Till Region Skåne, 4 september 2015
Remissvar regional kulturplan för Skånes län 2016-2019
KRO/KIF har tagit del av utkastet till kulturplanen för Skånes län 2016-2019 och vill härmed lämna några synpunkter som vi hoppas kommer att uppmärksammas och arbetas in i den slutgiltiga versionen av planen.
Konstnärernas Riksorganisation (KRO) och Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KIF) företräder tillsammans över 3300 professionella bild- och formkonstnärer i Sverige. Vårt mål är att förstärka medlemmarnas sociala och ekonomiska villkor och därmed göra det möjligt för konstnärer att vara yrkesverksamma.
Inledning
KRO/KIF arbetar aktivt med frågor som angår bild- och formkonsten i den regionala kulturverksamheten. Det egna skapandet får oss människor att reflektera och tänka, det fördjupar det viktiga offentliga samtalet och verkar gränsöverskridande. Den fria konsten svarar mot ett stort behov hos oss människor att förstå världen och varandra; vi behöver den för att må bra och fungera som individer och i samhället. Ett vitalt och utforskande konstliv kräver emellertid att konstnärerna kan verka under rimliga arbetsvillkor. Kultursamverkansmodellen har medfört ett ökat regionalt bestämmande över kulturpolitiken. Detta innebär ett gyllene tillfälle att påverka och forma framtiden även för det regionala konstlivet.
Bild- och formkonstnärer är den konstnärliga yrkesgrupp som har lägst inkomster, visar Konstnärsnämnden i flera rapporter. Det är också den yrkesgrupp som har flest andel kvinnor. Konstnärernas Riksorganisation och Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare har nyligen sammanställt en ny stor konstnärsenkät (2014). Denna visar att 70 procent av konstnärerna i Skånes län har en månadsinkomst på 13 300 eller mindre, vilket kan jämföras med den genomsnittliga månadsinkomsten i länet som enligt SCB var 21 180 kronor (år 2012). Ungefär 54 procent av konstnärerna i Skånes län uppger också att de arbetar med annat än den konstnärliga verksamheten för att kunna försörja sig, vilket är ett slöseri med länets konstnärliga kompetens. Cirka 34 procent av konstnärerna uppger att de tvingats tacka nej till att medverka i en utställning för att ersättningen och villkoren varit så dåliga att de inte har haft råd att medverka, och 75 procent har vid något tillfälle inte fått utställningsersättning vid utställningar. Endast 2,2 procent av regionens kulturutgifter investeras i bild- och formkonsten 2013[1], enligt statistik från Myndigheten för Kulturanalys. Genomsnittet i Sverige samma år är 3,1 procent. Exempelvis satsar Halland, Västra Götaland och Jämtland ungefär dubbelt så stor andel av kulturpengarna på bild- och formområdet 2013. Uppsala flera gånger mer än Skåne. Regionen lägger 9 kr per skåning/år och då kommer den största delen från staten. KRO/KIF:s nya granskning[2] MU-barometern visar att svarande utställningsarrangörer i Skåne betalar konstnärerna i genomsnitt mindre än 4000 kr för ett arbete som det ofta ligger veckor och månader bakom. KRO/KIF anser det oroväckande och bekymmersamt att Skåne, trots sin handlingsplan för bild- och formkonsten, inte prioriterar konsten. Siffrorna är värda att ta på största allvar.
Även om det finns mycket som är bra i Skånes kulturplan för bild- och formområdet kommer vi här att fokusera på de delar som vi tycker kan förbättras ytterligare mot bakgrund av länets konstnärskårs utsatta arbetssituation.
Remissvarets struktur
KRO/KIF har i sitt arbete med kultursamverkansmodellens implementering lyft fram ett antal särskilt viktiga frågor i anslutning till bild- och formområdet. Dessa är medverkans- och utställningsersättning, (MU-avtalet), procentregeln för offentlig konstnärlig gestaltning, regionala resurscentrum för bild- och formområdet, jämlikhet inom konsten, konstens egenvärde och principen om en armlängds avstånd. Det är framförallt utifrån dessa frågor som detta remissvar kommer att behandla den regionala kulturplanen för Skånes län. Vi vill emellertid börja med några övergripande kommentarer.
Övergripande kommentarer
Det är glädjande att förbättrade villkor för konstnärligt skapande är en av regionens särskilda prioriteringar (s. 7-8). Regionens föredömliga satsningar på enprocentsregeln och MU-avtalet är i detta sammanhang välkomna. KRO/KIF vill även berömma regionen för upprättandet av en handlingsplan för bildkonsten i Skåne (2006). Denna tar på ett exemplariskt sätt ett samlat grepp om bild- och formkonsten i regionen. Den har dock tio år på nacken nu, och det är hög tid att revidera den i dialog med regionens konstliv och professionella konstnärer. Särskilt som bild- och formkonsten är nedprioriterad i regionens kulturbudget.
I förordet och inledningen till kulturplanen påstås det att kulturen är bra för ekonomin såväl som hälsan, men KRO/KIF saknar en diskussion kring kulturens grundläggande egenvärde. I den partienkät som KRO, KIF och åtta andra bild- och formorganisationer gjorde inför valet 2014 svarade alla riksdagspartierna och F! ”ja” på enkätfrågan om kulturen har ett egenvärde som gör att offentliga kulturanslag inte behöver motiveras med andra politiska syften. Partierna är alltså överens om att kulturen i sig är målet.
Det är också värt att notera att alla svenska riksdagspartier och F! anser att kulturområdet är en självklar del av välfärden och att samhället därför ska erbjuda medborgarna kulturverksamhet av hög kvalitet. Samtliga partier bekräftar att man ska ha tillgång till ett mångfacetterat kulturutbud oavsett var man bor i landet.
Det ekonomiska stödet till kulturen bör baseras på konstnärliga, kreativa och kvalitativa kriterier. För att garantera diskussion, kritisk granskning och utveckling av kulturbegreppet är det viktigt att de konstnärliga och kvalitativa bedömningarna inte görs av den politiska sfären utan av sakkunniga ämnesexperter, konstnärer och konstnärliga ledare.
På den direkta frågan om ”svensk kulturpolitik ska följa maktdelningsprincipen om att politiker beslutar om storleken på anslagen men inte över det konstnärliga innehållet” svarar F! och alla riksdagspartier utom SD affirmativt. En armlängds avstånd är en grundläggande princip i kulturpolitiken, som Skånes kulturplan tyvärr inte omnämner.
KRO/KIF föreslår att
- Konstens egenvärde lyfts fram och betonas i kulturplanen.
- Betydelsen av att politiker håller ”en armlängds avstånd” till kulturen diskuteras i det inledande stycket, även i relation till den kommunala nivån.
- Skåne i kulturplanen skriver in att handlingsplanen för bild- och formkonsten ska revideras i dialog med regionens konstliv och professionella konstnärer under 2016, och att bild- och formkonsten budgetmässigt ska bli ett prioriterat område under verksamhetsperioden.
Inledning
Kulturpolitiska strategier, s. 7
Att skapa ett rikt konst- och kulturliv av hög kvalitet med både bredd och spets är ett av regionens två kulturpolitiska huvudmål (s. 7). Skånes län har förstått att detta inte kan uppnås utan satsningar på kulturskaparnas villkor, vilket framgår av följande formulering på s. 8: ”Med förbättrade villkor för konstnärligt skapande menas att finansiering, organisatoriska strukturer och möjlighet till kompetensutveckling ska underlätta för professionella kulturskapare att verka och livnära sig på konst och kultur.” KRO/KIF vill påminna om att investeringar i kulturskaparnas villkor samtidigt är en investering i ett långsiktigt starkt kulturliv.
Särskilt glädjande från vårt perspektiv är ambitionen att stärka förutsättningarna för att verka som konstnär i regionen, och att man i detta sammanhang diskuterar betydelsen av såväl MU-avtalet som enprocentsregeln. Dessa två reformer hör mycket riktigt till de mest effektiva medlen för att förbättra konstnärernas arbetsvillkor. Sen måste så klart detta omsättas i praktik också.
Jämlikhet inom konsten
Kultursektorns brister i jämlikhet mellan könen diskuteras tyvärr inte närmare i Skånes kulturplan. KRO/KIF vill betona att bild- och formområdet historiskt sett har varit mycket snedfördelat vad det gäller kön med en majoritet yrkesverksamma kvinnor, men med män överrepresenterade i statistiken över konstinköp, stipendietagare liksom bland de konstnärer som får ställa ut sina verk eller får offentliga uppdrag. Detta diskuteras på ett bra sätt i regionens handlingsplan för bildkonsten (s. 22), men dock inte tillräckligt utförligt i kulturplanen. Mycket tyder på att jämställdhetsarbetet inom region Skåne har utvecklats och detta och ambitionerna på området borde tydliggöras i kulturplanen.
KRO/KIF skulle gärna se att regionen upprättade en jämställdhetsplan med konkreta åtgärder för hur målet om ett jämställt kulturliv ska uppnås. Regionens satsning på att 40 % av inköpen av löskonst i regionen ska bestå av kvinnliga konstnärer är ett sådant exempel (Region Skånes kulturnämnds verksamhetsplan och kulturbudget 2015, s. 6). Vidare skulle det kunna föras en könsuppdelad statistik i regionen där man på bild- och formområdet tar hänsyn till könsfördelning vid t.ex. inköp av konst, fördelning av stipendium, utställningar och offentliga uppdrag.
KRO/KIF föreslår att
- Skåne upprättar en jämställdhetsplan som på bild- och formområdet inbegriper könsuppdelad statistik anseende t.ex. inköp av konst, fördelning av stipendium, utställningar och offentliga uppdrag.
- Skåne har som mål att minst 50 procent av inköpen av löskonst ska vara av kvinnliga konstnärer, då de utgör en majoritet av de yrkesverksamma konstnärerna.
Bildkonst, form och design, s. 17
Skåne har ett stort utbud av bild- och formkonst och en god infrastruktur för konsten (enligt handlingsplanen för bildkonst, s. 16). Det finns bra ambitioner i regionen att utveckla konstens infrastrukturer ytterligare genom satsningar på såväl samarbeten som stöd för utveckling av arenor och mötesplatser och möjligheter till att jobba mer offensivt med kompetens på området (s. 17).
Det är positivt att regionen tillämpar såväl MU-avtal som enprocentsregeln, och dessa reformers betydelse diskuteras på ett föredömligt sätt i kulturplanen. Att regionen har antagit en handlingsplan för bild- och formområdet är positivt, och ambitionen att kontinuerligt genomför kartläggning och studier av satsningar på området. Däremot behöver handlingsplanen uppdateras, se övergripande kommentarer.
Vidare är det positivt att satsningar på designområdet omnämns, då detta konstnärliga uttryck alltför ofta förbises i de regionala kulturplanerna.
Konsthantverket lyser tyvärr med sin frånvaro i kulturplanen och konsthantverkarna har blivit förbisedda, vilket vi finner mycket olyckligt. Vi anser därför att mer konkreta satsningar på konsthantverkarna bör anges i kulturplanen.
KRO/KIF föreslår att
- Skåne slår fast i kulturplanen att man under fyraårsperioden ska utveckla sin syn på konsthantverket och regionens konkreta ambitioner på området.
- Vid revideringen av handlingsplanen för bildkonsten bör även konsthantverket integreras, så att det blir en handlingsplan för bild- och formkonsten.
Medverkans- och utställningsersättning (MU-avtalet)
Det är bra att Skåne strävar efter att ge ersättning till konstnärer enligt MU-avtalet och att man nämner ersättning för medverkan såväl som utställning (s. 18). Tyvärr glöms den del av avtalet som berör ersättningen för medverkan alltför ofta bort. I MU-barometern för 2015 kan vi se att få arrangörer i Skåne betalar anständiga ersättningar. Tyvärr är det även en hel del av arrangörer som erhåller offentliga bidrag som inte har svarat på den enkät som syftar till att öka kunskapen om konstnärers villkor vid utställningar. Med all önskvärd tydlighet framgår i både MU-barometern och i Kulturanalys rapport Museer 2013 att många av Skånes utställningsarrangörer inte betalar för konstnärernas arbetstid vid en utställning.
Idag tvingas konstnärer i Skåne, även majoriteten av de yrkesverksamma, att arbeta gratis vid utställningar i regionen. På så sätt subventionerar konstnärerna arrangörerna genom sina uteblivna ersättningar. Konstnärerna får oftast bara ersättningen för visningen av verken, inte för all den tid som läggs ned på arbetet med en utställning.
Man kan likna en konstutställning vid en teateruppsättning, där det skulle vara otänkbart att inte arvodera professionella skådespelarna för repetitionstiden utan enbart för de faktiskt uppförda föreställningarna. KRO/KIF verkar för en radikal förändring i synen på ersättning till konstnärer. Vi tycker att det är självklart att dessa ska arvoderas likvärdigt med andra kulturutövare. Att konstnären eventuellt - det är alltså absolut ingen garanti att en utställning leder till försäljning - kan sälja verk efter utställningen är irrelevant. Det museet och konsthallen erbjuder sina besökare är en konstnärlig upplevelse. Att hävda att konstnären inte ska få betalt för arbetet med utställningen är som att be snickaren göra jobbet gratis för att han fixade grannens hus. Alltså bara ytterligare en variant av att 'du får en chans att visa upp dig'."
Det är utmärkt att Region Skåne verkar till att kontinuerliga informations- och utbildningsinsatser rörande MU-avtalet för institutioner, kommuner och konstnärer genomförs (s. 18). KRO/KIF skulle vilja se att MU-avtalet budgeterades för både i region och kommuner i hela regionen. För att detta skall kunna genomföras behövs samverkan mellan olika nivåer liksom gemensamma strategier och handlingsplaner. Region Skåne bör även verka för att skriva in MU-avtalets villkor och riktlinjer vid avtalsskrivningar med alla arrangörer som erhåller stöd från regionen. Det skulle vara lämpligt med en årlig uppföljning av när och hur MU-avtalet har tillämpats, vilket skulle borga för ett varaktigt arbete med att utveckla regionens arbete med konsten och konstnärers villkor.
KRO/KIF är medvetna om att mindre konsthallar har begränsande möjligheter att betala ut medverkansersättning. Därför är det viktigt att Skånes län avsätter resurser och äskar medel från staten, som har skrivit under ramavtalet om medverkans- och utställningsersättning. Genom att tydligt prioritera detta i regionens egen budget skapas förutsättningar för att Kulturrådet ska skjuta till mer medel. För att regionens utställningsarrangörer ska kunna betala MU-avtalsenliga ersättningar behövs alltså höjda anslag. Medverkansersättningen bör grunda sig på KRO/KIF:s och KLYS arvodesrekommendationer om 750 kr per timme (F-skatt).
KRO/KIF föreslår att
- Skåne antar ett mål om att MU-avtalet ska tillämpas av samtliga utställningsarrangörer inom regionens gränser samt skriver in i den regionala kulturplanen att en plan för hur MU-avtalet ska kunna implementeras på regional såväl som kommunal nivå ska upprättas under 2016. Det handlar alltså om hur MU-avtalet - utställningsersättningen, medverkansersättningen inklusive konstnärers arbetstid - ska kunna finansieras av regionens och dess kommuners alla utställningsarrangörer.
- Det budgeteras för MU-avtalets tillämpning, vilket inbegriper även medverkansersättning och ersättning för konstnärens arbetstid. En regional MU-avtalspott bör införas, till vilken arrangörer i Skåne kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar inklusive ersättning för konstnärernas arbetstid.
- Se till att regionens egna utställningsarrangörer använder sig av MU-avtalsmallen vid utställningar med professionella bild- och formkonstnärer och budgeterar för och ersätter konstnärerna även för den arbetstid som de lägger ned på en utställning
- Ställer krav på utställningsarrangörer som erhåller regionala/offentliga bidrag att tillämpa MU-avtalet, MU-avtalsmallen och även budgetera för att professionella konstnärers arbetstid arvoderas
- Regionen årligen redovisar när och hur MU-avtalet (både utställnings- och medverkansersättningen inklusive ersättningar för konstnärers arbetstid) har tillämpats av utställningsarrangörer inom Skånes gränser.
Procentregeln för offentlig konstnärlig gestaltning
Det är utmärkt att Skånes län avsätter ekonomiska medel i samband med ny- om och tillbyggnad av sina fastigheter för konstnärlig gestaltning (s. 18). Det finns i regionen en medvetenhet om att enprocentsregeln även är garanten för att regionen långsiktigt ska få konstnärligt intressanta, utmanande och attraktiva offentliga miljöer samtidigt som man skapar arbetstillfällen för konstnärer.
Myndigheten Konstnärsnämnden skriver i sin utvärdering av enprocentsregeln för konstnärligt gestaltning av offentlig miljö (dec 2013) att ”all offentlig verksamhet har ett ansvar för att den offentliga konsten integreras i samhällsmiljön”.
Att estetiska värden och konstnärlig gestaltning vägs in i planeringen av offentliga miljöer skapar flera mervärden:
– Trivseln i bostadskvarter, stadsmiljöer, vägar och parker ökar, då konsten bidrar med skönhet, överraskning och stimulans
– Den offentliga konsten skapar socialt hållbara och estetiskt intressanta rum och uttryck, med förutsättningar att locka till sig invånare, turism och näringsliv
– Konsten sätter ofta igång tankar, ger nya perspektiv och kan stimulera kreativitet. Den tillför nya dimensioner i de gemensamma rummen och ger oss värdiga rum för mänskliga möten.
– Den offentliga konsten är demokratisk; invånare, även barn med föräldrar som inte tar sig till konstutställningar eller har konst hemma, får på ett enkelt och självklart sätt tillgång till konst i sin vardag
– Konsten profilerar, gör regionen och kommunerna och bostadsområdena attraktiva, stärker orternas identitet
– Uppdragen innebär arbetstillfällen och betydelsefulla inkomstkällor för konstnärer och andra specialiserade yrkesgrupper
– Den offentliga konsten sänder positiva signaler – vi satsar, vi vågar, vi tror på framtiden!
KRO/KIF föreslår att
- Skåne utarbetar metoder/riktlinjer för hur arbetet med enprocentsregeln ska gå till, vilka även ska säkra hög kvalitet genom att den konstnärliga sakkunskapen tas tillvara i hela processen. Om konstnärerna anlitas i utformningen av den offentliga miljön redan vid planeringsstadiet kan den konstnärliga kompetensen utnyttjas effektivt och den offentliga miljön bli bättre.
- Skåne uppmuntrar att konstnärlig gestaltning även görs av kommuner och deras bolag och stiftelser och oavsett om kommunen äger eller hyr verksamhetslokalerna av kommunens bolag eller av en extern fastighetsägare.
- Skåne säkerställer kompetens och resurser för att kunna vara ett stöd till kommunerna i att utveckla riktlinjer och metoder för implementeringen av enprocentsregeln och inköp/upphandling av konstnärlig gestaltning. Detta bör budgeteras.
- Skåne erbjuder sina och kommunernas kulturpolitiker, tjänstemän, offentliga och privata fastighetsägare och byggherrar en workshop om enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning, åtminstone vartannat år. Detta bör budgeteras.
- Skåne årligen redovisar när och hur enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning har tillämpats och synliggör de offentliga verken.
- Skåne verkar för att enprocentsregeln skrivs in de riktlinjer för kommunala markanvisningar som antas av regionens kommuner, i enlighet med nya Lagen (2014:899) om riktlinjer för kommunala markanvisningar.
Regionala resurscentrum för bild- och formområdet
Det är utmärkt att Skånes län har genomfört en förundersökning av möjligheterna till att starta upp ett konstnärligt resurscentrum på bild- och formområdet (Förstudie om behovet av en samordnande resursplattform för bild- och formkonsten, 2012) och att ett resurscentrum har fått finansiering. Ett resurscentrum kan ha potentialen att utveckla hela regionens infrastruktur inom konstområdet, däribland utformningen av nya utställningsarenor, marknader och mötesplatser för konsten och dess intressenter.
I Skånes resurscentrum ser vi framför oss att följande funktioner bör finnas:
– Främjandefunktion av bild- och formkonsten i syfte att öka efterfrågan, bredda arbetsmarknaden för konstnärer, skapa fler kontaktytor och mötesplatser mellan näringsliv, myndigheter och konstnärer samt fler utställningsmöjligheter för regionens konstnärer.
– Specialkompetens om den regionala konstscenen och konstnärers arbetsvillkor;
– Rådgivning, handledning, projektstöd och regional omvärldsanalys;
– Löpande insatser för att förbättra konstnärernas arbets- och ersättningsvillkor i regionen.
Fristäder, sid 16-17
Det är utmärkt att Region Skåne vill utveckla den kompetens och samordning som gör det möjligt för Skåne att bli en region där fristadsprogrammet utgör ett inslag
inte bara i stora kommuner utan även i mindre kommuner. I att-satserna snävar man dock in konstnärer till att handla om ”serier”. Det bör breddas och åtminstone hänvisa även till konsten.
KRO-KIF föreslår att att-satserna i avsnittet blir som följande (tilläggen är fetmarkerade):
”Region Skåne vill
verka för en mångfald av litteratur, bild- och formkonst och serier för angelägna berättelser åt alla
stödja utvecklingen av litterära och konstnärliga mötesplatser och arrangörer
verka för att förbättra författares, konstnärers och serietecknares villkor i Skåne
öka kunskapen om den litterära och konstnärliga infrastrukturen i Skåne
öka kunskapen om fristadsprogrammet i hela Skåne”
Ekonomi
KRO/KIF har tagit del av Region Skånes kulturnämnds verksamhetsplan och kulturbudget (2015). Det är utmärkt att denna anger att förvaltningschefen under 2015 kommer att se över bild- och formområdet. Det är positivt att ett form- och designcentrum liksom regionala bidrag till kommunala konstmuseer är i fokus för detta arbete (s. 5). Även om det finns positiva satsningar på såväl samtidskonsten som residentverksamheter och inköp av löskonst i regionen, så saknar KRO/KIF en budgetering för MU-avtalets implementering i avsnittet som berör bildkonst och form (s. 19- 21) Då regionen prioriterar förbättrade villkor för konstnärligt skapande, och denna reform hör till de mest effektiva medlen för att förbättra konstnärers arbetssituation, skulle KRO/KIF gärna se att det budgeteras för MU-avtalet i kulturplanens budget.
Investeringar i kultur och konst lönar sig. Professor Pier Luigi Sacco, en av världens mest efterfrågade experter på kultur och ekonomi, menar att kulturen är på väg att bli en systemöverskridande råvara i allt ekonomiskt värdeskapande och en av de viktigaste faktorerna för att skapa nya jobb. Kanske är det delvis det som två forskare vid Handelshögskolan i Göteborg har fått syn på när de räknat på det samhällsekonomiska värdet av konst- och kulturupplevelser. Deras undersökning av Nordiska Akvarellmuseet visar att varje offentligt satsad krona genererar ett tjugo gånger större samhällsekonomiskt värde.
KRO/KIF föreslår att
- Att Skåne budgeterar för MU-avtalets tillämpning, vilket inbegriper även medverkansersättning och ersättning för konstnärens arbetstid.
- En regional MU-avtalspott införs, till vilken arrangörer i Skåne kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar inklusive ersättning för sin arbetstid.
- Det budgeteras för årliga workshops och fortbildningar för enprocentsregeln respektive MU-avtalet.
- Det budgeteras för att Skåne ska kunna säkerställa kompetens och resurser för att kunna vara ett stöd till kommunerna i att utveckla riktlinjer och metoder för implementeringen av enprocentsregeln och inköp/upphandling av konstnärlig gestaltning. Detta bör budgeteras.
- Det av budgeten framgår hur stor andel som når konstnärerna som producerar kulturutbudet.
Med förhoppning att ni hör av er om ni vill att vi att vi ska förtydliga något och att ni reviderar planen utifrån våra förslag.
Vänliga hälsningar,
Lena Willhammar, konsthantverkare och talesperson för KRO/KIF i Skåne
Katarina Jönsson Norling, konstnär och riksordförande Konstnärernas Riksorganisation (KRO)
Sanna Svedestedt, konsthantverkare och riksordförande Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KIF)
Konstnärernas Riksorganisation (KRO)
Sveriges Konsthantverkare & Industriformgivare (KIF)
[1] Myndigheten för Kulturanalys rapport Samhällets utgifter för kultur 2012-2013
[2] KRO/KIF:s nya granskning MU-barometern finns både som en analyserande rapport och en sökbar digital ranking av utställningsarrangörerna:
http://www.kro.se/mu-barometer
http://kro.se/MUbarometern_2015
http://kro.se/node/1897