Remissvar på regional kulturplan för Västerbotten 2020-2023

Innehållsförteckning 

1. Konstnärernas Riksorganisation
2. Sammanfattande analys av Region Västerbottens remissversion
3. Förslag till åtgärder
4. Konstnärernas Riksorganisations fokusområden

• En handlingsplan för bild- och formkonsten
• Medverkans- och utställningsersättning (MU-avtalet)
• Enprocentsregeln
• Armlängds avstånd
• Samverkansmodellen
• Den kommunala aspekten

5. Kommentarer på Region Västerbottens kulturplan

6. Källor

1. Konstnärernas Riksorganisation

Konstnärernas Riksorganisation arbetar aktivt med frågor som rör den professionella bild- och formkonsten och konstnärernas villkor inom kultursamverkansmodellen.Konstnärernas Riksorganisation företräder fler än 3300 professionella bild- och formkonstnärer i Sverige. Vi arbetar för konstnärlig frihet och goda villkor för bild- och formkonstnärer. I Region Västerbotten organiserar Konstnärernas Riksorganisation 68 professionella bildkonstnärer, konsthantverkare och formgivare. Remissvaret är utarbetat i dialog mellan Konstnärernas Riksorganisation och organisationens företrädare i Region Västerbotten. 

2. Sammanfattande analys av Region Västerbottens remissversion 

Konstnärernas Riksorganisation har läst Region Västerbottens remissversion på kulturplan för 2020-2023 

Konstnärernas Riksorganisation anser det anmärkningsvärt att regionens förslag till kulturplan inte fastställer principen om armlängds avstånd. Regionen bör istället gå i bräschen och i sin kulturplan lyfta principen om armlängs avstånd och vilka riktlinjer som gäller i den regionala kulturpolitiken i Västerbottens län. Planen borde också bättre definiera regionens syn på kulturens egenvärde, konstnärlig kvalitet och konstnärspolitiska incitament för konstnärlig frihet och en hållbar regional kulturpolitik. Intressant är att planen nämner ordet samverkan 102 gånger. Utan mer konkreta satsningar med tydliga ambitioner framstår formuleringen som en mer slentrianmässig lösning på regionens alla problem än faktiska åtgärder för att stärka kulturområdet. Detta blir särskilt uppenbart på konstområdet. Många konstnärer bedömer att det har blivit svårare att verka som konstnär i Västerbotte. Utan satsningar för att stärka infrastrukturen på konstområdet är det endast ett fåtal konstnärer som får möjlighet att ta del av det. Slutligen vill vi tipsa om att låta kulturplanen ta intryck från arbetet med de Globala målen och Agenda 2030 som bör genomsyra alla strukturer. Ta gärna inspiration från Region Örebro Län (https://www.regionorebrolan.se/Files-sv/Örebro%20läns%20landsting/Regional%20utveckling/Kultur/Kulturplan%202016-/Kulturplan%202020-/Remissversion%202019-03-14%20Kulturplan%202020-2023.pdf?epslanguage=sv) som på ett utmärkt vis skriver fram vikten av att låta Agenda 2030 påverka hur man arbetar med de kulturpolitiska målen. 

3. Förslag till åtgärder 

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att Region Västerbotten i kulturplanen skriver in att den ska:

• Utarbeta en heltäckande handlingsplan för professionell bild- och formkonst i dialog med konstnärerna. 
• Stärka konstscenen i Västerbotten och utveckla fler utställningsmöjligheter för konstnärerna.
• Säkerställa att professionella bild- och formkonstnärer som ställer ut i länet erhåller MU-avtalsenliga ersättningar, inklusive arvoden för sina omkostnader och för sin arbetstid. Införa en regional MU-avtalspott, liksom i Västra Götalandsregionen, till vilken arrangörer i länet kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar inklusive ersättning för sin arbetstid. Stärka förutsättningarna för regionens kommuner att följa MU-avtalet genom kompetenshöjande insatser. 
• Stödja kommunerna så att enprocentsregeln kan införas i alla kommuner. 
• Utveckla stödfunktioner och metodutveckling i dialog med de kommuner som vill stärka sitt arbete med konstnärliga gestaltningar vid om-, ny- och tillbyggnationer. Tänk på att kvalitetsgranska urvalsgrupper inför upphandlingar. 
• Ge kompetens- och resursstöd så att kommunerna kan använda metoder och verktyg (så som cultural planning) för att kulturen ska genomsyra samhällsplaneringen, och underlätta för kommuner och privata exploatörer att tillämpa enprocentsregeln för konstnärliga gestaltningar.
• Uppmuntra kommunerna att skriva licensavtal med Bildupphovsrätt i Sverige.

4. Konstnärernas Riksorganisations fokusområden

Bild- och formkonstnärer är en av de konstnärliga yrkesgrupper som har absolut lägst inkomster. Inkomsterna i denna kvinnodominerade sektor är alarmerande låga. Här behövs satsningar som gör det möjligt för konstnärer att vara yrkesverksamma i regionen. Idag tvingas merparten av bild- och formkonstnärerna i landet, även de yrkesverksamma, att producera offentligt finansierade utställningar utan att få betalt för sin arbetstid. Att tillämpa avtalet för Medverkans- och utställningsersättning (MU-avtalet) är ett sätt att säkerställa att konstnärer får skäliga ersättningar för den arbetstid de lägger ned vid utställningar.

Kultursamverkansmodellen handlar om att skapa synergieffekter genom samverkan. I den andan skulle dialogen och samarbetet kunna stärkas ännu mer mellan Regionen och kommunerna, exempelvis genom att använda Konstnärernas Riksorganisations manual ”Så kan kommunen kvalitetssäkra sin konstpolitik”som innehåller metoder, checklistor och goda exempel från kommuner i hela landet.

En handlingsplan för bild- och formkonsten

Från och med 1 januari 2018 är professionell bild- och formverksamhet ett eget ändamål inom Kultursamverkansmodellen, och det innebär att området bör få en nystart och utvecklas med fokus även på bland annat konstnärlig produktion, vilket i sin tur bör skapa förutsättningar för ökade statliga stöd. 

Region Västerbotten har som vi har förstått det tagit fram en handlingsplan för ett resurscentrum för konst i Västerbotten. Den är för bred anser vi, ett resurscentrum här ska enbart fokusera på bild och formkonst, ej andra konstarter såsom arkitektur, spel etc. 

Vi ser också att man behöver utveckla en handlingsplan för den sammantagna professionella bild- och formkonsten. Detta i dialog med konstlivet och de professionella konstnärerna, med nya ambitioner och konkreta satsningar. 

Handlingsplanen bör ta ett samlat grepp på bild- och formkonsten utifrån regionens specifika förutsättningar och bland annat fokusera på hur MU-avtalet och enprocentsregeln konkret ska kunna implementeras i hela regionen inklusive vilka stödfunktioner och regionala resurser som behöver tillföras för att samtliga kommuner i regionen ska ha möjlighet att tillämpa dessa. Den bör även analysera den konstnärliga infrastrukturen i regionen, antalet utställningsplatser och eventuella behov av produktionsstöd, arbetslokaler och fortbildningsmöjligheter.

Regionen skulle kunna ta stöd i manualen ”Så kan kommunen kvalitetssäkra sin konstpolitik”4, som Konstnärernas Riksorganisation har tagit fram utifrån den rikstäckande kommunenkäten. I den finns goda exempel från hela landet, och metoder, tips och checklistor för en bra konstpolitik. Manualen kan mycket väl användas som grund för fortbildningar och workshops i syfte att utveckla strategier och handlingsprogram för bild- och formkonsten. Den fortbildning som erbjuds ska också vara för just professionella konstnärer och möta dessas behov. 

Vi ser att kulturplanen klumpar samman väsensskilda yrkesgrupper, sid 53. Det talas om konsthantverk och slöjd under samma rubrik. Det samtida konsthantverket har ofta mer gemensamt med bildkonsten då det strävar efter verkshöjd, konstnärligt uttryck, innovativa tekniska lösningar och bruk av material. 

Konsthantverket och slöjden är båda av stor vikt men att klumpa ihop dem gynnar inget av verksamhetsområdena. Vi förespråkar att istället tala om bild- och formkonst och skilja detta från slöjden även om vi är medvetna om att hantverk och konsthantverk ibland möter varandra. 

Det samtida konsthantverket är innovativt, gränsöverskridande och utmanande både vad gäller uttryck och i mötet med sin publik. En konsthantverkare kan lika gärna arbeta med en performance som en produkt och ofta är det publiken snarare än köparen som är i fokus. 

Enligt en undersökning Konsthantverkscentrum gjort bland sina medlemmar är utställningar det utövarna mest efterfrågar och behöver. Här önskar vi att regionen stärker upp konsthantverkets möjligheter att möta sin publik. 

Region Västerbotten har som vi förstått utrett möjligheten att skapa ett resurscentrum för bild- och formkonsten. Ett sådant centrum skulle kunna erbjuda rådgivning anpassad efter bild- och formkonstnärers behov och en fysisk mötesplats som strategiskt samlar och samordnar det regionala konstlivet, organisationer, myndigheter och näringsliv. Vi ser framemot att följa det den trappstegsmodell som framtagits där inrättandet av mobilitetsstödet är en första del. 

Några av landets kommuner har satsat på biennaler eller motsvarande som ett sätt att både öka intresset för den samtida konsten och stärka besöksnäringen. Open Art i Region Örebro är ett utmärkt exempel där konsten har engagerat en hel stad och lockat konstnärer och besökare från hela världen. Detta stärker infrastrukturen för den samtida konsten och möjliggör för fler yrkesverksamma konstnärer att etablera sig i regionen, både i stad och landsbygd, något som skapar positiva bieffekter även på övriga näringar.

Medverkans- och utställningsersättning (MU-avtalet)

MU-avtalet för ersättning vid medverkan och utställning är en nyckelåtgärd för att förstärka bild- och formkonstnärernas arbetssituation och mycket låga inkomster. Att konstnärerna inte erhåller betalt för sin arbetstid vid utställningar är en av de största kulturpolitiska utmaningarna vi har i landet. 

I undersökningen ”MU-barometern” i vilken Konstnärernas Riksorganisation frågade utställningsarrangörer från hela landet om hur de tillämpade MU-avtalet år 2014 blir det tydligt att det finns stora utmaningar i landets kommuner när det gäller att betala ut skäliga ersättningar till bild- och formkonstnärer när de ställer ut hos arrangörer som drivs i kommunal regi. Dessa uppvisar lägre genomsnittliga konstnärsersättningar än de övriga kategorierna. Endast sex kommunala arrangörer i landet svarade att de har betalat ersättning för arbetstid till samtliga utställande konstnärer8.

Idag tvingas bild- och formkonstnärer, även majoriteten av de yrkesverksamma, att arbeta gratis vid utställningar i landet. På så sätt subventionerar konstnärerna arrangörerna genom sina uteblivna ersättningar. Konstnärerna får oftast bara ersättningen för visningen av verken, inte för all den tid som läggs ned på arbetet med en utställning. Man kan likna en konstutställning vid en teateruppsättning, där det skulle vara otänkbart att inte arvodera professionella skådespelarna för repetitionstiden utan enbart för de faktiskt uppförda föreställningarna. Här behövs en radikal förändring i synen på ersättning till professionella konstnärer.

I rapporten till MU-barometern 201510 lät vi två konstnärer som ställde ut vid en kommunal respektive regional utställningsarrangör räkna på sitt kulturbidrag till kommunen/regionen genom att räkna ut sina verkliga kostnader för sitt arbete med utställningen. Vid den kommunala konsthallen blev konstnärens kulturbidrag till konsthallen 180 000 kr då arbetstiden räknades. Vid länsmuseet blev konstnärens kulturbidrag 387 000 kr.

Regionen måste budgetera för att konstnärerna ska få skäliga villkor och arbeta för att kommunerna arbetar mer aktivt med skäliga ersättningar. Genom att tydligt prioritera detta i Regionens egen budget skapas förutsättningar för att Kulturrådet ska skjuta till mer medel. Region Västerbotten borde inspireras av Region Västra Götaland som har insett att det är orimligt att konstnärer ska arbeta gratis och därför årligen, i ett första steg, satsat en miljon kr extra bara för att finansiera medverkansersättning hos ett tiotal utställningsarrangörer11.

På Konstnärernas Riksorganisations hemsida finns 17 skäl för att tillämpa MU-avtalet för att konstnärerna ska få skäliga ersättningar12. På hemsidan finns också praktiska verktyg såsom mallar för avtal och budgetering för konstnärers medverkansersättning, tabeller för utställningsersättning med mera13.

Enprocentsregeln

Enprocentsregeln innebär att minst en procent av kostnaderna för ny-, till- och ombyggnation investeras i konstnärliga gestaltningar.

Konstnärernas Riksorganisation rekommenderar Region Västerbotten att i dialog med kommunerna prioritera och utveckla arbetet med den konstnärliga gestaltningen av offentliga livsmiljöer. I en tid då det byggs mycket i kommunerna är det en strategisk insats för att fler invånare ska kunna ta del av professionell konst i sina vardagsmiljöer. En procent av byggprojektens budget är en liten insats med tanke på de stora samhälleliga värden dessa investeringar genererar under årtionden framöver för hela regionen. Genom enprocentsregeln får regionen och kommunerna en mekanism som år för år säkerställer att våra offentliga rum berikas med konstnärliga och existentiella kvaliteter; vi skapar livsmiljöer med omtanke om hela människan. Den tillför ytterligare en dimension i de offentliga miljöerna och ger oss levande rum för mänskliga möten. För att arbeta professionellt med denna regel ser vi behov av ett kvalitetssäkrat juryarbete som kan utforma korrekta riktlinjer för hur arbetet bör fortlöpa. 

Statens Konstråd skriver (2017)14:

”Offentlig konst utgör en självklar del av samhällets gestaltade livsmiljöer. Den finns integrerad både i våra viktigaste offentliga rum och i våra vardagsmiljöer där den skapar årsringar av betydelse. Likt god arkitektur bidrar konsten till att skapa intressanta, harmoniska och väl gestaltade platser. Genom sitt fria utrymme erbjuder konsten också möjligheter till starka upplevelser, reflektion och dialog för dem som använder stadens gemensamma rum. Historiskt och i nutid har konstnärer spelat en viktig roll i gestaltningen av gemensamma platser och bidragit till unika boendemiljöer runt om i landet.”

Den offentliga konsten utgör en del av vår yttrandefrihet och är ett av de mest tillgängliga konstnärliga kulturuttryck vi har i samhället. För många barn är den offentliga konsten, exempelvis i en lekpark, det första mötet med konsten. Den offentliga konsten visar att vi alla omfattas av samhällets omsorg. Myndigheten Konstnärsnämnden skriver i sin utvärdering av enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning av offentlig miljö (dec 2013) att ”all offentlig verksamhet har ett ansvar för att den offentliga konsten integreras i samhällsmiljön”.

Här skulle fler aktörer, såväl alla kommuner i regionen som både allmännyttiga och privata byggbolag och fastighetsbolag tillämpa enprocentsregeln. Göteborg är den kommun som kommit längst i det här arbetet genom att skriva in enprocentsregeln i markanvisningarna. På så sätt delas ansvaret för de konstnärliga gestaltningarna mellan allmännyttiga bolag och privata exploatörer vilket borgar för konkurrensneutralitet mellan bolagen och att invånarna får likvärdig tillgång till offentlig konst. Det bidrar till att öka kvaliteten i livsmiljöerna och skulle göra hela Region Västerbotten intressantare att bo i, verka i och att besöka.

Undersökningen ”Årets Konstkommuner 2017” visar att många mindre kommuner inte tillämpar enprocentsregeln. I något mer än var fjärde kommun (27 %) tillämpas enprocentsregeln för konstnärliga gestaltningar av offentliga miljöer konsekvent. En lika stor andel av kommunerna tillämpar enprocentsregeln som en rekommendation eller mål. I två procent av kommunerna gjordes det 18 eller fler nya konstnärliga gestaltningar under 2015-2016. I fyra av tio kommuner skapades det under samma period inte ett enda nytt offentligt konstverk. I 23 procent av kommunerna saknade man år 2016 en budget för att köpa in lös konst till de kommunala lokalerna medan det i 17 procent av kommunerna fanns en budget på över 100 000 kr. Ett skäl till det här är att många mindre kommuner med små administrativa enheter saknar kompetens och resurser att arbeta med offentlig konst, ett annat är att kommuner saknar tydliga regelverk för när och hur regeln ska tillämpas.

Konstnärernas Riksorganisation håller på att utarbeta nya rekommendationer för  gestaltningsuppdrag som är värt att ha ögonen på eftersom det kan vara komplicerat att upphandla konst och riskerar att försämra villkoren för konstnärerna. Flest frågor för den enskilde konstnären gäller budget och ersättningen samt händelser och villkor under genomförandet av gestaltningen. Det är viktigt att budgeten är relevant, väl genomtänkt och verklighetsanpassad, särskilt om gestaltningsuppdraget har fast pris. Den ska innehålla konstnärligt arvode samt ersättning för konstnärens arbetstid, produktionskostnader (inkl. underleverantörer), försäkring, transport samt upphovsrätt. För att inte konstnären ska bära all risk för kostnadsökningar ska det finns utrymme för oförutsedda kostnader och, om relevant, indexreglering av ersättningen. Utbetalning av ersättningen bör ske i delar, med den första delen vid undertecknandet.

Eftersom det är ett konstnärligt verk som ska framställs av konstnären självmåste villkoren för genomförandet anpassas därefter, t.ex. avseende ändringar av skiss/ konstverk, fackmannamässighet, besiktningskrav, felansvar, garantier, vite samt upphovsrätt till skissen/verket. När ändringar sker av uppdragets innehåll eller tidsplan, måste motsvarande justering av konstnärens villkor ske. Vill beställaren använda standardavtal för konsulter i byggentreprenad (ABK09) eller för totalentreprenad (ABT06), måste också de anpassas efter de särskilda förhållanden som gäller för konstnärliga gestaltningsuppdrag. 

Konstnärernas Riksorganisation arbetar med de här frågorna i Rekommendationer för Gestaltningsuppdrag som presenteras vidare hösten 2019 och kommer att finnas på hemsidan.

Armlängds avstånd

Konstnärernas Riksorganisation anser det anmärkningsvärt att regionens förslag till kulturplan inte fastställer principen om armlängds avstånd. Regionen bör istället gå i bräschen och i sin kulturplan lyfta principen om armlängs avstånd och vilka riktlinjer som gäller i den regionala kulturpolitiken i Västerbottens län. Planen borde också bättre definiera regionens syn på kulturens egenvärde, konstnärlig kvalitet och konstnärspolitiska incitament för konstnärlig frihet och en hållbar regional kulturpolitik. 

I kommunundersökningen ”Årets konstkommuner 2017” svarar 1 av 15 av kommunerna i Region Västerbotten ja på frågan om de har en policy för att garantera den konstnärliga friheten. Det är inte bra. Här finns ett gap mellan hur kulturpolitiken fungerar på kommunnivå och vad riksdagspartierna uttrycker på nationell nivå.

I den partienkät5 som Konstnärernas Riksorganisation och sju andra bild- och formorganisationer gjort inför valet 2018 svarar samtliga riksdagspartier och F! ”ja” på frågan om ”svensk kulturpolitik ska följa maktdelningsprincipen om att politiker beslutar om storleken på anslagen men inte över det konstnärliga innehållet”. Detta är en central del av ”principen om armlängds avstånd”.

I nämnda partienkätsvarar samtliga riksdagspartier och F! ”ja” på frågan om kulturen har ett egenvärde som gör att offentliga kulturanslag inte behöver motiveras med andra politiska syften. Partierna är alltså överens om att kulturen i sig är målet. Då konsten får vara fri, skapas även förutsättningar för mervärden inom andra områden.

Det är också värt att notera att alla riksdagspartier anser att kulturområdet är en självklar del av välfärden och att samhället därför ska erbjuda medborgarna kulturverksamhet av hög kvalitet. Samtliga partier bekräftar även att man ska ha tillgång till ett mångfacetterat kulturutbud oavsett var man bor i landet.

Samverkansmodellen

Kultursamverkansmodellen har medfört ett ökat regionalt bestämmande över kulturpolitiken. Detta innebär fler möjligheter att utveckla förutsättningarna och forma framtiden för det regionala konstlivet. Ett vitalt och utforskande konstliv kräver att konstnärerna kan verka under rimliga arbetsvillkor. När vi i vårt remissvar talar om konstnärer handlar det om yrkesverksamma bild- och formkonstnärer som arbetar med ett brett spektrum av konstnärliga uttryck: exempelvis måleri, skulptur, videoverk, performance, konsthantverk och formgivning.

Flera regioner i Sverige har valt att satsa på resurscentrum för bild- och formkonsten i med uppdrag att stärka infrastrukturen och förutsättningarna för konstnärer och den samtida konsten samt underlätta för kommuners arbete med exempelvis enprocentsregeln och MU-avtalet. Exempel på sådana resurscenter är Konstitutet i Skåne, Konst i Blekinge, Resurscentrum för Konst i Norrbotten och Konst i Halland.

Konstnärsnämndens rapport ”Konstnärernas demografi, inkomster och sociala situation”1 från 2016 visar att medianinkomsten för gruppen bild och formkonstnärer i Region Västerbotten 12 444 kronor före skatt i månaden, trots att många konstnärer har långa akademiska utbildningar. Siffran kan jämföras med medianinkomsten per månad för hela befolkningen i regionen som enligt SCB var 23 755 kronor (båda siffrorna rör år 2014). De alarmerande låga inkomsterna i denna kvinnodominerade sektor bör Region Västerbotten ta på största allvar. Här behövs satsningar som gör det möjligt för konstnärer att vara yrkesverksamma i regionen. Av bildkonstnärerna är 57 procent kvinnor och av de som är verksamma inom konsthantverk/formgivning/design är 81 procent kvinnor, enligt Konstnärsnämndens rapport.

Konstnärernas Riksorganisation genomförde 2014 en stor konstnärsenkät.2 I den uppger knappt två tredjedelar av yrkesverksamma konstnärer (65 %) att de måste komplementsjobba med annat än den konstnärliga verksamheten för att kunna försörja sig, vilket är slöseri med regionens konstnärliga kompetens.

Den kommunala aspekten 

I juni 2017 lanserades ”Årets konstkommuner 2017”, en rikstäckande kommunundersökning för konstområdet. 8 av 15 kommuner från regionen svarade på enkäten. 

Endast Skellefteå och Robertsfors av de svarande kommunerna svarar ”ja” på frågan om de tillämpar enprocentsregeln för konstnärliga gestaltningar. Det är tydligt att det finns stora utmaningar i regionens kommuner och att resurserna inte räcker till.

I en jämförelse över hela landet visar det sig att förutsättningarna för konstnärerna skiljer sig åt mellan kommuner. En tredjedel av kommunerna (30 %) svarar ja eller delvis på frågan om de har någon form av stöd till ateljéer eller kollektivverkstäder för konstnärer. Hälften av kommunerna har inte slutit ett avtal med Bildupphovsrätt i Sverige om användandet av konstbilder på webb eller i trycksaker. Sex av tio kommuner i landet svarar ja eller delvis på frågan om de tillämpar en mångfalds- och jämställdhetsplan inom konst- och kulturområdet. Fyra av tio har inte en sådan.

Att tillämpa avtalet för Medverkans- och utställningsersättning (MU-avtalet) är ett sätt att säkerställa att konstnärer får skäliga ersättningar vid utställningar. Två av de svarande kommunerna (15 st), Skellefteå och Vilhelmina, uppger att MU-avtalet tillämpas. Tyvärr är detta ingen garanti för att utställande konstnärer får betalt för den arbetstid de lägger ned vid utställningar.

Av de kommuner som i undersökningen ”Årets Konstkommuner 2017” svarat på frågan om de har en policy eller strategi för att skapa en samhällsutveckling som genomsyras av kultur svarar mindre än två av tio kommuner (17 %) ”ja”. En tredjedel av kommunerna svarar ”delvis”. I kommentarsfälten hänvisas exempelvis till att kulturen nämns som en del av en övergripande plan eller så håller man på att ta fram ett styrdokument som avser att integrera kultur och konst i samhällsplaneringen. Hälften av kommunerna saknar en strategi för att kulturen ska integreras i samhällsutvecklingen, ofta är det de mindre kommunerna som saknar resurser och tid att satsa på att få med kulturen i planeringsprocesserna.

Region Västerbotten skulle kunna samverka med och stödja de kommuner som är intresserade med kompetens och resursstöd, exempelvis för att kunna utveckla metoder för att kulturen ska finnas med i samhällsplaneringen (se exempel på cultural planning på Boverkets hemsida6) och i arbetet med konstnärliga gestaltningar i offentliga livsmiljöer.

White Arkitekter föreslår en tredelad planeringsmodell och har även tankar på en så kallad kulturytefaktor för att säkra att kulturen finns med. Konstnärernas Riksorganisation och White Arkitekter har skrivit en gemensam debattartikel på temat7: ”Med en genomtänkt stadsplanering kan landets växande kommuner bli mer kulturtäta. Men saknas styrinstrument som ser till att kulturen tänks in i planeringsprocessen försummas ofta bibliotek, konsthallar, kulturhus, replokaler, ateljéer etc.”

Därför bör regionen i dialog med kommunerna erbjuda verktyg som säkerställer att kulturen och konsten finns med i samhällsplaneringen och bebyggelseutvecklingen i hela regionen.

Copyrightdirektivet. 

Utöver ovan tankar och de punkter som vi listat i sammanfattningen önskar vi från vårt håll att Regionen följer utvecklingen av det viktiga upphovsrättsdirektiv som nyligen röstats igenom i EU och som på sikt kommer att ge mer skäliga ersättningar till våra medlemmar givet hur olika aktörer ska betala för användande av våra medlemmars verk. 

Lagen kommer att skrivas i Sverige de nästkommande två åren och Konstnärernas Riksorganisation samarbetar med Bildupphovsrätt för att säkerställa strategiska avtal gällande bildlicenser som kommer våra medlemmar till del. 

5. Kommentarer på Region Västerbottens kulturplan

Regionen borde i sin kulturplan lyfta principen om armlängds avstånd och vilka riktlinjer som gäller i den regionala kulturpolitiken i Västerbottens län. Planen kunde också bättre definiera regionens syn på kulturens egenvärde, konstnärlig kvalitet och konstnärspolitiska incitament för konstnärlig frihet och en hållbar regional kulturpolitik. I kulturplanen beskrivs konstkonsulenternas omfattande uppdrag: Konstkonsulenterna ska bedriva ett långsiktigt, strategiskt arbete för att stärka samtidskonsten i länet, bättre förutsättningar för länets yrkesverksamma konstnärer, främja barn- och ungas möten med konst, bredda allmänhetens kunskap och intresse för bild- och formkonstområdet. Konstnärernas Riksorganisation anser att det är mycket svårt att nå det målet med den mycket sparsamma budget för verksamheten som konstkonsulenterna disponerar.

Konstnärernas Riksorganisation anser att konstkonsulenterna måste ha en budget för att kunna genomföra verksamheter och därmed uppnå målen. Det finns ett behov av mötesplatser och noder för bildkonsten. Det är viktigt att det utvecklas samarbeten på olika nivåer och under olika former mellan institutioner, organisationer och konstnärer.

I kulturplanen finns förslag att genomföra internationell residensverksamhet som skulle kunna utgöra en sådan nod. I dagsläget ser vi behovet att stärka de i länet verksamma konstnärerna vara av hög angelägenhetsgrad. Ett residensprogram som ger snabb synlig effekt måste utvecklas parallellt med att de regionalt verksamma konstnärerna stärks enligt de olika punkterna ovan. Det skulle resultera i att Västerbotten blir den starka dynamiska kulturaktiva region som efterfrågas i kulturplanen.

s.46 
Samtidskonsten är en konstform som undersöker, ifrågasätter, problematiserar samhället och samtiden på ett politiskt och poetiskt vis och bidrar till att rådande idéer, strukturer och normer utmanas.

• omformuleras till: 

Samtidskonsten ska ha rätt att undersöka, ifrågasätta och problematisera samhället och samtiden på ett politiskt och poetiskt vis. Samtidskonsten bidrar på olika sätt till att rådande idéer, strukturer och normer utmanas. 

s.46 

Tillägg:mobilitetsstödet som är en del av regionens handlingsplan för resurscentrum. 

• Konstkonsulenterna fördelar ett mobilitetsstöd till yrkesverksamma bild- och formkonstnärer i Västerbotten. Mobilitetsstödet ska förstärka möjligheten till arbeten, projekt, research etc som kräver resor samt till samverkan mellan konstnärer i de nordliga länen eller andra delar av landet. Mobilitetsstöd ska även kunna användas till arvodering och resor för konstnärer i samband med arbete kring frågor som gynnar bild- och formkonstområdet i hela länet.

s.49 
Stryk konstnärernaoch skriv bild- och formkonstnärer:

• Konstkonsulenterna ska utveckla en plan för regionens bild- och formkonstnärer att synas i yrkesmässiga sammanhang nationellt och internationellt.

Tillägg

Vi anser att information om följande punkter saknas i remissutgåvan: 

• Information om Galleri Alva och att den verksamheten ingår i regionens konstverksamhet. Samt att MU-avtalet följs. 
• Stärka förutsättningarna för regionens kommuner att följa MU-avtalet genom kompetenshöjande insatser. 
• Offentlig gestaltning - tydliggöra hur regionen arbetar med 1% regeln vid ny- och ombyggnation och att/hur regionen ska verka för implementering av 1%-regeln även i kommunerna.
• Utvecklingsområden för Västerbottens museums konstverksamhet saknas samt text om att Västerbottens museum har regionalt uppdrag för bild- och formkonst.

Med förhoppning att ni hör av er om ni vill att vi att vi ska förtydliga något, eller har frågor, och att ni reviderar utkastet på kulturplan utifrån våra förslag.

Vänliga hälsningar

Sara Edström, ordförande Konstnärernas Riksorganisation 

Gunilla Samberg, ordförande Konstnärernas Riksorganisation Västerbotten

6. Källor

1http://www.konstnarsnamnden.se/Sve/Publikationer/PDF/Knamnden_Rapport_Konstnarernas_Inkomster_Webbversion_2016_12_20.pdf

2http://www.kro.se/sites/default/files/Stora_konstnarsenkaten_maj_2014_Utsikt_fran_ateljeerna.pdf

4http://kro.se/kommuners-konstpolitik

5http://kulturvalet.se/Kulturvalet2018_partienkat-komplettasvar_13fragor.pdf

6http://www.boverket.se/sv/samhallsplanering/kommunal-planering/medborgardialog1/metoder-och-kanaler/cultural-planning-och-konst-som-redskap/

7http://kro.se/content/debatt-i-gp-konst-och-kultur-m%C3%A5ste-med-i-stadsplaneringen

8http://kro.se/sites/default/files/15-09-04_rapport_mu-barometer_slutversion.pdf

10http://kro.se/sites/default/files/15-09-04_rapport_mu-barometer_slutversion.pdf

11https://news.cision.com/se/vgr-kultur/r/medverkansersattning-starker-den-samtida-konsten,c2440753

12http://www.kro.se/argument-och-verktyg-for-muavtal

13http://www.kro.se/mu-och-avtal

14https://statenskonstrad.se/app/uploads/2017/05/rapport-den-offentliga-konstens-roll-for-boendemiljoer.pdf

***