en uttalad maktanalys och sa sig vara intresserad av feminism. I början var han så otroligt trevlig så jag trodde att jag fått en ny kompis. Tills en gemensam manlig bekant menande upplyste mig om att ”han är även singel”. Då förstod jag vad som var på gång. När lektorn insåg att det inte skulle bli någon kroppskontakt med mig så förbyttes hans vänliga bemötande i dess totala motsats. Från ingenstans började han ifrågasatta min kompetens som lärare och slutade sedan helt att höra av sig. Någon kurs blev det aldrig.
Är detta vad som menas med skönhetsprivilegium?
Gemensamt för många av dessa exempel från mitt yrkesliv är att det handlar om möten med män som från början varit genuint intresserade av min konstnärliga kompetens. Det intellektuella intresset har dock snabbt kopplats om till ett erotiskt intresse. När det inte besvarats har dessa personer berövat mig yrkesmässiga möjligheter. Det har hänt fler gånger under mitt arbetsliv än vad jag kan räkna.
Är detta vad som menas med skönhetsprivilegium?
Jag hade varit på ett möte och presenterat ett upplägg för ett välbetalt uppdrag som coach, vilket återigen visat sig vara en omskrivning för att en man försökte lura till sig en privat träff. ”Men det förstod du väl att det var en dejt?”, sa en konstnärskollega med snett leende. När hon säger sådant verkar hon förutsätta att det enda intresse män kan tänkas ha av mig är att de vill få tillgång till min kropp. Till slut har jag själv börjat undra: Har jag något annat värde för män?
Är detta vad som menas med skönhetsprivilegium?
Det är generellt väldigt vanskligt att uttala sig om privilegier som en själv har eller inte har. Den som har ett privilegium tenderar nämligen att inte se det. Som när vita personer säger ”vadå rasism, det har jag aldrig märkt.”
Jag betvivlar inte att människor kan få vissa fördelar av ett attraktivt utseende. I vissa kommersiella delar av konstvärlden och inte minst i sociala medier har det exempelvis blivit vanligare att unga snygga konstnärer fotograferas lättklädda framför sina verk. Det bidrar säkert till att äldre rika män vill köpa deras (oftast kitschiga och färgglada) målningar. Men hur kommer dessa kvinnors karriärer att se om 20 år, då de inte längre är lika unga och söta? Jag tror inte riktigt på kvinnor som säger att de kan utöva makt genom sitt utseende. Vad får de egentligen ut av att spela på sin skönhet? Några gratis drinkar för några hundralappar? Bekräftelse?
Alla är ju olika men jag har aldrig känt mig vacker av att män säger till mig att jag är vacker. Tvärtom, dessa kommentarer gör mig självmedveten, får mig att titta en extra gång i spegeln och där ser jag ett par tätt sittande ögon, en väldigt sned näsa, glipor mellan tänder i underkäken och en begynnande dubbelhaka. Mitt självförtroende blir snarare sämre av dessa ständiga kommentarer om och fokus på mitt utseende.
Dessutom är det fortfarande stor skillnad på hur attraktiva män bemöts, jämfört med kvinnor. Vissa uppenbart attraktiva män i kulturvärlden lägger upp snygga helkroppsbilder på sig själva på sociala medier, eller videor på när de gymmar. Det fascinerar mig hur sådant inte verkar påverka deras karriärer negativt, snarare tvärtom. Men då jag någon gång har en bildbyline i en post får jag direkt hjärtan, kommentarer och sliskiga direktmeddelanden från gubbar som vill ses. Dessa oönskade inviter känns inte bekräftande. Det gör mig otrygg att veta att män som kan ha makt över mig i jobbsituationer sitter på fritiden och dreglar över mina porträttbilder på Instagram. Ibland försöker jag styra in deras intresse mot det professionella. Som när en man skriver ”jag vill gå på kurs med dig ...”, och jag svarar korrekt ”ja, det är bara att be din chef ta in mig för en föreläsning”. Inget svar.
Är detta vad som menas med skönhetsprivilegium?
Skönhet tillskrivs alldeles för stor betydelse idag. Från både män och kvinnor hör jag kommentarer som ”du har väl ingenting att vara ledsen för, du som är så vacker”. Menar de att en person inte kan ha några sorger i sitt liv bara för att den har ett visst utseende? Ingen blir lycklig av att vara vacker. Minns Marilyn Monroe, hon ansågs vara världens vackraste kvinna, men var djupt olycklig, ensam och tog sitt liv vid 36 års ålder.
Är detta vad som menas med skönhetsprivilegium?
Nyligen fick jag en lång radda hatiska och hotfulla meddelanden från en man som skrev att ”feminister förtjänar att knullas till döds” och ”en bra feminist är en feminist som ligger två meter under jorden” och så vidare. Självklart blev jag skärrad av detta nattliga näthat. Men samtidigt är dylika hot ett mindre problem i mitt liv än de så kallade reko, högutbildade män i konstvärlden som aldrig skulle säga ett ont ord om feminism, men som i tystnad stänger mig ute från möjligheter till jobb och försörjning på grund av att de självsvåldigt projicerat sina obesvarade begär på min kropp.
Nej. Jag har svårt att se hur skönhet skulle vara ett privilegium för kvinnor.
Alla artiklar i serien finns samlade här.
Välkommen att prenumerera på Konstnärernas Riksorganisations konstnärspolitiska nyhetsbrev. Nyhetsbrevet skickas ut cirka 4 gånger per år och ger dig en snabb översikt över aktuella politiska frågor som är viktiga för konstnärskåren. Det riktar sig i första hand till politiker eller tjänstepersoner med ansvar för kulturpolitiken på statlig, regional eller kommunal nivå.