Exempel: Konstnären sitter i möte med en utställningsarrangör och de enas om att konstnären ska vara med vid en utställning ett halvår senare och till dess lovar hen skapa några nya verk.
Konstnären börjar genast förbereda ditt deltagande i utställningen, bl.a. genom att studera utställningshallen, skissa på några nya verk och ta in offerter för verkens produktion. Efter en tid kontaktar konstnären utställningsarrangören och föreslår ett möte där de mer i detalj skulle diskutera utställningen och de nya verken. Arrangören meddelar då att det inte kommer att bli av. De har gått vidare med en annan konstnär. Vad är det nu som gäller?
När finns ett ”avtal”?
Ett avtal uppstår då två eller flera har s.k. samstämma viljor. Ofta inleds det med att den ena kommer med ett förslag (ett anbud) som sedan gillas av den andra (accepteras). I många fall sker en förhandling, kanske i form av ett samtal vid ett möte, där olika förslag diskuteras innan båda parter är överens och har ”samstämmiga viljor”. När man nått ditt har man ingått ett avtal. Det kan ske både muntligt och skriftligt. I exemplet ovan ser det ut att ha skett i mötet med Utställningsarrangören.
Men krävs det inte ett kontrakt, dvs att man skrivit ner och signerat det man kommit överens om?
Nej, avtal kan ingås både muntligt och skriftligt. Om inget är bestämt mellan parterna om formen (eller det finns lagkrav på formen) gäller muntliga avtal lika väl som skriftliga.
Krävs det inte skriftliga avtal enligt MU-avtalet? Nej. Det står i och för sig i 3 § i MU-avtalet att arrangören ska förhandla och sluta skriftliga avtal om upphovsmannens medverkan. Det gäller också för de organisationer som åtagit sig att tillämpa MU-avtalet. Om det inte skett, har arrangören brutit mot de formkrav (skriftligt avtal) som anges i MU, vilket är allvarligt i sig, men ett bindande avtal kan ändå ha ingåtts muntligen.
Hur vet man avtalets innehåll om det inte skrivits ned och godkänts av parterna?
Svårigheten med muntliga avtal är att parterna kan ha uppfattat det man kom överens om olika. Hur bevisar man då vad som avtalades? I exemplet ovan antog t.ex. arrangören att de skulle träffas igen och diskutera utställningen och de nya verken närmare, samt skriva ett utställningsavtal, innan det var bestämt att konstnärens skulle vara med i Utställningen. Konstnären å sin sida, som många gånger deltagit i utställningar bara efter enkla möten där det bestämts, tänkte att nu var allt klart. Hen hade fått uppdraget att deltaga i utställningen med nya verk. Vem har rätt i det här fallet?
Det blir den part som bäst kan bevisa det hen påstår som till slut bestämmer vad som får anses vara avtalat eller inte avtalat. Kan arrangören visa att de tydligt förklarade för konstnären att de var först när de skrivit ett utställningsavtal som det var bestämt att konstnären skulle deltaga. Eller är det konstnären som kan visa att inget nämndes om något skriftligt avtal och hen hade anledning att tro att allt nu var klart eftersom tid, plats och innehåll (nya verk) diskuterades så ingående.
För att inte hamna i en situation där det blir ord mot ord, gör man klokt i att bekräfta i skrift det man kommit överens om. Sker det inte via ett kontrakt, kan det enkelt göras genom att man skriver mötesanteckningar innehållande det man kommit överens om, som man sedan låter den andra ta del av, t.ex. via ett mail.
Vad gäller för det man inte alls diskuterat men som ändå förväntas?
Part kan begära skälig ersättning för sina avtalade åtaganden, även om inte detaljerna diskuterades. Vad som är skäligt bestäms då av vad som är brukligt i branschen. När det gäller arvode för arbetstimmar kan t.ex. de arvodesrekommendationer som finns på Konstnärernas riksorganisations webbplats anses vara skäliga. Se http://www.kro.se/mu-och-avtal .
I exemplet ovan kan konstnären troligen fakturera för de timmar hen bevisligen lagt ner på att förbereda sitt deltagande i utställningen, t.ex. deltagit i möten, tittat på lokalen o liknande. Ersättning eller bidrag till skissarbete och verkets produktionskostnader kräver också att det bestämdes vid mötet eller att konstnären av andra övertygande skäl hade rätt att utgå ifrån att arrangören skulle stå de kostnaderna.
Vad menas med att ett avtal är ”bindande”?
Att ett avtal är bindande innebär att vardera part ska uppfylla det man tagit sig. Inom juridiken använder man begreppet ”pacta sunt servanda”. Bryter man sina åtaganden blir det ett kontraktsbrott, och den andra parten har rätt till ersättning för de kostnader som åsamkas hen pga. av avtalsbrottet. I exemplet skulle det t.ex. kunna röra sig om de kostnader som är direkt hänförliga till konstnärens arbete inför utställningen.
Sammanfattning
Som framgår finns många oklara delar i muntliga avtal, så även om de är bindande, gör man klokast i att skriva ner det som ska gälla så att det är odiskutabelt och tydligt mellan parterna. Det undanröjer många missförstånd och sparar mycket tid och pengar för alla inblandade.
Nästa gång tänkte jag skriva om det nya s.k. Upphovsrättsdirektivet som antogs i våras och vad det kan komma att innebära för konstnärer.
Katarina Renman Claesson, förbundsjurist