Till Västra Götalandsregionen
Uppdaterat remissvar regional kulturplan för Västra Götalandsregionen 2016-2019
KRO/KIF har tagit del av utkastet till kulturplanen för Västra Götalandsregionen 2016-2018 och vill härmed lämna några synpunkter som vi hoppas kommer att uppmärksammas och arbetas in i den slutgiltiga versionen av planen.
Konstnärernas Riksorganisation (KRO) och Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KIF) företräder tillsammans över 3300 professionella bild- och formkonstnärer i Sverige. Vårt mål är att förstärka medlemmarnas sociala och ekonomiska villkor och därmed göra det möjligt för konstnärer att vara yrkesverksamma.
Inledning
KRO/KIF arbetar aktivt med frågor som berör bild- och formkonsten i den regionala kulturverksamheten. Det egna skapandet får oss människor att reflektera och tänka, det fördjupar det viktiga offentliga samtalet och verkar gränsöverskridande. Den fria konsten svarar mot ett stort behov hos oss människor att förstå världen och varandra; vi behöver den för att må bra och fungera som individer och i samhället. Ett vitalt och utforskande konstliv kräver emellertid att konstnärerna kan verka under rimliga arbetsvillkor. Kultursamverkansmodellen har medfört ett ökat regionalt bestämmande över kulturpolitiken. Detta innebär ett gyllene tillfälle att påverka och forma framtiden även för det regionala konstlivet.
Bild- och formkonstnärer är den konstnärliga yrkesgrupp som har lägst inkomster, visar Konstnärsnämnden i flera rapporter. Det är också den yrkesgrupp som har flest andel kvinnor. Konstnärernas Riksorganisation och Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare har nyligen sammanställt en ny stor konstnärsenkät (2014). Denna visar att 64 procent av konstnärerna i Västra Götalandsregionen har en månadsinkomst på 13 300 eller mindre, vilket kan jämföras med den genomsnittliga månadsinkomsten i länet som enligt SCB var 22 120 kronor (år 2012). Ungefär 66 procent av konstnärerna i Västra Götalandsregionen uppger också att de arbetar med annat än den konstnärliga verksamheten för att kunna försörja sig, vilket är ett slöseri med regionens konstnärliga kompetens. Cirka 28 procent av konstnärerna uppger att de tvingats tacka nej till att medverka i en utställning för att ersättningen och villkoren är så dåliga att de inte har haft råd att medverka, och 75 procent har vid något tillfälle inte fått utställningsersättning vid utställningar. Den redan låga andelen av regionens kulturutgifter som investeras i bild- och formkonsten har minskat från 5,9 % år 2011 till 4,2 % år 2013, enligt statistik från Myndigheten för Kulturanalys. Detta är en oroväckande utveckling för regionens konstscen och bör tas på största allvar.
Remissvarets struktur
KRO/KIF har i sitt arbete med kultursamverkansmodellens implementering lyft fram ett antal särskilt viktiga frågor i anslutning till bild- och formområdet. Dessa är medverkans- och utställningsersättning, (MU-avtalet), procentregeln för offentlig konstnärlig gestaltning av offentliga rum och miljöer, regionala resurscentrum för bild- och formområdet, jämlikhet inom konsten, konstens egenvärde och principen om en armlängds avstånd. Det är framförallt utifrån dessa frågor som detta remissvar kommer att behandla den regionala kulturplanen för Västra Götalandsregionen. Vi vill emellertid börja med några övergripande kommentarer.
Övergripande kommentarer
En betydande del av de femton första sidorna av Västra Götalandsregionens kulturplan behandlar metoder för utvärdering. Detta är så klart viktigt men vi skulle önska ett större fokus på konkreta satsningar på regionens kulturliv; annars finns inte särskilt mycket att utvärdera. Följdaktigen saknar KRO/KIF ett flertal centrala element i kulturplanen.
I det inledande kapitlet skulle det behövas en diskussion om regionens värdegrund på kulturområdet. Principen om ”en armlängds avstånd” uppges i regionens dokument ”En mötesplats i världen. Kulturstrategi för Västra Götaland” (2012) vara en riktlinje för den regionala kulturpolitiken, men omnämns överhuvudtaget inte i kulturplanen. KRO/KIF skulle gärna se att man i ett inledande stycke diskuterar denna princips betydelse och lyfter fram konstens egenvärde. Det bör betonas att kulturen ska vara en fri, dynamisk och ifrågasättande kraft i samhället och att det ekonomiska stödet till kulturen ska baseras på konstnärliga, kreativa och kvalitativa kriterier.
För att garantera diskussion, kritisk granskning och utveckling av kulturbegreppet är det viktigt att de konstnärliga och kvalitativa bedömningarna inte görs av den politiska sfären utan av sakkunniga ämnesexperter, konstnärer och konstnärliga ledare. I den partienkät som KRO, KIF och åtta andra bild- och formorganisationer gjorde inför valet 2014 svarade F! och alla riksdagspartier utom SD affirmativt på den direkta frågan om ”svensk kulturpolitik ska följa maktdelningsprincipen om att politiker beslutar om storleken på anslagen men inte över det konstnärliga innehållet”. Alla riksdagspartierna och F! svarade även ”ja” på enkätfrågan om kulturen har ett egenvärde som gör att offentliga kulturanslag inte behöver motiveras med andra politiska syften. Partierna är alltså överens om att kulturen i sig är målet.
Det är också värt att notera att alla svenska riksdagspartier och F! anser att kulturområdet är en självklar del av välfärden och att samhället därför ska erbjuda medborgarna kulturverksamhet av hög kvalitet. Samtliga partier bekräftar att man ska ha tillgång till ett mångfacetterat kulturutbud oavsett var man bor i landet.
”Konstnärlig kvalitet” anges vara en av den regionala kulturstrategins fem dimensioner (s. 7), och det nämns att regionen i sitt arbete med främjandet av ett levande och självstående kulturliv prioriterar konstnärlig spets inom alla konstområden (s. 15). KRO/KIF skulle i detta sammanhang gärna se en närmare diskussion kring hur man kan förbättra kulturskaparnas situation på arbetsmarknaden. Det bör poängteras att investeringar i kulturskaparnas villkor samtidigt är en investering i ett långsiktigt starkt kulturliv. Detta är bra formulerat i regionens dokument ”En mötesplats i världen. Kulturstrategi för Västra Götaland” (2012): ”Kulturpolitiken kan inte själv åstadkomma konstnärlig kvalitet, den kan bara skapa bättre eller sämre förutsättningar för konstnärligt skapande.” (s. 6).
Regionen har bra satsningar på internationella residens och kollektivverkstäder i syfte att stärka konstområdet. Tyvärr tycks inte motsvarande ambitioner finnas, åtminstone framgår det inte i kulturplanen ännu, för MU-avtalet och enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning. Detta skulle kunna åtgärdas med hjälp av utarbetandet av en handlingsplan för bild- formkonsten i regionen där det tydligt anges hur bland annat dessa två konstpolitiska reformer ska implementeras. KRO/KIF skulle gärna se att regionen undersökte möjligheterna till att stärka den regionala infrastrukturen på bild-och formområdet.
KRO/KIF föreslår att
- En armlängds avstånd nämns som en vägledande princip i relationen mellan beslutsfattande politiska organ och kulturliv.
- Konstens och kulturens egenvärde lyfts fram i det inledande kapitlet.
- Konkreta satsningar på regionens konstnärer och kulturarbetare omnämns. Rimligtvis kan man använda sig av formuleringen från regionens kulturstrategi.
- Vi rekommenderar Västra Götalandsregionen att använda begreppet samtida bild- och formkonst istället för samtidskonst.
- Västra Götalandsregionen utarbetar en handlingsplan för bild- och formområdet i dialog med konstlivet och de professionella konstnärerna. Den bör ta ett samlat grepp på bild- och formkonsten och ta avstamp i regionens specifika förutsättningar. Handlingsplanen bör bland annat fokusera på hur MU-avtalet och enprocentsregeln kan implementeras i hela regionen, men även söka formerna och möjligheterna för att stärka den regionala infrastrukturen på bild- och formområdet.
Mångfald och jämlikhet inom konsten
”En region för alla” är en prioriterad insats i Västra Götalandsregionen (s. 5). Jämställdhet anges vara ett särskilt fokusområde, där man särskilt vill verka för att skapa jämlika förutsättningar för män och kvinnor att både delta i och forma kulturlivet (s. 9). Detta är en utmärkt ambition, då bild- och formområdet historiskt sett har varit mycket snedfördelat vad det gäller kön med en majoritet yrkesverksamma kvinnor, men med män överrepresenterade i statistiken över konstinköp, stipendietagare liksom bland de konstnärer som får ställa ut sina verk.
KRO/KIF skulle gärna se att regionen upprättade en mångfalds- och jämställdhetsplan med mer konkreta åtgärder för hur målet om ett jämlikt kulturliv ska uppnås. Vidare skulle det kunna föras en könsuppdelad statistik där man på bild- och formområdet tar hänsyn till könsfördelning vid t.ex. inköp av konst, fördelning av stipendium och utställningar.
KRO/KIF föreslår att
- Västra Götalandsregionen upprättar en mångfalds- och jämställdhetsplan som på bild- och formområdet inbegriper könsuppdelad statistik anseende t.ex. inköp av konst, fördelning av stipendium och utställningar.
Om Kulturnämndens stödformer, sid 15
Utkastet: ”För att kvalitetssäkra bedömningarna av vilka som ska få stöd använder kulturnämnden i flera fall externa bedömare med specifik kunskap inom ett visst konstområde.”
Hur ersätts externa bedömare? Det är mycket vanligt att konstnärer inte får rimlig ersättning när deras specifika kunskap efterfrågas. Ibland med motiveringen att man t ex ”inte vill ta av stipendiepengarna” (Gbgs stad). Varje gång man betalar för en konstnärs kompetens och erfarenhet enligt KRO/KIFs rekommenderade tariffer så investerar man i konsten. Varje gång man inte gör det så exploaterar man konstnärens många gånger svaga förhandlingsposition och därmed även konsten. Fria konstnärer är sällan anställda av institutioner, vilket innebär att de inte kan delta på arbetstid, som de tjänstemän som arbetar inom olika kulturinstitutioner. De måste i de flesta fall gå på mötet under den tid då de skulle arbeta med sin konstnärlig verksamhet.
KRO/KIF föreslår att
- Västragötalandsregionen antar en ersättningspolicy för alla besluts- och bedömningsgrupper och vid andra tillfällen där professionella konstnärer anlitas. Konstnärer som inte kan delta på arbetstid för någon institution ska arvoderas enligt KRO/KIF:s och KLYS rekommendationer.
Samtida konst, s. 24
Kollektivverkstäder spelar en central roll i att möjliggöra konstnärlig produktion i regionen och det är positivt att det finns en dialog med kollektivverkstäderna och en konkret plan för framtida utvecklingar. Det är av stor vikt för den regionala bild- och formkonsten att kollektivverkstäderna får stärkt finansiering.
Det är också bra att det finns befintliga strukturer för konstnärsresidens och kollektivverkstäder i regionen, liksom de två konstbiennaler i Borås som satsar på den offentliga konsten (s. 24). Borås konstmuseums satsningar på samtida konst i allmänhet och videokonsten i synnerhet är glädjande. Regionen har dock mycket mer att arbeta med inom bild- och formområdet.
Det nämns i kulturplanen att Västra Götalandsregionen strävar efter att bli ett nav för den internationella samtida konsten (s. 24). Denna ambition kommer knappast att uppnås om man inte utvecklar en bättre strategi för hur villkoren för konstnärligt skapande kan förbättras i regionen.
Om utvecklingsområden: Att utveckla ett webmuseum känns inte som en satsning på att utveckla den samtida konsten utan mer som en satsning på kulturarvet. Risken är uppenbar att de resurser som regionen tänker sig ska investeras i samtida konst istället går till IT-tekniker och administratörer. Med tanke på att Kulturanalys siffror visar att Västra Götalandsregionen drastiskt minskat på investeringar i den samtida konsten är detta oroväckande.
Ska satsningar göras på digitalisering av museernas verk är det viktigt att det skapas förutsättningar för att konstverken som görs tillgängligt digitalt även når fram till de generationer som idag sitter vid datorn snarare än går på museum. Digitalisering i sig hjälper inte om det saknas kommunikationsstrategier. Det är också viktigt att man i ett tidigt stadium för dialog och upprättar avtal med BUS (Bildupphovsrätt i Sverige) om avtalslicenser så att de tekniska lösningar som väljs underlättar och automatiserar att upphovspersonerna blir ersatta enligt avtal.
Medverkans- och utställningsersättning (MU-avtalet)
KRO/KIF ser att MU-avtalet för medverkans- och utställningsersättning inte omnämns i kulturplanen, vilket är mycket olyckligt. Västra Götalandsregionen bör verka för att skriva in MU-avtalets villkor och riktlinjer vid avtalsskrivningar med de regionala kulturinstitutionerna.
KRO/KIF vill passa på att poängtera att MU-avtalet består av två delar: ersättning för medverkan såväl som utställning. Tyvärr glöms den del av avtalet som berör ersättningen för medverkan alltför ofta bort. Idag tvingas konstnärer, även majoriteten av de yrkesverksamma, att arbeta gratis vid utställningar i regionen. På så sätt subventionerar konstnärerna arrangörerna genom sina uteblivna ersättningar. Konstnärerna får oftast bara ersättningen för visningen av verken, inte för all den tid som läggs ned på arbetet med en utställning. Man kan likna en konstutställning vid en teateruppsättning, där det skulle vara otänkbart att inte arvodera professionella skådespelarna för repetitionstiden utan enbart för de faktiskt uppförda föreställningarna.
Region Västra Götaland borde, i enlighet med ambitionen i sin kulturstrategi -”Kulturpolitiken kan inte själv åstadkomma konstnärlig kvalitet, den kan bara skapa bättre eller sämre förutsättningar för konstnärligt skapande” ta fram en MU-avtalsstrategi och finansiering för att MU-avtalet ska kunna tillämpas i både landsting och i kommuner i hela regionen. För att detta skall kunna genomföras behövs samverkan mellan olika nivåer liksom gemensamma strategier och handlingsplaner. Västra Götalandsregionen bör även skriva in att MU-avtalet ska tillämpas och konstnärers arbetstid ersättas vid avtalsskrivningar med alla arrangörer som erhåller stöd från regionen. Det behövs också en årlig uppföljning av hur MU-avtalet har tillämpats, vilket skulle borga för ett varaktigt arbete med att stärka den konstnärliga kvalitén och utveckla regionens konstscen och konstnärers villkor.
KRO/KIF är medvetna om att mindre konsthallar har begränsande möjligheter att betala medverkansersättning. Därför är det viktigt att Västra Götalandsregionen avsätter resurser och äskar medel från staten, som har skrivit under ramavtalet om medverkans- och utställningsersättning. Genom att tydligt prioritera detta i regionens egen budget skapas förutsättningar för att Kulturrådet ska skjuta till mer medel. För att regionens utställningsarrangörer ska kunna betala MU-avtalsenliga ersättningar behövs alltså höjda anslag. Medverkansersättningen bör grunda sig på KRO/KIF:s och KLYS arvodesrekommendationer om 750 kr per timme (F-skatt).
KRO/KIF föreslår att
- Västra Götalandsregionen skriver in i den regionala kulturplanen att en plan ska utarbetas för hur MU-avtalet – utställningsersättningen och medverkansersättningen inklusive konstnärers arbetstid - ska kunna tillämpas av regionens och dess kommuners alla utställningsarrangörer.
- Västra Götaland säkerställer att alla utställningsarrangörer som erhåller bidrag från regionen tillämpar MU-avtalet, använder sig av MU-avtalsmallen och ersätter konstnärerna även för deras arbetstid.
- En regional MU-avtalspott införs, till vilken arrangörer kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar inklusive ersättning för arbetstid.
- Regionen erbjuder sina och kommunernas kulturpolitiker, tjänstemän samt regionens utställningsarrangörer och konstnärer en workshop om MU-avtalet, åtminstone vartannat år. Detta bör budgeteras.
- Regionen årligen redovisar hur MU-avtalet (både utställnings- och medverkansersättningen inklusive ersättningar för konstnärers arbetstid) har tillämpats.
Enprocentregeln för konstnärlig gestaltning
Enprocentsregeln är en statlig riktlinje som två tredjedelar av landets kommuner och landsting förhåller sig till. Den innebär att minst en procent av kostnaderna vid ny-, till- och ombyggander av offentliga fastigheter och offentlig infrastruktur ska gå till konstnärlig gestaltning. Enprocentsregeln är en strategisk mekanism då den långsiktigt bidrar till att skapa intressanta, utmanande och attraktiva offentliga miljöer, något som uppskattas av både invånare och turister, samtidigt som den skapar arbete för konstnärer och andra specialiserade yrkesgrupper. Enprocentsregeln borde nämnas i Västra Götalandsregionens kulturplan, då regionen har ett ambitiöst arbete med offentlig konst.
Myndigheten Konstnärsnämnden skriver i sin utvärdering av enprocentsregeln för konstnärligt gestaltning av offentlig miljö (dec 2013) att ”all offentlig verksamhet har ett ansvar för att den offentliga konsten integreras i samhällsmiljön”.
Att estetiska värden och konstnärlig gestaltning vägs in i planeringen av offentliga miljöer skapar flera mervärden:
- Trivseln i bostadskvarter, stadsmiljöer, vägar och parker ökar, då konsten bidrar med skönhet, överraskning och stimulans.
- Den offentliga konsten skapar socialt hållbara och estetiskt intressanta rum och uttryck, med förutsättningar att locka till sig invånare, turism och näringsliv.
- Konsten sätter ofta igång tankar, ger nya perspektiv och kan stimulera kreativitet. Den tillför nya dimensioner i de gemensamma rummen och ger oss värdiga rum för mänskliga möten.
- Den offentliga konsten är demokratisk; invånare, även barn med föräldrar som inte tar sig till konstutställningar eller har konst hemma, får på ett enkelt och självklart sätt tillgång till konst i sin vardag.
- Konsten profilerar, gör landstinget och kommunerna och bostadsområdena intressanta och konstnärligt givande, samt stärker orternas identitet.
- Uppdragen innebär arbetstillfällen och betydelsefulla inkomstkällor för konstnärer och andra specialiserade yrkesgrupper.
- Den offentliga konsten sänder positiva signaler – vi satsar, vi har ambitioner, vi tror på framtiden!
Det är mycket bra att Västfastigheter har en konstenhet dedikerad att arbeta med den konstnärliga gestaltningen. Konst inköptes/upphandlades för 8 miljoner förra året och Västfastigheter har en investeringsnivå på ca 1,6 miljarder/år. Det tycks innebära att man investerade 0,5 procent i konstnärlig gestaltning istället för 1 procent. Vi vill även poängtera att det märks när det byggs i regionen, då ökar aktiviteten i kollektivverkstäderna. Så förutom att Västragötalandsregionen får fler konstnärligt givande offentliga rum så får fler konstnärer och specialiserade yrkesgrupper uppdrag av olika slag. Det blir en positiv spiral som också innebär att fler konstnärer kan verka inom den konstnärliga verksamheten.
Det är mycket anmärkningsvärt att enprocentsregeln inte nämns och det vore lämpligt om det togs fram en policy för arbetet med enprocentsregeln i Västra Götaland, då detta är ett komplext område. En årlig uppföljning av hur enprocentsregeln har använts för ny, om- och tillombyggnader av offentliga fastigheter och offentlig infrastruktur bör genomföras.
KRO/KIF föreslår att
- Enprocentsregeln tillämpas vid samtliga offentliga ny-, till-, och ombyggnationer, även i regionens och kommunernas bolags byggande av infrastruktur och fastigheter.
- Att regionen höjer ambitionsnivån, till samma nivå som Stockholms läns landsting, så att motsvarande 2 procent av projektbudgeten avsätts för konstnärlig gestaltning vid ny-, om och tillbyggnationer av lokaler som är avsedda för landstingets/regionens verksamhet eller av de offentliga rummen, oavsett om landstinget anlitar privata byggbolag.
- Västra Götalandsregionen utarbetar metoder/riktlinjer för hur arbetet med enprocentsregeln ska gå till, vilka även ska säkra hög kvalitet genom att den konstnärliga sakkunskapen tas tillvara i hela processen (från projektidé till utvärdering av byggprojektet).
- Konstnärerna anlitas i utformningen av den offentliga miljön redan vid planeringsstadiet. På så sätt kan den konstnärliga kompetensen utnyttjas effektivt och den offentliga miljön bli bättre.
- Regionen årligen redovisar när och hur enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning har tillämpats och ställer det mot investeringsbudgeten samt synliggör de offentliga verken i sitt externa kommunikationsarbete.
- Regionen erbjuder sina och kommunernas kulturpolitiker, tjänstemän, offentliga och privata fastighetsägare och byggherrar en workshop om enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning, åtminstone vartannat år. Detta bör budgeteras.
- Regionen säkerställer kompetens och resurser för att kunna vara ett stöd till kommunerna i att utveckla riktlinjer och metoder för implementeringen av enprocentsregeln. Detta bör budgeteras.
- Regionen uppmuntrar kommuner att skriva in att enprocentsregeln ska tillämpas i de Markanvisningspolicys som nu ska tas fram av kommuner, enligt ny lag.
Arkitektur, form och design, s. 25
Det är anmärkningsvärt att kulturplanen inte nämner att regionen huserar en av Sveriges två högskolor med konsthantverksutbildning (HDK, högskolan för design och konsthantverk) samt många engagerade och professionella yrkesutövare som arbetar både enskilt och i olika grupper för att sprida det nationella och internationella konsthantverket både inom Sverige och utomlands. Västragötalandsregionen skulle behöva en sammanhållen plan för sitt arbete med konsthantverket.
Det finns ambitiösa planer i Västra Götaland på att bli Nordens främsta arena för textil (s. 25). Möjligheten att upprätta ett form- och designcentrum inom textil är i detta sammanhang välkommen. Emellertid måste det påpekas att ambitionen att ”profilera Västra Götaland på form- och designområdet” (s. 25) endast kan förverkligas genom tydliga strategier och tillskjutandet av ekonomiska medel. Det planerade design- och formcentret skulle även kunna innehålla bildkonst.
KRO/KIF föreslår att
- Västragötalandsregionen slår fast i kulturplanen att man under fyraårsperioden ska utveckla sin syn på konsthantverket och regionens konkreta ambitioner på området.
Framtidsidé: Undersök förutsättningar för att skapa ”Konst i Väst” – ett regionalt resurscentrum för bild- och formområdet och konstkonsulenter
KRO/KIF konstaterar att det finns ett behov av en regional institution eller samordning som kan axla uppdraget att stärka infrastrukturen inom bild- och formområdet i Västra Götalandsregionen. För att åtgärda detta skulle regionen kunna undersöka möjligheterna att starta upp ett konstnärligt resurscentrum. Resurscentret kan liknas vid en paraplyverksamhet som samlar och samordnar konstnärer, utställningsverksamheter, uppdragsgivare och andra regionala resurser som konstkonsulenter, kollektivverkstäder och centrumbildningar. Ett resurscentrum har därmed potentialen att utveckla hela regionens infrastruktur, däribland utformningen av nya utställningsarenor, marknader och mötesplatser för konsten och dess intressenter.
Ett resurscentrum ska fungera som en mötesplats mellan såväl publik och konst som mellan uppdragsgivare och konstnär i regionen. En mötesplats och samordnande centrum inte bara för regionen utan även för ett nationellt och internationellt utbyte. Konst i Väst ska vara ett näringspolitiskt stöd och underlätta för konstnärerna i deras yrkesverksamhet och bidra till den konstnärliga utvecklingen i regionen, genom att:
– Definiera och utveckla befintliga och nya marknader;
– Ta tillvara på och marknadsföra den konstnärliga kompetensen;
– Skapa möten och kopplingar mellan konstnärer och uppdragsgivare i behov av konstnärlig kompetens.
I ett resurscentrum ser vi framför oss att följande funktioner kan finnas:
– Rådgivning, handledning, projektstöd och omvärldsanalys
– Främja Västragötalandregionens konstscen och stötta konstnärer att nå ut internationellt
– Specialkompetens kring konstnärernas administrativa utmaningar med direkta stödfunktioner
– Samarbete med myndigheter för näringsutveckling, trygghetssystem och kommuner
– Uppdragsförmedling och utställningsmöjligheter
– Stötta kommuners arbete med MU-avtalet, offentlig konst och enprocentsregeln
I jämförelse med teatern och musiken har bild- och formkonstområdet aldrig haft samma institutionsprägel, vilket i många sammanhang har gjort bild- och formkonstscenen svag. Det har saknats en samlande kraft som varit bild- och formkonstens ”språkrör”. En konstnärlig kompetens kan tillföra och utveckla en hel regions infrastruktur. Det finns därför en resurs i samhället som idag inte nyttjas till fullo.
För bild- och formkonsten har utvecklingen handlat om ökat eget företagande på osäkrare grund. Denna skevhet vad gäller konstnärernas arbetsvillkor är otillfredsställande. Att rätta till snedfördelningen mellan de olika konstområdena är en nödvändig investering på såväl nationell som regional och kommunal nivå.
KRO/KIF föreslår att
- Västra Götalandsregionen undersöker möjligheterna till att skapa ”Konst i Väst”.
Analysera och effektivisera regionens kulturbyråkrati
Årsredovisningen 2014 från Kultur i Väst tycks ge en oroväckande bild av den kulturbyråkratisering som pågår i samhället. Nästan hälften av Kultur i Västs budget tycks gå till den egna verksamhetens personalkostnader. Är det rätt prioriterat då de som producerar innehållet till konstutställningar, konstnärerna, i Västra Götaland sällan får ersättning för sitt arbete och sin arbetstid?
I Årsredovisningens Sammanfattning ligger nästan allt fokus på nya målformuleringar, känndomsmätningar, kvalitetssäkring och indikatorer. Vad var det vi höll på med nu igen, kultur? Det tycks som om det finns en risk för att kulturbyråkratin håller på att bli ett självändamål.
KRO/KIF föreslår att
- Västra Götalandsregionen gör en effektivitets- och systemanalys av sin kulturadministration och kulturbyråkrati. Syftet med kulturverksamheten bör vara att så mycket av budgeten som möjligt används för att medborgarna ska få kvalitativ kultur med hög konstnärlig nivå och möjlighet att själva delta i kulturverksamheter samt att ge kulturskaparna rimliga produktionsvillkor.
Ekonomi
I regionens budgettext för 2014 (diarienummer KUN 2-2013) går det att utläsa att regionen förvisso tillskjutit ekonomiska medel till regionens olika konstmuseum, men att medlen till utställningsersättningar har minskat med 500 000 kronor (s. 9-10). Detta är lika obegripligt som oacceptabelt. KRO/KIF vill påpeka att det är en snedfördelning av resurser i regionen där konstinstitutionerna får allt mer, men konstnärerna allt mindre.
I tabelldelen av samma budget (s. 19-22) går det att utläsa att det regionala bidraget till bild- och formområdet är 17 513 140 kronor, vilket kan jämföras med scenkonsten som får 685 624 301 kronor i bidrag, eller natur- och kulturarv som får 177 193 148 kronor i ekonomiska anslag. I detta avsnitt diskuteras varken finansiering av MU-avtalet eller enprocentsregeln. Vi anser detta beklämmande och vill uppmana Västra Götalandsregionen att omedelbart se över sina ekonomiska prioriteringar på bild- och formområdet. KRO/KIF skulle vilja se att regionen lägger en väl tilltagen budget för att Västragötalandsregionens utställningsarrangörer ska kunna betala professionella konstnärer för deras arbetstid i samband med utställningar. Kultur i Väst, föreslagna ”Konst i Väst” eller annan aktör bör få i uppdrag att stötta regionens kommuner att implementera enprocentsregeln och MU-avtalet. Det behövs även resurser för upprättandet av en handlingsplan på bild- och formområdet.
KRO/KIF föreslår:
- Den underfinansierade samtida bild- och formkonsten bör prioriteras i budgeten. Det behövs konstpolitiska reformer som möjliggör för bild- och formkonstnärer att vara konstärligt verksamma.
- Det budgeteras för MU-avtalets tillämpning, vilket inbegriper medverkansersättning och ersättning för konstnärens arbetstid. En regional MU-avtalspott på 20 miljoner kr bör införas, till vilken arrangörer kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar inklusive ersättning för konstnärernas arbetstid. Det skulle båda skapa anständiga villkor och höja kvalitén i regionens utställningar.
- Kollektivverkstäderna, som i dag går på knäna, får ökade anslag och även KC Väst.
- Det budgeteras för årliga workshops och fortbildningar för enprocentsregeln respektive MU-avtalet.
- Det planeras och budgeteras för att regionen ska kunna ta fram en handlingsplan på bild- och formområdet.
- Det planeras för en förstudie om ”Konst i Väst”.
- Det av budgeten framgår hur stor andel som når konstnärerna som producerar innehållet i kulturutbudet.
Med förhoppning att ni hör av er om ni vill att vi att vi ska förtydliga något och att ni reviderar planen utifrån våra förslag.
Vänliga hälsningar,
Charlotta Klingström, konstnär och representant för KRO/KIF Region Väst
Kerstin Dahl-Norén, konstnär och ordförande för KRO Sjuhärad
Sanna Svedestedt, konsthantverkare och riksordförande Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KIF)
Katarina Jönsson Norling, konstnär och riksordförande Konstnärernas Riksorganisation (KRO)
Här finns utkastet på kulturplanen för 2016-19 som vi har kommenterat.