I Regeringsformen, som är en del av våra grundlagar, finns flera bestämmelser som utgör förutsättningen för konstnärlig frihet. Där står det att den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd är grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det innefattar bland annat rätt att få uttrycka, få tillgång till och att få deltaga i det kulturliv vi själva väljer. Var och en av oss är gentemot det allmänna tillförsäkrad frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor (yttrandefrihet) och författare, konstnärer och fotografer äger rätt till sina verk (upphovsrätt). Armlängds avstånd, som ofta förekommer i politiska debatter, finns inte angivet i vår grundlag eller annan lag, utan ska snarare ses som en princip som säkerställer att politiker inte deltar i valet av vilken konst som köps in eller visas.
Vad innebär konstnärlig frihet konkret för dig som konstnär?
Vi kan börja med upphovsrätten. Om någon använder ditt verk utan ditt tillstånd har du som huvudregel rätt att stoppa användandet och begära ersättning för det nyttjande som redan skett. Får du inte gehör hos den som är ”skyldig” eller den som medverkar till att det sker (till exempel en digital plattform) kan du vända dig till både polis och domstol och få din sak prövad.
Om du av staten, en region eller en kommun eller annan offentlig aktör, till exempel ett museum, har fått ta bort eller ändra din konst (ditt yttrande) av skäl som inte är sakliga och opartiska, kan det ses som ett brott mot yttrandefriheten. Det kan leda till kritik från Justitieombudsmannen. Det finns också en möjlighet att begära skadestånd om myndigheten i och med sitt agerande också bröt mot Sveriges förpliktelser enligt den Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter. Det är en krånglig men inte omöjlig process att driva.
Finns det några fall?
Ja, det finns några få exempel där enskilda upphovspersoner fått frågan om en myndighet gjort sig skyldig till brott mot yttrandefriheten prövad av Justitieombudsmannen (JO) respektive Justitiekanslern (JK). Det finns däremot inga fall då Sverige dragits inför Europeiska domstolen för Mänskliga rättigheter på grund av brott mot den konstnärliga yttrandefriheten, inte heller något skadeståndsmål. Men frågan är om det beror på att vi saknar fall eller om det saknas kunskap och resurser att driva den här typen av fall. Det har visat sig att avsaknaden av kunskap om när och hur konstnärer påverkats i sin konst och yttranden av det offentliga gör att det inte uppfattas som ett problem. För att ta fram fakta och utreda saken närmare har vi tagit initiativ till Artistic Freedom Watch där du kan anmäla om du upplevt begränsningar i din konstnärliga yttrandefrihet.
Vill du veta mer eller bara berätta om något du upplevt som en begränsning av din rätt att skapa fritt kan du också kontakta mig direkt. Konstnärlig frihet är en mänsklig rättighet. Läs mer på artisticfreedomwatch.se.
