Syftet är att undersöka konstnärers möten och aktivitet inom ramen för projektet, ge per-spektiv på de roller som utvecklats, och vilken nivå av integration som projektet når. Som framgår i denna studie, är svårigheterna som kan möta en nyanländ konstnär att över huvud taget bli sedd och erkänd som yrkesverksam konstnär, och därefter att komma in i sammanhang och konstnärliga nätverk där dennes kompetens kan tillvaratas. Konsten att delta har utifrån denna verklighet utformat mentorsprogrammet och arbetat aktivt gentemot olika kulturinstitutioner och myndigheter som en lösning på dessa två problem. Vi kommer till slutsatsen att mentorprogrammet fungerar som yrkesintegration på individnivå och att Konsten att delta och deltagarnas arbete emot institutioner över en längre tid har lett till en förändring. Integration blir här synlig som en tvåvägsprocess: då utlandsfödda eller konstnärer som är utbildade eller tidigare har varit verksamma utomlands, påskyndar en förändring också av de kulturinstitutioner och personer som dessa kommer i kontakt med. För att nå fram till en punkt där det svenska kultur- och konstfält speglar, och är representativt för dagens mångfaldssverige krävs det en förändring bland svenska kultur- och myndighetsinstitutioner. Det finns goda in-dikationer på att Konsten att delta är en del i denna förvandling. Vi föreslår ett antal rekommendationer, dels gällande att vidareutveckla Konsten att delta och dels för fortsatta studier som kan stärka projektet och ge ytterligare förståelse för integrationsprojekts bestående verkan och värden.