Vid utställningssammanhang på ett galleri är upplägget för det mesta relativt klart. Galleristen får en del av den slutliga försäljningssumman (ofta 50 procent) som ersättning för sitt arbete och sina omkostnader. När det gäller förmedling av kontakter med beställare av konstnärliga gestaltningar är det inte alltid lika självklart hur en eventuell provision skall beräknas, och när denna skall utgå.
Ser man på andra områden, exempelvis förmedling av illustrationsuppdrag, är det vanligt att agenturer tar mellan 20-25 procent av ersättningen för uppdraget i förmedlingsprovision. Att tillämpa dessa strukturer rakt av på förmedling av konstnärliga beställningar är dock inte alltid rimligt. Konstnärliga gestaltningar är ofta förknippade med stora produktionskostnader, och kan även innefatta kostnader för markarbeten och fundament.
Galleriförbundet rekommenderar att en mindre provision utgår efter att produktions- och materialkostnader täckts, men provisionen kan också variera beroende på hur uppdraget har tilldelats konstnären och hur aktivt galleriet varit. Handlar det om en förmedling av en kontakt, direkt eller indirekt, är det mer än rimligt att den som förmedlat uppdraget skall få ersättning för detta. Handlar det, å andra sidan, om ett uppdrag som tilldelats efter att konstnären, på egen hand, har gått igenom en ansökningsprocess enligt Lagen om offentlig upphandling (LOU), är en provision mindre självklar.
Mitt råd, när situationen inte är självklar, är att parterna går igenom vad provisionen de facto är en ersättning för. Med andra ord, vilken tjänst det är som motiverar att intäkterna från ett specifikt uppdrag eller försäljning bör delas mellan flera parter.
Sofie Grettve, Förbundsjurist