KRO/KIF:s remissvar på Region Hallands utkast till kulturplan för 2017-2020

Varberg, 16-09-14

Region Halland
Box 517
301 80 Halmstad                                    

Remissvar regional kulturplan för Halland 2017-2020

KRO/KIF har tagit del av utkastet till kulturplanen för Region Halland 2017-2020 och vill härmed lämna några synpunkter som vi hoppas kommer att uppmärksammas och arbetas in i den slutgiltiga versionen av planen.

Konstnärernas Riksorganisation (KRO) och Sveriges Konsthantverkare och Industri-formgivare (KIF) företräder tillsammans över 3300 professionella bild- och form-konstnärer i Sverige. Vårt mål är att förstärka medlemmarnas sociala och ekonomiska villkor och därmed göra det möjligt för konstnärer att vara yrkesverksamma.

Inledning
Konstnärernas Riksorganisation och Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KRO/KIF) arbetar aktivt med frågor som rör bild- och formkonsten i den regionala kulturverksamheten. Den fria konsten slår broar mellan tid och rum, och svarar mot ett behov hos oss människor att reflektera och förstå oss själva, världen och varandra. Men ett vitalt och utforskande konstliv kräver att konstnärerna kan verka under rimliga arbetsvillkor. Kultursamverkansmodellen har medfört ett ökat regionalt bestämmande över kulturpolitiken. Detta innebär ett gyllene tillfälle att utveckla förutsättningarna och forma framtiden för det regionala konstlivet.

När vi i vårt remissvar talar om konstnärer handlar det om yrkesverksamma bild- och formkonstnärer som arbetar med ett brett spektrum av konstnärliga uttryck, exempelvis måleri, skulptur, videoverk, performance, konsthantverk och formgivning. Bild- och formkonstnärer är den konstnärliga yrkesgrupp som har lägst inkomster, visar Konstnärsnämndens senaste inkomstundersökning. Det är också den yrkesgrupp som har flest andel kvinnor (ca 60 procent av de yrkesverksamma).

KRO/KIF gjorde 2014 en ny stor konstnärsenkät[1]. Den visar att 64 procent av konstnärerna i Halland har en månadsinkomst på under 13 300, vilket kan jämföras med den genomsnittliga månadsinkomsten i länet som enligt SCB var 23 767 kronor (år 2014).[2]  Nästan sju av tio konstnärer, 67 procent, i Halland uppger också att de arbetar med annat än den konstnärliga verksamheten för att kunna försörja sig, vilket är ett slöseri med regionens konstnärliga kompetens.

Andelen av regionens kulturutgifter som investeras i bild- och formkonsten är bara 4,3 procent år 2013, enligt statistik från Myndigheten för Kulturanalys.[3]

Övergripande kommentarer
Det är utmärkt att regionen har fört dialogmöten med regionens invånare och professionella kulturskapare kring utvecklingen av kulturlivet i Halland. Det är glädjande att man har tagit tillvara på deltagarnas förslag och använt det som ett underlag för framtagandet av kulturplanen.

Det finns många goda strategier och intentioner i Region Hallands kulturplan, men KRO/KIF skulle gärna se ett förtydligande av vilka konkreta åtgärder inom området för bild- och formkonst som ska genomföras för att förbättra förutsättningarna för bild- och formkonsten och villkoren för konstnärerna. Nu nämns många bra insatser, men frågan är hur prioritets- och tidsordningen ska vara för de olika satsningarna i utvecklingsstrategin. 

Det är positivt att förbättrade villkor för kulturskapare är en av regionens kulturpolitiska utgångspunkter. Ovanstående siffror om bild- och formkonstnärernas ekonomiska villkor i Halland visar hur viktig en sådan prioritering är. Det är därför glädjande att Region Halland hänvisar till riktlinjer och rekommendationer, som här: ”De professionella fria kulturskaparna ska få ersättning för sitt arbete i enlighet med riktlinjer från nationella intresseorganisationer för kulturskapare” (s. 15). Kulturplanen lyfter också fram projektstöd och stipendier som ett sätt säkra konstnärlig kvalitet och hållbar utveckling, vilket är bra.

Det finns en medvetenhet i regionen att majoriteten av fria kulturskapare inte kan försörja sig på sitt konstnärskap utan ofta måste arbeta med annat vid sidan av för att få runt vardagsekonomin. Det är därför positivt att Region Halland ser MU-avtalet som ett sätt att stärka konstnärers ekonomiska villkor. Anslagen till MU-avtalet skulle emellertid behöva höjas, och regionens satsningar på MU-avtalet samt enprocentsregeln skulle gärna kunna diskuteras mer ingående i kulturplanen.

Det glädjer KRO/KIF att Region Halland avser att öka kulturstödet till projekt som bidrar till att stärka kulturens egenvärde (s. 15). Det är riktigt att en fri, dynamisk och ifrågasättande kultur är en förutsättning för en attraktiv och demokratisk region. I den partienkät som KRO, KIF och åtta andra bild- och formorganisationer gjorde inför valet 2014 svarade alla riksdagspartierna ”ja” på enkätfrågan om kulturen har ett egenvärde som gör att offentliga kulturanslag inte behöver motiveras med andra politiska syften. Partierna är alltså överens om att kulturen i sig är målet.

Det är också värt att notera att alla svenska riksdagspartier anser att kulturområdet är en självklar del av välfärden och att samhället därför ska erbjuda medborgarna kulturverksamhet av hög kvalitet. Samtliga partier bekräftar att man ska ha tillgång till ett mångfacetterat kulturutbud oavsett var man bor i landet. Sveriges grundlag slår fast att (Regeringsformen §2) ett av tre grundläggande mål för den offentliga verksamheten ska vara medborgarnas kulturella välfärd. I det nationella kulturpolitiska målet står att ”kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling”.

Det är också bra att beslut om ekonomiskt stöd till kulturen ska utgå från konstnärliga och kvalitativa kriterier. För att garantera diskussion, kritisk granskning och utveckling av kulturbegreppet är det viktigt att de konstnärliga och kvalitativa bedömningarna inte görs av den politiska sfären utan av sakkunniga ämnesexperter, konstnärer och konstnärliga ledare. 

På den direkta frågan om ”svensk kulturpolitik ska följa maktdelningsprincipen om att politiker beslutar om storleken på anslagen men inte över det konstnärliga innehållet” svarar alla riksdagspartier utom SD affirmativt. Detta är en central del av principen om armlängds avstånd. I Region Hallands kulturplan saknas emellertid en diskussion om denna princips betydelse.

KRO/KIF föreslår att

• Region Hallands kulturplan diskuterar fler konkreta åtgärder för kulturen i allmänhet och bild- och formkonsten i synnerhet för att dokumentet ska få karaktär av en handlingsplan och inte enbart en framtidsvision. I vårt remissvar nedan konkretiserar och exemplifierar vi detta.
• Region Halland i kulturplanen för en utvecklad diskussion om betydelsen av principen om armlängdsavstånd med konkreta strategier för hur principen ska upprätthållas.

KRO/KIF:s rekommendationer inför framtida remiss- och förankringsprocesser

• Inför nästa kulturplan 2021-2024 föreslår vi att utvecklingsmöjligheterna inom området ”Bild och form” fokuserar på samtidskonsten från Halland och inbegriper visioner, strategier och ambitioner även för konsthantverket. 
• Inför nästa kulturplan 2021-2024 vore det bra om regionen informerar kulturskaparorganisationerna och de professionella konstnärerna i Halland om vem det är som representerar dem vid framtagandet av kulturplanen. Det skulle underlätta för regionens yrkesverksamma konstnärer att bidra med synpunkter till hen.
• Eftersom många av oss kulturskapare får olika nyhetsbrev från regionens kulturförvaltning, hade det varit bra om man kunde skicka ut förslaget till kulturplanen genom de kanalerna, så alla eller så många som möjligt nås av informationen och kan ta tillfället att tycka till.

Kulturen i den regionala utvecklingen, sid 4 och 5

Strategierna på sid 5 känns välavvägda för en kulturregion. Problemet är steget vidare i förverkligandet av dem. På bild- och formområdet blir det tydligt att det saknas åtgärder för att intentionerna i strategierna ska bli verklighet. Därför är det positivt att Region Halland har börjat tala om behovet av en konstpolicy. Vi föreslår att Region Halland skriver in i kulturplanen att det ska tas fram både en policy och en handlingsplan för bild- och formkonstområdet med konkreta åtgärder som svarar upp mot strategierna på sid 5.

Tillgänglighet och spets, s. 7
Det är bra att Region Halland ser värnandet om konstens och kulturens egenvärde som ”grundläggande och den dominerande framgångsfaktorn för kulturens bidrag till att öka Hallands attraktivitet” (s. 7).  Det är mycket riktigt att ett dynamiskt och ifrågasättande kulturliv är en förutsättning för en attraktiv region att verka och bo i. Det är därför viktigt att regionen har verktyg för att säkerställa att kulturens egenvärde respekteras.

Som ovan nämnts saknas en diskussion om principen om armlängds avstånd som säkerställer att det finns ett avstånd mellan den politiska sfärens beslut om ramar och budget för kulturområdet respektive beslut om det konstnärliga innehållet i kulturverksamheten. Armlängds avstånd utgör alltså en viktig del i arbetet med att främja konstens och kulturens egenvärde och kan därför med fördel diskuteras i kulturplanen tillsammans med en strategi för hur principen ska upprätthållas.

Det är bra att Region Halland verkar för jämlikhet med målsättningen att ”jämlikhetsarbetet ska genomsyra Region Hallands alla ansvarsområden i det halländska kulturlivet” (s. 8). Inom bild- och formområdet har det i Sverige varit en snedfördelning historiskt sett vad det gäller kön. Majoriteten av konstnärerna är kvinnor men män är överrepresenterade i statistiken avseende konstinköp, stipendiemottagare och utställningar. Dock saknas konkreta förslag över hur regionen avser att arbeta för att uppnå sitt mål.

KRO/KIF skulle gärna se att regionen upprättade en jämställdhetsplan med konkreta åtgärder utifrån CEMR-deklarationen. Det skulle exempelvis kunna föras en könsuppdelad statistik i regionen där man på bild- och formområdet tar hänsyn till könsfördelning vid t.ex. inköp av konst och gestaltningsuppdrag, fördelning av stipendium och utställningar och ser till att åtgärda skevheterna.

KRO/KIF föreslår att:

• Under ”Tillgänglighet och spets” (s. 7) lägga till punkten ”underlättar för fria professionella kulturskapare att bo och verka i Halland”. Ska Region Halland lyckas med sina strategier på s. 5 måste det bli lättare för konstnärer att arbeta och försörja sig på sin konstnärliga verksamhet i regionen.
• Region Halland i kulturplanen för en diskussion om betydelsen av principen om armlängds avstånd, förslagsvis under rubriken ”Den regionala kulturpolitikens spetsuppdrag” (s. 10), i samband med att det fastställs att ”det ekonomiska stödet till kulturen baseras på konstnärliga och kvalitativa kriterier”.
• Region Halland tar fram riktlinjer för att säkerställa att principen om en armlängds avstånd och värnandet om konsten och kulturens egenvärde upprätthålls i regionen, exempelvis genom att överlåta kvalitetsgranskning till expertgrupper bestående av sakkunniga ämnesexperter, konstnärer och konstnärliga ledare.
• Region Halland upprättar en jämställdhetsplan som utifrån CEMR-deklarationen föreslår konkreta åtgärder för hur målet om ett jämställt kulturliv ska uppnås.

Regionerna och kommunerna i samverkan, s. 11
KRO/KIF finner det glädjande att regionen och kommunerna tillsammans prioriterar bild- och formkonstområdet med målet att i samverkan med konstnärer utveckla regionen till en attraktiv konstregion (s. 12). Det finns en medvetenhet i regionen om kommunernas betydelse för ett starkt och välmående konst- och kulturliv.

Det är positivt att region och kommuner även prioriterar att förbättra förutsättningarna för det fria skapandet med vikt på ”att det finns en fungerande infrastruktur i form av lokaler för produktion, visning och möten” (s. 12). Detta är utmärkt eftersom investeringar i kulturskaparnas villkor samtidigt är en investering i ett långsiktigt starkt kulturliv. Det är också glädjande att en fristad för förföljda konstnärer ska upprättas.

Tyvärr utlämnas skapandet av fler försörjningsmöjligheter som en del i arbetet med att förbättra förutsättningarna för fria kulturskapare. På s. 12 fastställer regionen att ”kulturpolitiken ska främja kvalitet och konstnärlig förnyelse och stärka möjligheterna för fritt skapande och genomförandet av idéer”. Konstnärlig kvalitet och förnyelse förutsätter naturligtvis kulturell infrastruktur, men det förutsätter även möjligheter till försörjning genom den konstnärliga verksamheten.

KRO/KIF skulle gärna se att regionen i kulturplanen för en utvecklad diskussion kring försörjningsmöjligheter för fria kulturskapare. Det skulle kunna vara att låta enprocentsregeln verka i stadsplaneringen och privata byggnationer samt att säkra medverkans- och utställningsersättning till professionella konstnärer hos regionens och kommunernas alla utställningsarrangörer. Låga lokalhyror och ateljéstöd kan också bidra till att förbättra kulturskapares villkor då en ansträngd ekonomi kan agera hinder för konstnärliga initiativ.

KRO/KIF föreslår att

• Region Halland utvecklar tillsammans med kommunerna en konkret strategi för hur infrastrukturen i form av kommunala lokaler för produktion, visning och möten ska förbättras.
• Region Halland sätter upp som delmål att tillsammans med kommunerna skapa fler möjligheter för konstnärer och kulturskapare att försörja sig på sin konstnärliga verksamhet.

Detta kan bli en del i den handlingsplan för bild- och formkonsten som vi föreslår.

Det fria professionella skapandet inom konst och kultur, s. 15
Det är positivt att Region Halland igenkänner att professionella kulturskapare inte bara finns representerade på kulturinstitutioner utan också jobbar som fria utövare vilket innebär att man är egenföretagare, har projektanställningar eller andra typer av mer osäkra anställningsformer.

Det är också viktigt och glädjande att Region Halland tar fasta på att stipendier och projektstöd ska ge utrymme för professionella konstnärer att verka fritt samt att ”de professionella fria kulturskaparna ska få ersättning för sitt arbete i enlighet med riktlinjer från nationella intresseorganisationer för kulturskapare” (s. 15). Dock saknas en mer utvecklad diskussion om MU-avtalets betydelse i kulturplanen.

Regionen avser att ge kulturstöd till fria professionella kulturskapare som arbetar med ”projekt som bidrar till att stärka såväl kulturens egenvärde” (s. 15), och att beslut om stödet ska utgå från konstnärliga och kvalitativa kriterier (s. 10). Men vem som ska bestämma dessa kriterier anges inte. Det är viktigt att betydelsen av principen om armlängdsavstånd lyfts fram och att det finns en tydlig strategi för upprätthållandet av denna princip som säkerställer att konst och kultur får verka som en dynamisk, utmanande och obunden kraft.

Det är bra att regionen avser att erbjuda fria kulturskapare rådgivning och kompetensstöd från regionens kulturutvecklare (s. 15). Inom bild- och formområdet skulle resurscentrumet Konst i Halland kunna fungera som mötesplats.

Det gläder KRO/KIF att regionen avser att öka möjligheterna till utbildning och fortbildning där regionens professionella kulturskapare ska fungera som resurs för utbildningarnas innehåll (s. 16). Det både tar tillvara på den konstnärliga kompetensen i regionen och skapar fler arbetstillfällen för fria kulturskapare.

KRO/KIF förutsätter att fria yrkesverksamma konstnärer får ersättning för sin arbetstid i samband med dialogprocesser och då regionen vill ta del av konstnärers kompetens.

KRO/KIF föreslår att

• Region Halland utvecklar en tydlig plan med konkreta förslag för hur fria konstnärers förutsättningar och ekonomiska villkor ska förbättras, vilket bör inbegripa insatser och resurser för att fler konstnärliga uppdrag kan skapas. Detta bör bli en del av den handlingsplan för bild- och formkonsten som nämnts ovan.
• Region Halland inkluderar MU-avtalet och enprocentsregeln samt upprättar stipendier i strategin för att stärka konstnärers förutsättningar att bo och verka i regionen. För att utveckla Halland till en attraktiv konstregion krävs satsningar på att förbättra bild- och formkonstnärers villkor. Se längre ned om MU-avtalet och enprocentsregeln.
• Region Halland diskuterar och utvecklar en strategi för hur beslut om ekonomiskt stöd ska tas med hänsyn till principen om en armlängds avstånd.
• Regionen på s. 15 ”Detta vill Region Halland” lägger till punkten ”Förbättra professionella konstnärers arbetsmöjligheter och ekonomiska villkor”.

Utvecklingsområden

Bild och form, s. 22
Kulturplanens redogörelse för utvecklingsmöjligheter av bild- och formområdet fokuserar mestadels på fler visningstillfällen av museernas konstsamlingar. Det är en aning ensidigt med tanke på, som regionen själv skriver, att Hallands konstnärer ”bidrar med kulturutveckling som ökar Hallands nationella och internationella synlighet och attraktivitet” (s. 15). Här borde regionen ha större ambitioner om att låta de yrkesverksamma konstnärerna i regionen ställa ut och få ersättning för sin arbetstid i samband med utställningar.

Regionen arbetar också för att skapa internationella kontakter (s. 25) genom att bjuda in utländska konstnärer till residens och ge regionens konstnärer stipendier för vistelse utomlands. Det är bra, men för att stärka konstnärers förutsättningar att bo och verka i regionen behöver det även finnas stipendier, projektbidrag och residens avsedda för konstnärer i Halland samt att de får ersättning för sin arbetstid hos alla utställningsarrangörer i regionen.

En annan av Hallands satsningar är att skapa ett nationellt kontaktnät, och det finns ett välutvecklat arbete med Västra Götaland. Även ett utökat nätverk med Region Skåne kan bidra till att förstärka regionens kulturella infrastruktur och därmed öka möjligheterna att till nationellt utbyte (s. 24, 25).

KRO/KIF skulle gärna se att regionen, som tillsammans med kommunerna har satt upp förutsättningarna för det fria skapandet som ett prioriterat område, tydligt valde att göra det även under utvecklingsområdet ”Bild och form”.

Vi hittar inget konkret förslag om arbetsstipendier i planen. I det sammanhanget är det såklart viktigt att även konsthantverkare kan söka dem och att konsthantverket ska höra till konstområdet. Det brukliga i andra regioner är att sortera in konsthantverk med konst. 

När man nu läser Bild- och formkonstavsnittet och ”Detta vill regionen:” på sid 26 blir det glasklart att glappet mellan vad regionen vill i sina aktiviteter och vad man vill i sina strategier är stort.  Det saknas helt enkelt aktiviteter och satsningar som ska kunna bidra till Region Hallands viktiga strategier om att ”medverka till förnyelse, spets och kvalitet i kulturlivet” och ”underlätta för kulturskapare att bo och verka i Halland”. Därför har Region Halland ett stort behov av en policy och en handlingsplan för bild- och formkonsten som tas fram i dialog med konstnärsorganisationerna och yrkesverksamma bild- och formkonstnärer. Den bör ta ett samlat grepp på bild- och formkonsten och ta avstamp i regionens specifika förutsättningar och bland annat fokusera på hur MU-avtalet och enprocentsregeln ska kunna implementeras i hela regionen och dess kommuner. (Vi utvecklar förslag kring det längre ned.) Handlingsplanen skulle kunna ses som en praktisk implementering av kulturplanen.

KRO/KIF föreslår att

• Region Halland på s. 24 i kulturplanen skriver in att regionen även ska göra målmedvetna satsningar på Hallands professionella bild- och formkonstnärer för att förklara hur det regionala och det nationella hänger ihop, och för att visa att ett regionalt konstmuseum kan ha betydelse även nationellt.
• Region Halland på s. 24 under rubriken ”Samverka för mer konst i Halland” inkluderar enprocentsregeln vid konstnärlig gestaltning av offentliga miljöer som ett sätt att ge ”ge alla hallänningar tillgång till berikande konst- och kulturupplevelser”.
• Region Halland i kulturplanen diskuterar som en egen punkt under rubriken ”Utvecklingsmöjligheter” vilka möjligheter och konkreta förslag det finns för att skapa fler arbetstillfällen och förbättra villkoren för bild- och formkonstnärer genom upprättandet av fler stipendier och projektbidrag, och avsätter ekonomiska medel till det. Engagera även konstnärer i olika regionala sammanhang, exempelvis inom fortbildningar, i arbetet med regionala planer och utvecklingsprocesser. Konstnärerna är en resurs som underutnyttjas av Halland idag.
• Region Halland under rubriken ”Detta vill Region Halland” på s. 26 lade till punkten ”Stärka bild- och formkonstnärers ekonomiska villkor”.
• Regionen skriver in i kulturplanen under rubriken ”Detta vill Region Halland” på s. 26: ”Utarbeta en policy och en handlingsplan för bild- och formkonsten i dialog med konstlivet och de professionella bild- och formkonstnärerna”
• Regionen utvecklar kriterier för utlysningar av medverkan i olika projekt, utställningsuppdrag etc. och att dessa uppdrag också offentliggörs via kanaler tex. Konst i Hallands nyhetsbrev. I nyhetsbrevet bör även finnas inbjudningar för att kulturskapare över hela Halland ska få möjlighet att skapa nätverk med de konstnärer och kulturskapare som kommer från andra regioner och länder.

Medverkans- och utställningsersättning (MU-avtalet), s. 23
Det glädjer KRO/KIF att regionen har som mål att stärka konstnärers ekonomiska villkor genom att tillämpa MU-avtalet som riktlinje vid utställningar. Det behövs.  37 procent av konstnärerna i Halland uppger, i den senaste stora konstnärsenkäten,  att de tvingats tacka nej till att medverka i en utställning för att ersättningen och villkoren varit så dåliga att de inte har haft råd att medverka, och 74 procent svarar att de vid inte fått utställningsersättning enligt MU-avtalet. Mot denna bakgrund saknar vi en mer utvecklad diskussion om hur MU-avtalets betydelse i kulturplanen och konkreta förslag kring hur det ska kunna implementeras i hela regionen.

Inför arbetet med remissvaret har vi låtit ett brev gå ut till kommuner, utställningsarrangörer och Region Halland. Även om ersättningarna tycks vara på väg uppåt kan vi konstatera att de ofta är blygsamma och de flesta inte har fått någon rimlig ersättning för sin arbetstid inför, under och efter utställningen. De flesta konstnärer arbetar ju flera månader inför och under en utställning, även om konsthallen hjälper till med vissa saker.

För att göra några jämförelser. I rapporten till MU-barometern 2015[4] lät vi två konstnärer som ställde ut vid en kommunal respektive regional utställningsarrangör räkna på sitt kulturbidrag till kommunen/regionen genom att redovisa sina verkliga kostnader för sitt arbete med utställningen. Vid den kommunala konsthallen blev konstnärens kulturbidrag till konsthallen 180 000 kr då hen räknade med sin arbetstid. Vid länsmuseet blev konstnärens kulturbidrag 387 000 kr.

Regionen måste budgetera för att konstnärerna får skäliga villkor – en ansats som är väldigt tydlig i kulturplanen. Genom att tydligt prioritera detta i regionens egen budget skapas förutsättningar för att Kulturrådet ska skjuta till mer medel. För att regionens utställningsarrangörer ska kunna betala MU-avtalsenliga ersättningar i en högre utsträckning behövs alltså höjda anslag. I vårt brev till arrangörerna inför denna remiss skriver en utställningschef som svar på frågan vad som skulle göra det enklare för er att tillämpa MU-avtalet? ”Förstärkning av anslag öronmärkta för den del av MU-avtalet som gäller medverkansersättning.” Här borde kulturplanen kunna svara upp mot det behovet.

Region Halland bör även verka för att skriva in MU-avtalets villkor och riktlinjer vid avtalsskrivningar med alla arrangörer som erhåller stöd från regionen. Det skulle vara lämpligt med en årlig uppföljning av när och hur MU-avtalet har tillämpats, vilket skulle borga för ett varaktigt arbete med att utveckla regionens arbete med konsten och konstnärers villkor.

På KRO/KIFs hemsida har vi sammanställt 17 skäl för att tillämpa MU-avtalet med färdiga argument för att kunna driva frågan om höjda kulturanslag för att konstnärerna ska få skäliga ersättningar (kro.se/argument-och-verktyg-for-muavtal). Där finns även praktiska verktyg såsom mallar för avtal och budgetering för konstnärers medverkansersättning, tabeller för utställningsersättning med mera (kro.se/mu-och-avtal).

KRO/KIF vill passa på att poängtera att MU-avtalet består av två delar: ersättning för såväl Medverkan och arbetstid som ersättning för Utställning (ersättning för utställning är endast en upphovsrättslig ersättning för visning av verken). Tyvärr glöms den del av avtalet som berör ersättningen för medverkan alltför ofta bort. Idag tvingas konstnärer, även majoriteten av de yrkesverksamma, att arbeta gratis vid utställningar i regionen. På så sätt subventionerar konstnärerna arrangörerna genom sina uteblivna ersättningar. Konstnärerna får oftast bara ersättningen för visningen av verken, inte för all den tid som läggs ned på arbetet med en utställning. Man kan likna en konstutställning vid en teateruppsättning, där det skulle vara otänkbart att inte arvodera professionella skådespelarna för repetitionstiden utan enbart för de faktiskt uppförda föreställningarna. Här behövs en radikal förändring i synen på ersättning till professionella konstnärer.

KRO/KIF föreslår att

• Region Halland skriver in den regionala kulturplanen att det ska tas fram en regional åtgärdsplan för hur MU-avtalet ska kunna tillämpas av regionens utställningsarrangörer.
• Region Halland tillför medel och villkorar finansieringen av de regionala och kommunala museerna och konsthallarna samt övriga utställningsarrangörer med att MU-avtalet ska tillämpas och att konstnärerna ska ersättas även för sin arbetstid.
• En regional MU-avtalspott ska införas, till vilken arrangörer i regionen kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar inklusive ersättning för konstnärernas arbetstid.
• Regionen erbjuder sina och kommunernas kulturpolitiker, tjänstemän, utställningsarrangörer och konstnärer en workshop om MU-avtalet och konstens möjligheter i alla verksamheter, åtminstone vartannat år.
• Regionen årligen redovisar hur MU-avtalet (både utställnings- och medverkansersättningen inklusive ersättningar för konstnärers arbetstid) har tillämpats bland utställningsarrangörer i Halland.

Alla punkter ovan kan ingå som en del av den handlingsplan för bild- och formkonsten som vi föreslår.

Procentregeln för konstnärlig gestaltning av gemensamma miljöer, s. 23
Det gläder KRO/KIF att Region Halland avser att tillämpa enprocentsregeln vid konstnärlig miljögestaltning. Enprocentsregeln är i mycket garanten för att Region Halland långsiktigt ska få konstnärligt intressanta, utmanande och attraktiva livsmiljöer. Att estetiska värden och konstnärlig gestaltning vägs in i planeringen av offentliga miljöer skapar flera mervärden:

• Trivseln i bostadskvarter, stadsmiljöer, vägar och parker ökar, då konsten bidrar med skönhet, överraskning och stimulans
• Konsten sätter ofta igång tankar, ger nya perspektiv och kan stimulera kreativitet. Den tillför nya dimensioner i de gemensamma rummen och ger oss värdiga rum för mänskliga möten
• Den offentliga konsten är demokratisk; invånare, även barn med föräldrar som inte tar sig till konstutställningar eller har konst hemma, får på ett självklart sätt tillgång till konst i sin vardag
• Den offentliga konsten skapar socialt hållbara och konstnärligt intressanta rum och uttryck med förutsättningar att locka till sig invånare, turism och näringsliv
• Uppdragen innebär arbetstillfällen och betydelsefulla inkomstkällor för konstnärer och andra specialiserade yrkesgrupper
• Den offentliga konsten sänder positiva signaler – vi satsar, vi vågar, vi tror på framtiden!

Anlitas bild- och formkonstnärer tidigt i planeringsprocessen skapas bättre förutsättningar för konstnärlig kvalitet och en integrerad konstnärlig gestaltning.

Konstnärsnämnden skriver i sin rapport ”Ingen regel utan undantag” om enprocentsregeln för konstnärligt gestaltning att ”all offentlig verksamhet har ett ansvar för att den offentliga konsten integreras i samhällsmiljön”. Myndigheten skriver också att de konstnärliga uppdragen ger arbetstillfällen och betydelsefulla inkomstkällor för konstnärer och andra specialiserade yrkesgrupper.  Därför är det viktigt att konstnärer boende i regionen ges möjlighet att få gestaltningsuppdrag.

Den byggboom som nu är på gång, då det ska byggas 700 000 bostäder över hela landet, är en fantastisk möjlighet för hela regionen att få ännu mer konstnärligt intressanta livsmiljöer. Därför är området särskilt centralt och viktigt, och det behövs ett regelverk som innebär att det ställs krav på att enprocentsregeln tillämpas även när det privata bygger. I kulturplanen saknas dessutom kulturpolitiska åtgärder och ambitioner för att leva upp till de viktiga strategierna på sid 5 i kulturplanen. Hur ska ”kulturen ges en central position i vår livsmiljö” och hur skapar vi ”mötesplatser som bjuder in till att skapa och uppleva kulturens yttringar”? Här är de konstnärliga gestaltningarna i våra offentliga livsmiljöer centrala men det syns knappt i kulturplanen. Det saknas ännu en integrerad kultur- och stadsbyggnadspolitik som kan göra verklig skillnad.

Alla kommuner i regionen har ännu inte ett systematiskt arbete med konstnärliga gestaltningar. Här skulle den regionala kulturkompetensen kunna komma alla kommuner till del. Det skulle vara ett sätt att låta samverkansmodellen verkligen bli samverkan, vilket även skulle ge administrativa stordriftsfördelar.

KRO/KIF föreslår att

• Formuleringen på s. 23 ändras till ”ny-, om och tillbyggnationer”.
• Motsvarande minst en procent av projektbudgeten avsätts för konstnärlig gestaltning vid ny-, om och tillbyggnationer i offentliga miljöer, flerfamiljsbostäder och större infrastruktursatsningar när regionen bygger.
• Den konstnärliga sakkunskapen bör tas tillvara i hela planerings- och projektcykeln. Då kan kvaliteten i gestaltningarna höjas. Bild- och formkonstnärerna bör alltså anlitas i utformningen av den offentliga miljön redan när planeringen sätts igång. På så sätt kan den konstnärliga kompetensen utnyttjas effektivt och den offentliga livsmiljön bli bättre.
• Region Halland tar initiativ till att tillsammans med kommunerna utarbeta metoder/riktlinjer för hur arbetet med enprocentsregeln i stadsplaneringen kan gå till för att både det offentliga och privata byggandet bidrar till konsntärliga livsmiljöer med omtanke om hela människan. Det bör handla dels om den formella styrningen, dvs. riktlinjer för markanvisningar och exploateringsavtal, gestaltningsprogram och detaljplaner, dels metoder för att köpa in och genomföra konstnärliga gestaltningar. Det finns stordriftsfördelar om regionen stöttar kommunerna i utvecklandet av funktionella riktlinjer och metoder.
• Region Halland säkerställer kompetens och resurser för att kunna vara ett stöd till regionens kommuner i att utveckla riktlinjer och metoder för implementeringen av enprocentsregeln. Detta bör budgeteras.
• Region Halland erbjuder sina och kommunernas kulturpolitiker, tjänstemän, offentliga och privata fastighetsägare och byggherrar en workshop om enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning, åtminstone vartannat år. Detta bör budgeteras.
• Region Halland tar hänsyn till ett mångfalds- och jämställdhetsperspektiv och konstens egenvärde vid satsningar på konstnärligar gestaltningar och konstverk i det offentliga rummet (s. 24).
• Region Halland redogör för pågående offentliga gestaltningar och därmed ökar möjligheterna för konstnärer att intressera sig för och ta del av processerna.
• Region Halland redovisar årligen för när och hur enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning har tillämpats och vilka konstnärer som har fått uppdrag, samt inköp av konst till samlingarna.

Alla punkter kan även bli en del av den policy och handlingsplan för bild- och formkonsten som vi föreslår.

Resurscentrum, s. 23, 26
Det är bra att Halland har ett resurscentrum som arbetar med utvecklingsfrågor inom bild- och formområdet och ska verka för fler utställningsmöjligheter för halländska bild- och formkonstnärer. Det är mycket riktigt att ett resurscentrum har potentialen att utveckla hela regionens infrastruktur, däribland utformningen av utställningsarenor, marknader och mötesplatser för konsten och dess intressenter. Resurscentrumet bör också verka för skapandet av fler arbetstillfällen och förbättrade ekonomiska villkor för regionens konstnärer.

KRO/KIF föreslår att

• Region Halland i kulturplanen skriver in som en punkt under rubriken ”Utvecklingsmöjligheter” att Konst i Halland i samarbete med kommunerna ska verka för att förbättra bild- och formkonstnärernas arbets- och ersättningsvillkor i regionen.

Slöjd och konsthantverk, s. 51
Det är bra att det professionella konsthantverket uppmärksammas på flera ställen i kulturplanen och glädjande att regionen ska satsa på att skapa fler arenor och visningsmöjligheter för slöjd och konsthantverk. Det är också positivt att regionen avser att upprätta olika former av stöd för ”att underlätta för slöjdare och konsthantverkare att livnära sig inom sitt område” (s. 52).

KRO/KIF finner det glädjande att regionala museer och utställningsarenor ska ge konsthantverkare medverkans- och utställningsersättning i enlighet med MU-avtalet (s. 52). Men vad gäller kommunala utställningsarrangörer ser KRO/KIF gärna att MU-avtalet ska vara en rekommendation för kommunala snarare än kan vara, som är den nuvarande skrivelsen.

Region Halland avser att undersöka möjligheterna kring ett resurscentrum för slöjd (s. 52). Eftersom nu kulturplanen presenterar konsthantverk tillsammans med slöjd bör en dialog föras med länets konsthantverkare om detta resurscentrum även ska inkludera konsthantverket.

KRO/KIF föreslår att

• Region Halland ska verka för att kommunala utställningsarrangörer ska ge konsthantverkare medverkans- och utställningsersättning i enlighet med MU-avtalet (s. 52) och avsätter medel för att möjliggöra det.
• Region Halland i samband med att den undersöker möjligheterna att skapa ett resurscentrum för slöjd för en dialog med regionens konsthantverkare om dessa bör ingå i detta (s. 52).

Budget
Då Region Halland fattar beslut om budget för 2017 i December 2016 har KRO/KIF granskat 2016 års budget över fördelningen av bidrag för regional kultursamverkan.

Det kan konstateras att nästan hela fördelningen av regionala medel år 2016 har gått till de regionala kulturinstitutionerna, och att en mycket liten andel är avsatt till Regional konst och kulturutveckling (6,2% av den totala budgeten för kulturverksamhet).

År 2014 var andelen av regionens kulturutgifter som investeras i bild- och formkonsten bara 4,3 procent, enligt statistik från Myndigheten för Kulturanalys.[5] Här måste Region Halland tänka om ifall Halland ska kunna uppnå sitt mål att utvecklas till en av Sveriges mest attraktiva konstregioner (s. 12). I KRO/KIFs stora konstnärsenkät från 2014 svarade de flesta av Hallands konstnärer att de inte fått utställningsersättning enligt MU-avtalet vid utställningar (se avsnittet ovan om MU-avtalet). Därför behöver regionen budgetera för MU-avtalet, så att professionella fria konstnärer erhåller anständiga arbetsvillkor när de ställer ut.

Mot bakgrund av att regionen lägger ned en så liten andel på det fria konstlivet föreslår KRO/KIF att:

• Det planeras och budgeteras för att regionen ska kunna ta fram en policy och handlingsplan för bild- och formkonsten med konkreta förslag på åtgärder.
• Det ställs krav på att regionala utställningsarrangörer som erhåller regionala bidrag tillämpar MU-avtalet fullt ut, dvs att det ska inbegripa medverkansersättning och ersättning för den arbetstid som konstnärerna lägger ned på en utställning.
• En regional MU-avtalspott införs, till vilken alla arrangörer i Halland kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar.
• Det budgeteras för att Region Halland i dialog med regionens kommuner kan utveckla riktlinjer och metoder för att enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning ska ha förutsättningar att tillämpas vid ny-, till och ombyggnationer inom länets gränser. Inom budgetposten bör även finans en stödfunktion till regionens kommuners arbete med offentlig konst.
• Det budgeteras för årliga workshops och fortbildningar om enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning och MU-avtalet. De bör rikta sig till tjänstemän, politiker, byggherrar, fastighetsägare, utställningsarrangörer och konstnärer på regional och kommunal nivå. Bl a kan KRO/KIF erbjuda fortbildningar.
• Region Halland ökar transparensen av budgeten så att det framgår hur stor andel som når konstnärerna som producerar kulturutbudet och konstverksamheter som ligger utanför de etablerade institutionerna.

Med förhoppning att ni hör av er om ni vill att vi att vi ska förtydliga något och att ni reviderar utkastet på kulturplan utifrån våra förslag.

Vänliga hälsningar,

Agneta Göthesson, talesperson för KRO i Halland
Åsa, Berndtsson, talesperson för KIF i Halland
Eva Månsson, verksamhetsledare för Konstnärernas Riksorganisation (KRO) och
Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KIF)
Susanne Westerberg och Ingrid Petersson, ordförande respektive sekreterare Varbergs konstnärsförening

---

Konstnärernas Riksorganisation (KRO)
Sveriges Konsthantverkare & Industriformgivare (KIF)

Växel: 08 54 54 20 80
Mobil: 073 77 11 850
Hornsgatan 103, 9 tr, 117 28 Stockholm

www.kro.se, www.facebook.com/KIF.KRO

KRO/KIF företräder över 3 300 professionella bild- och formkonstnärer i Sverige. Vårt mål är att förbättra konstnärernas sociala och ekonomiska villkor och därmed göra det möjligt för konstnärer att vara yrkesverksamma.

[1] Utsikt från ateljéerna 2014, http://kro.se/utsikt2014

[2] SCB 2016: Sammanräknad förvärvsinkomst 2014 - per kommun efter percentiler

[3] Kulturanalys rapport Samhällets utgifter för Kultur 2012-2013

[4] http://kro.se/MUbarometern_2015

[5] Kulturanalys rapport Samhällets utgifter för Kultur 2012-2013