Remissvar på Region Blekinge kulturplan för 2018-2020

17-09-08

Till_ Region Blekinge 
Kultur- och fritidsnämnden
Diarienummer 17/00016
Valhallavägen 1
SE-371 41 Karlskrona

Bakgrund

Konstnärernas Riksorganisation arbetar aktivt med frågor som rör bild- och formkonsten inom kultursamverkansmodellen och vill härmed lämna några synpunkter som vi hoppas kommer att uppmärksammas och arbetas in i den slutgiltiga versionen av den regionala kulturplanen för Region Blekinge 2018-2020.

Konstnärernas Riksorganisation (KRO) företräder fler än 3300 professionella bild- och formkonstnärer i Sverige. Vårt mål är att förstärka medlemmarnas sociala och ekonomiska villkor och därmed göra det möjligt för konstnärer att vara yrkesverksamma. Konstnärernas Riksorganisation organiserar fler än 3300 bild- och formkonstnärer i Sverige och har ett 40-tal yrkesverksamma medlemmar i Blekinge.

Remissvaret är utarbetat i dialog mellan riksorganisationen och lokala företrädare. Det har sedan gått på internremiss till våra medlemmar i regionen.

Inledning

Den fria konsten slår broar mellan tid och rum, och svarar mot ett behov hos oss människor att reflektera och förstå oss själva, världen och varandra. De konstnärliga uttrycken utgör en omistlig del av yttrandefriheten och demokratin. Ett vitalt och utforskande konstliv kräver dock att konstnärerna kan verka under rimliga arbetsvillkor.

Kultursamverkansmodellen har medfört ett ökat regionalt bestämmande över kulturpolitiken. Detta innefattar fler möjligheter att utveckla förutsättningarna och forma framtiden för det regionala konstlivet. När vi i vårt remissvar talar om konstnärer handlar det om yrkesverksamma bild- och formkonstnärer som arbetar med ett brett spektrum av konstnärliga uttryck, exempelvis måleri, skulptur, videoverk, performance, konsthantverk och formgivning.

Konstnärsnämndens rapport ”Konstnärernas demografi, inkomster och sociala situation”[1]  från 2016 visar att medianinkomsten för konstnärerna i Blekinge är 14 064 kronor, trots att många konstnärer har långa akademiska utbildningar. Siffran kan jämföras med den genomsnittliga månadsinkomsten i länet som enligt SCB var 23 551 kronor (båda siffrorna rör år 2014). Bild- och formkonstnärer är en av de konstnärliga yrkesgrupper som har absolut lägst inkomster. Det är förbluffande låga inkomster i denna kvinnodominerade sektor. Av bildkonstnärerna är 57 procent kvinnor och av konsthantverkarna/form/design är 81 procent kvinnor, enligt Konstnärsnämndens rapport.

Konstnärernas Riksorganisation gjorde 2014 en ny stor konstnärsenkät.[2] Den visar att fler än fem av tio yrkesverksamma konstnärer i Blekinge uppger att de måste brödjobba med annat än den konstnärliga verksamheten för att kunna försörja sig, vilket är ett alarmerande högt antal och ett verkligt slöseri med regionens konstnärliga kompetens. 30 procent av konstnärerna i Blekinge uppger att de tvingats tacka nej till att medverka i en utställning för att ersättningen och villkoren varit så dåliga att de inte har haft råd att medverka, och 81 procent svarar att de vid utställningar inte fått utställningsersättning enligt MU-avtalet. Sammantaget visar siffrorna en mycket oroväckande situation för regionens konstliv och siffrorna bör tas på största allvar.

Det är i sin hemkommun som barn, ungdomar och vuxna oftast möter konst i sin vardag. Det kan vara en konstnärlig gestaltning på en skolgård, ett torg, ett äldreboende eller på en utställning inrymd i biblioteket, visad på ett galleri eller i en konsthall. Det lekfulla skapandet börjar förhoppningsvis redan i förskoleåldern och fortsätter upp genom skolåldern för att finnas bevarat som en kreativ impuls eller ett intresse för konsten hos den vuxna människan. I juni 2017 lanserades Årets konstkommuner 2017, en rikstäckande kommunundersökning för konstområdet. Tydligt är att det finns stora utmaningar i kommunerna i Region Blekinge, och flera av kommunerna tycks ha svårt att få resurserna att räcka till. Regionen kan även ta stöd i handboken ”Så kan kommunen kvalitetssäkra sin konstpolitik”, som Konstnärernas Riksorganisation har tagit fram utifrån den rikstäckande kommunenkäten. I den finns goda exempel från hela landet, metoder, tips och checklistor för en bra konstverksamhet. Den kan mycket väl användas som grund för fortbildningar och workshops i syfte att utveckla strategiska och relevanta strategier och handlingsprogram för bild- och formkonsten.

Bland annat saknar flera av regionens kommuner en strategi för att integrera kulturen i samhällsplaneringen. Endast en av Blekinges fem kommuner uppger att MU-avtalet tillämpas, och två kommuner att det delvis tillämpas. Enprocentsregeln för konstnärliga gestaltningar tillämpas fullt ut i två kommuner och delvis i en kommun. Ingen av kommunerna erbjuder en full garanti för den konstnärliga friheten.

Kultursamverkansmodellens själva grundstomme är samverkan. Region Blekinge skulle kunna samverka med och stödja de kommuner som är intresserade med kompetens och resursstöd exempelvis för att kunna utveckla metoder för att kulturen ska finnas med i samhällsplaneringen (se exempel på cultural planning på Boverkets hemsida), i arbetet med konstnärliga gestaltningar i offentliga livsmiljöer och för att kunna ersätta konstnärerna skäligt vid utställningar.

Övergripande kommentarer

Med bakgrund av ovan nämnda statistik om bild- och formkonstnärernas villkor i Blekinge kan det inledningsvis sägas att regionens särskilda satsning på bildkonst och form är mycket glädjande (s. 13). Denna uttalade ambition att stärka Region Blekinge som bild – och formregion är välkommen. Regionen har gjort en god bedömning av vilken typ av satsningar som behövs för att stärka den regionala infrastrukturen för bild- och formområdet, och det är tydligt och glädjande att Region Blekinge har tagit fasta på flera delar i vårt förra remissvar.

Det är positivt att regionen strävar efter att tillämpa MU-avtalet och enprocentsregeln, även om ovan siffror indikerar att det finns ett behov av förstärkta insatser på dessa områden, även på kommunal nivå. Som Konstnärernas Riksorganisations undersökning visar så kan majoriteten av de yrkesverksamma bild- och formkonstnärena i regionen inte försörja sig på konsten. Vi vill påminna om att skäliga ersättningar vid utställningar och fler konstnärliga uppdrag är en förutsättning för mångfalden av konstnärliga och kulturella uttryck. Av denna anledning är det viktigt att regionen undersöker möjligheterna till stärkt intern och extern finansiering av t.ex. MU-avtalet och stärkt tillämpning av enprocentsregeln, även i länets kommuner.

Region Blekinges kulturpolitiska utgångspunkter är ”konstens och kulturens egenvärde” och ”principen om armlängdsavstånd” (s.11). Det ges utmärkta definitioner av dessa två begrepp i kulturplanens avsnitt Kulturpolitisk organisation i Blekinge (s.10-11). Konstnärernas riksorganisation håller med regionen om att det ekonomiska stödet till kulturen bör baseras på konstnärliga och kvalitativa kriterier. För att garantera diskussion, kritisk granskning och utveckling av kulturbegreppet ska kvalitativa bedömningar göras av sakkunniga ämnesexperter, konstnärer och konstnärliga ledare. 

Följande stycke på s. 11 visar på medvetenhet om betydelsen av konstens egenvärde: ”Konst och kultur för konstens och kulturens skull. Det innebär att det konstnärliga uttrycket är ett mål i sig som inte behöver tillföra något till andra områden i första hand. Konsten och kulturen ska inte alltid vara ett verktyg för att uppnå något annat”.

I den partienkät[3] som Konstnärernas Riksorganisation och åtta andra bild- och formorganisationer gjorde inför valet 2014 svarade alla riksdagspartierna ”ja” på enkätfrågan om kulturen har ett egenvärde som gör att offentliga kulturanslag inte behöver motiveras med andra politiska syften. Partierna är alltså överens om att kulturen i sig är målet. På den direkta frågan om ”svensk kulturpolitik ska följa maktdelningsprincipen om att politiker beslutar om storleken på anslagen men inte över det konstnärliga innehållet” svarar alla riksdagspartier utom SD affirmativt. Detta är en central del av ”principen om armlängds avstånd”.

Det är också värt att notera att alla svenska riksdagspartier anser att kulturområdet är en självklar del av välfärden och att samhället därför ska erbjuda medborgarna kulturverksamhet av hög kvalitet. Samtliga partier bekräftar att man ska ha tillgång till ett mångfacetterat kulturutbud oavsett var man bor i landet.

Med tanke på alla spännande pågående projekt vore det bra om Region Blekinge tog fram en strategi för stödet till samtidskonsten i dialog med centrala aktörer för bild – och formområdet. I den strategin bör det tydligt framgå hur tillämpningen av bland annat MU-avtalet och enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning ska breddas på regional nivå och kommunal nivå.

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att:

• En strategi för stödet till samtidskonsten tas fram i dialog med konstlivet och de professionella konstnärerna. Denna bör ta ett samlat grepp på bild- och formkonsten utifrån regionens specifika förutsättningar och bland annat fokusera på hur MU-avtalet och enprocentsregeln konkret ska kunna implementeras i hela regionen inklusive vilka stödfunktioner och regionala resurser som behöver tillföras för att samtliga kommuner i regionen ska ha möjlighet att tillämpa dessa. Den bör även analysera den kulturella infrastrukturen i Blekinge och eventuella behov av produktionsstöd och fortbildningsmöjligheter. Stöd kan även tas i handboken ”Så kan kommunen kvalitetssäkra sin konstpolitik”, som innehåller goda exempel från hela landet, metoder, tips och checklistor för en bra konstverksamhet.
• Region Blekinge låter strategin för stödet till samtidskonsten gå på remiss till konstlivet och de professionella konstnärernas organisationer.
• Region Blekinge tar fram rutiner/metoder för att säkerställa att värnandet om konsten och kulturens egenvärde upprätthålls i regionen.
• Region Blekinge utvecklar kompetens och resursstöd för att underlätta för kommuner att integrera konsten och kulturen i samhällsplaneringen (se exempel på cultural planning på Boverkets hemsida).

Särskilda satsningar 2018-2020

Professionella kulturskapares villkor, s. 13

Detta avsnitt visar på en god ambition att vilja förbättra kulturskaparnas villkor och möjlighet att försörja sig på sitt arbete. Konstnärernas riksorganisation håller med regionen om att ”Konstpolitiken ska främja kvalitet och konstnärlig förnyelse. Det är konst- och kulturpolitikernas uppgift att bidra till att det finns ekonomiska och andra förutsättningar för den skapande verksamheten (…)”.

Vi håller med om att konstnärer inte enbart behöver utvecklingsmöjligheter utan framför allt arbetstillfällen och konstnärliga uppdrag. Utöver de politiska insatser som nämns i kulturplanen (samverkan mellan näringspolitiken, politiken för regional tillväxt samt den kommunala och regional kulturpolitiken) vill vi understryka att även låga lokalhyror, ateljéstöd, kollektivverkstäder, konstnärliga uppdrag och konstnärliga projektanställningar är andra viktiga stimulanser till att förbättra kulturskapares villkor och underlätta konstnärlig verksamhet i regionen. Detta kan med fördel nämnas i detta kapitel som även bör ta fasta på de professionella konstnärernas villkor såsom skäliga ersättningar och goda arbetsvillkor för möjligheten att stärka de yrkesverksamma konstnärernas förutsättningar att utvecklas i regionen.

Vi vill även påminna om att professionella kulturskapare inte bara finns representerade på kulturinstitutioner.  Många jobbar som fria utövare vilket innebär att man är egenföretagare, har projektanställningar eller andra typer av mer osäkra anställningsformer. Tyvärr så saknas det en mer ingående diskussion kring villkoren för konstnärligt nyskapande och företagande i detta avsnitt, vilket med fördel kan skrivas till i den slutgiltiga versionen av kulturplanen.

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att:

• Regionen i detta avsnitt även tar fasta på skäliga ersättningar, goda arbetsvillkor, låga lokalhyror, ateljéstöd, kollektivverkstäder, konstnärliga uppdrag och konstnärliga projektanställningar som viktiga stimulanser för att förbättra kulturskapares villkor och underlätta konstnärlig verksamhet i regionen.
• Det skrivs till ett stycke om hur konstnärligt nyskapande och företagande kan främjas inom ramen för regionens fokus på det fria professionella kulturlivet.
• Integrera gärna förslaget ovan om att ta fram en konststrategi.

Bild och form, s. 33-34

Det är utmärkt att regionen fortsätter engagemanget för att stärka bild- och formområdet genom konkreta insatser rörande de professionella konstnärernas villkor. Det märks att regionen har kommit till insikt om vikten av en förstärkt regional infrastruktur för detta område, och vi kan bara ge beröm för det krafttag som skett i regionen.

Regionens utvecklande av konst i offentliga miljöer är en av dessa konkreta åtgärder för bild- och formområdet. Det är en god ansats att ”flera ska ges möjligheten att möta konst i sin vardag” (s. 33). Det är även positivt att regionen verkar för att stärka nationella och internationella samarbeten, att man arbetar för att främja jämställdhet och mångfald i regionen samt att man planerar att stärka konstnärernas villkor (s. 34).

Satsningar på enprocentsregeln och MU-avtalet är konkreta insatser för att förstärka konstnärernas situation, men tyvärr nämns dessa åtgärder bara flyktigt i kulturplanen som en del av kompetensutvecklingen för regionens kulturaktörer (s. 34). Detta avsnitt skulle behöva en mer ingående diskussion kring dessa två begrepp. Mer ingående kommentarer om dessa områden ges längre fram i remissvaret.

Regionens bildande av ett resurscentrum som mötesplats för konstnärer, näringsliv och offentlig sektor är ännu en välkommen satsning (s.33).  Enligt samtal med regionens bild- och formansvarig Torun Ekstrand (27/6 2017) syftar resurscentrumet till att vara en samlande funktion för konsten i regionen som ska stärka såväl samarbete som kompetens. Kulturcentrumet kommer vidare att organisera konferenser och fortbildning av konstnärer och hjälpa dem med ansökningar, offentliga uppdrag och intresseanmälningar. Dessa är handfasta verksamheter som kan göra skillnad för regionens konstnärer. Det är positivt att regionen särskilt satsar på den offentliga konsten och enprocentsregeln. Vi skulle gärna se liknande ambitioner för implementeringen av MU-avtalet. Det är mycket positivt att ett jämställdhetsperspektiv är integrerat i all planerad verksamhet på kulturcentrumet.

Konstnärernas Riksorganisation tar gärna del av handlingsplanen för kulturcentrumet 2017–2021 och står till förfogande för tips och råd i utformningen av resurscentrumets verksamhet. En god idé kan även vara att kontakta Resurscentret i Norrbotten och Konstitutet i Malmö för att ta del av deras erfarenheter.

Information om Ronneby Kulturcentrum är i nuläget förlagt till kommunens hemsida (www.ronneby.se).

För att skapa en bättre överblick över de många förändringarna som sker i regionen skulle vi gärna se att det utarbetades en bild- och formstrategi som tar ett samlat grepp om regionens satsningar på konsten i dialog med regionens konstnärer inklusive de fria professionella konstnärerna. Vi ser gärna att utkastet till strategin går på remiss till konstlivet och de professionella konstnärernas organisationer.

Trots att detta kapitel benämns ”Bild och form”, så saknar vi tydliga prioriteringar avseende formkonstområdet. Konsthantverkarna har blivit förbisedda. Det är olyckligt och mer konkreta satsningar på konsthantverkarna bör anges i kulturplanen.

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att det i kulturplanen skrivs in att:

• Region Blekinge utarbetar en konststrategi som uppger konkreta förslag på hur konstnärers arbetsvillkor ska förbättras och avsätter ekonomiska medel till det. Region Blekinge bör utveckla planen i dialog med länets bild- och formkonstnärer och dess organisationer samt låta strategin för den samtida konsten gå på remiss till konstnärernas organisationer.
• Kulturcentrumet erbjuder rådgivning som är anpassat efter bild- och formkonstnärers behov och utvecklas till en fysisk mötesplats som strategiskt samlar och samordnar det regionala konstlivet, myndigheter och näringsliv.
• Region Blekinge tar kontakt med Konstnärernas Riksorganisation, Resurscentret för konst i Norrbotten och Konstitutet i Skåne för tips och råd i utformningen av resurscentrumets verksamhet.
• Det ges en begreppsdefinition av Enprocentsregeln och MU-avtalet som även bör diskuteras mer ingående i detta avsnitt, förslagsvis i egna underrubriker på sida 34.
• Hänvisningar till konkreta satsningar på konsthantverksområdet görs i avsnittet, förslagsvis i en egen underrubrik på sida 34.

Medverkans- och utställningsersättning

Det saknas tyvärr en mer ingående diskussion om MU-avtalet i kulturplanens avsnitt för bild - och form. Vi vill påminna om att MU-avtalet för ersättning vid medverkan och utställning är en nyckelåtgärd för att förstärka konstnärernas arbetssituation i enhet med regionens uttalade ambition. Vi vill även förtydliga att avtalet består av ersättning för två lika viktiga delar: medverkan och utställning. Tyvärr glöms den del av avtalet som berör ersättningen för medverkan alltför ofta bort.

Bland de sex tillfrågade utställningshallarna i regionen svarade endast två på de frågor som ligger som grund för Konstnärernas riksorganisations undersökning kring MU-avtalet. Av dessa två anger en arrangör (Blekinge Museum) att MU-avtalet tillämpas och den andra (Kulturcentrum - Ronneby konsthall) att det tillämpas delvis. Även om omkostnader ersätts i båda fallen svarar båda arrangörerna nekande på frågan om huruvida arbetstiden ersätts enligt avtalet.[4]

Detta är en tydlig indikation på att MU-avtalet måste stärkas i regionen, både delen som berör medverkan och ersättning. Idag tvingas konstnärer, även majoriteten av de yrkesverksamma, att arbeta gratis vid utställningar i regionen. På så sätt subventionerar konstnärerna arrangörerna genom sina uteblivna ersättningar. Konstnärerna får oftast bara ersättningen för visningen av verken, inte för all den tid som läggs ned på arbetet med en utställning. Man kan likna en konstutställning vid en teateruppsättning, där det skulle vara otänkbart att inte arvodera professionella skådespelarna för repetitionstiden utan enbart för de faktiskt uppförda föreställningarna. Här behövs en radikal förändring i synen på ersättning till professionella konstnärer.

Vi skulle gärna se att kulturplanen utvecklade hur man planerar att implementera MU-avtalet i länets kommunala utställningshallar. I rapporten till MU-barometern 2015[5] lät vi två konstnärer som ställde ut vid en kommunal respektive regional utställningsarrangör räkna på sitt kulturbidrag till kommunen/regionen genom att räkna ut sina verkliga kostnader för sitt arbete med utställningen. Vid den kommunala konsthallen blev konstnärens kulturbidrag till konsthallen 180 000 kr då arbetstiden räknades. Vid länsmuseet blev konstnärens kulturbidrag 387 000 kr.

I MU-barometern 2015[6] framgår det att Kulturcentrum - Ronneby konsthall (i kommunal regi) har betalat utställande konstnärer ynka 917 kronor i genomsnittlig ersättning, motsvarande den försvinnande andelen 1,01 procent av museets totala kostnader. Regionen måste budgetera för att konstnärerna ska få skäliga villkor. Genom att tydligt prioritera detta i regionens egen budget skapas förutsättningar för att Kulturrådet ska skjuta till mer medel. Region Blekinge borde inspireras av Region Västra Götaland som har insett att det är orimligt att konstnärer ska arbeta gratis och därför årligen, i ett första steg, satsat en miljon kr extra bara för att finansiera medverkansersättning hos ett tiotal utställningsarrangörer.

På Konstnärernas Riksorganisations hemsida finns 17 skäl för att tillämpa MU-avtalet för att konstnärerna ska få skäliga ersättningar[7]. På hemsidan finns också praktiska verktyg såsom mallar för avtal och budgetering för konstnärers medverkansersättning, tabeller för utställningsersättning med mera.[8]

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att:

• MU-avtalet omnämnas och definieras i kulturplanen, samt att konkreta strategier och metoder som visar hur regionen ska verka för att Blekinges utställare ska tillämpa avtalet anges.
• Region Blekinge skriver in den regionala kulturplanen att det ska tas fram en regional åtgärdsplan för hur MU-avtalet ska kunna tillämpas av regionens utställningsarrangörer samt i de kommunala utställningshallarna.
• En regional MU-avtalspott införs, till vilken mindre arrangörer i regionen kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar inklusive ersättning för konstnärernas arbetstid.
• Regionen årligen redovisar hur MU-avtalet (både utställnings- och medverkansersättningen inklusive ersättningar för konstnärers arbetstid) har tillämpats bland utställningsarrangörer i Blekinge. Det skulle borga för ett varaktigt arbete med att utveckla regionens arbete med konstnärers villkor.

Enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning

Liksom MU-avtalet omnämns tyvärr inte enprocentsregeln närmare i kulturplanen vilket är beklagligt med bakgrund av regionens andra ambitiösa satsningar.

Enprocentsregeln är tillsammans med MU-avtalet av de viktigaste arbetsmarknadspolitiska insatserna för yrkesverksamma konstnärer. Därför bör regionen verka för att stärka konstnärers medverkan i stadsplanerings och stadsutvecklingsprocesser. Blekinge bör även ta fasta på de kunskaper och erfarenheter som konstnärer som bor i regionen har av regionen, såväl socialt och historiskt som konstnärligt.

Den offentliga konsten utgör en del av vår yttrandefrihet och är ett av våra mest tillgängliga kulturuttryck. För många barn är den offentliga konsten, exempelvis i en lekpark, ofta det första mötet med konstnärliga uttryck. Oavsett vilka vi är eller var vi bor, ska vi ha möjlighet att uppleva konst och meningsfulla kulturupplevelser i vår vardagsmiljö.  Den offentliga konsten visar att vi alla omfattas av samhällets omsorg. Myndigheten Konstnärsnämnden skriver i sin utvärdering av enprocentsregeln för konstnärligt gestaltning av offentlig miljö (dec 2013) att ”all offentlig verksamhet har ett ansvar för att den offentliga konsten integreras i samhällsmiljön”.

Det finns en ökande insikt om att väsentliga värden tillförs våra livsmiljöer när en konstnärlig gestaltningsidé finns med redan i planeringsstadiet av ett byggprojekt. De tre hållbarhetsdimensionerna (den ekologiska, sociala och ekonomiska) måste sammanlänkas med en kulturell dimension för att vi ska få en hållbar utveckling av våra livsmiljöer. Så här skriver Statens Konstråd i sin Rapport om den offentliga konstens roll för boendemiljöer (2017)[9]:

”I takt med att den offentliga konsten har utvecklats har konstnärer också klivit in i stadsutvecklingsprocesser. Konsten har blivit en del av den fysiska planeringen. Konstnärlig kompetens anlitas inte bara i utförandefasen, utan också i planfaserna och på sätt garanteras långsiktiga konstnärliga värden. När konstnärer involveras i stadsutvecklingsprocesser bidrar det ofta till att skapa ett helhetsperspektiv. Det kan handla om att skapa verklig dialog för att komma fram till var ett bostadsområde bör förtätas, om att påverka utformningen av en hel bro, eller som i Kiruna om att omvandla materialet från rivna bostadshus till minneslandskap för de som där levde sina liv.”

Konstnärernas Riksorganisation rekommenderar regionen att ta fram ett styrdokument för arbetet med den konstnärliga gestaltningen i offentliga miljöer, och att det utses en aktör som ska utvärdera och stödja tillämpningen av enprocentsregeln hos region, landsting, kommuner och såväl allmännyttig som privata byggherrar och fastighetsbolag. Genom det senaste delas ansvaret för de konstnärliga gestaltningarna mellan allmännyttiga bolag och privata exploatörer vilket borgar för konkurrensneutralitet mellan bolagen och att regionens alla invånare får likvärdig tillgång till offentlig konst. Det bidrar till att öka kvaliteten i livsmiljöerna och gör hela regionen intressantare att bo, verka i och besöka.

En procent av byggprojektens budget är en liten insats med tanke på de stora samhälleliga värden dessa investeringar genererar under årtionden framöver för hela regionen. Samhällets uppgift bör vara att skapa livsmiljöer med omtanke om hela människan. Genom enprocentregeln får regionen och kommunerna en mekanism som år för år säkerställer att våra offentliga rum berikas med konstnärliga och existentiella kvaliteter. Konsten vidgar perspektiven, väcker tankar och känslor och utmanar fantasin. Den tillför ytterligare en dimension i de offentliga miljöerna och ger oss levande rum för mänskliga möten.

Statens Konstråd igen (2017):
”Offentlig konst utgör en självklar del av samhällets gestaltade livsmiljöer. Den finns integrerad både i våra viktigaste offentliga rum och i våra vardagsmiljöer där den skapar årsringar av betydelse. Likt god arkitektur bidrar konsten till att skapa intressanta, harmoniska och väl gestaltade platser. Genom sitt fria utrymme erbjuder konsten också möjligheter till starka upplevelser, reflektion och dialog för dem som använder stadens gemensamma rum. Historiskt och i nutid har konstnärer spelat en viktig roll i gestaltningen av gemensamma platser och bidragit till unika boendemiljöer runt om i landet.”

Region Blekinge skulle kunna ta inspiration från Region Skåne som nu satsar pengar på en förstudie som ska:
”innehålla en kartläggning över hur det ser ut idag i de 33 skånska kommunerna när det gäller hantering av offentlig konst. Den ska ge svar på frågor om de skånska kommunernas konstpolicy och riktlinjer för hantering av offentlig konst. Den ska också undersöka kommunernas behov av kunskap om och stöd för upphandling, inköp och förvaltning av offentlig konst. Även en omvärldsanalys från 2-3 andra regioner ska ingå och presentera deras arbete med offentlig konst.”

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att:

• Enprocentsregeln definieras och diskuteras i kulturplanens avsnitt för bild- och formområdet.
• Region Blekinge formulerar en särskild plan för enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning.
• Region Blekinge utarbetar metoder/riktlinjer i dialog med regionens kommuner för hur arbetet med enprocentsregeln i stadsplaneringen ska gå till, vilka även ska säkra hög kvalitet genom att den konstnärliga sakkunskapen tas tillvara i hela planerings- och projektcykeln. Genom att bild- och formkonstnärerna anlitas i utformningen av den offentliga miljön redan vid planeringsstadiet kan den konstnärliga kompetensen utnyttjas effektivt och konsten i de offentliga rummen bli bättre.
• Region Blekinge redovisar årligen för när och hur enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning har tillämpats i länet och arbetar aktivt med att synliggöra de offentliga konstverken.
• Region Blekinge säkerställer kompetens och resurser för att kunna vara ett stöd till kommunerna i att utveckla riktlinjer och metoder för implementeringen av enprocentsregeln. Detta bör budgeteras.
• Region Blekinge skriver in i kulturplanen att ambitionen är att enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning i största möjliga mån ska tillämpas i Blekinge även när privata byggherrar bygger flerfamiljshus och infrastruktur i regionen. Region Blekinge bör stödja kommunerna med riktlinjer för hur enprocentsregeln kan skrivas in i markanvisningspolicy, markanvisningar, exploateringsavtal, gestaltningsprogram och detaljplaner samt metoder för att konkret arbeta med de konstnärliga gestaltningarna och inköpen av dessa.
• Regionens kompetensutveckling om enprocentsregeln utökas till att inkludera offentliga och privata fastighetsägare och byggherrar.

Jämställdhet

Det är utmärkt att kulturplanens avsnitt för bild och form inkluderar ett stycke om jämställdhet och mångfald (s. 34). Precis som det står i kulturplanen har manliga konstnärer varit överrepresenterade i statistiken över stipendietagare och konstinköp, konstinköp liksom bland de konstnärer som får ställa ut sina verk; detta trots att majoritet av de yrkesverksamma konstnärerna är kvinnor.

För att arbeta med att korrigera denna historiska snedfördelning vad det gäller kön på bild- och formområdet skulle Konstnärernas Riksorganisation gärna se att konkreta åtgärder för hur man kan få in ett jämställdhetsperspektiv på konstområdet omnämns i detta stycke. Några handfasta förslag inkluderar utarbetandet av en jämställdhets- och mångfaldsplan för regionens kulturliv och statistik för könsfördelning vid t.ex. inköp av konst och gestaltningsuppdrag samt fördelning av stipendium och utställningar.

I arbetet med jämställdhet är även MU-avtalet ett viktigt verktyg. Tydligt i MU-barometern 2015 är att MU-avtalet ger mer jämställda ersättningar bland konstnärer som ställer ut. Viktigt är att konstnärerna får betalt för sin arbetstid i arbetet med utställningar. Inkomstgapet mellan kvinnor och män sjunker radikalt bland de konstnärer som ställer ut för de arrangörer som tillämpar MU-avtalet jämfört med de som inte gör det.

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att:

• Region Blekinge utarbetar en handlingsplan för jämställdhet som innefattar konkreta åtgärder för kulturlivet.
• Regionen för en könsuppdelad statistik anseende inköp av konst och offentliga uppdrag, fördelning av stipendium och utställningar.
• Regionen verkar för en utökad tillämpning av MU-avtalet i syftet att motarbeta osakliga löneskillnader mellan manliga och kvinnliga konstnärer.

Budget, s. 66-67

Det är utmärkt att en ekonomisk översikt över konst- och kulturverksamheten i Blekinge är integrerad i kulturplanen. Det är även mycket positivt att den regionala rambudgeten för bild- och formområdet samt dansen har ökat med 1 Mnkr för att stärka den regionala infrastrukturen för dessa områden. De regionala resurserna är ofta snedfördelade till förmån för scenkonstområdet som har en mer utvecklad infrastruktur, och regionens utökade budget kan förhoppningsvis hjälpa till att motverka denna snedfördelning.

I posten över bild och form i Region Blekinge saknar vi dock flera viktiga budgetposter. Konstnärernas Riksorganisation skulle gärna se att det budgeteras för framtagandet av en bild- och formstrategi liksom för MU-avtalet, så att professionella fria konstnärer erhåller anständiga arbetsvillkor när de ställer ut.

Budgetposterna som föreslås nedan ligger i linje med de mål och ambitioner som nämns i utkastet till kulturplan, och även viljan att ”Stärka villkoren för konstnärer” (s. 34).

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att:

• Det planeras och budgeteras för att regionen ska kunna ta fram en strategi och handlingsplan för bild- och formkonsten med konkreta åtgärdsförslag.
• Det ställs krav på att regionala utställningsarrangörer tillämpar MU-avtalet fullt ut, det vill säga att det ska inbegripa medverkansersättning och ersättning för den arbetstid som konstnärerna lägger ned på en utställning.
• En regional MU-avtalspott införs, till vilken alla arrangörer i Blekinge kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar.
• Det budgeteras för årliga workshops och fortbildningar avseende enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning och MU-avtalet. De bör rikta sig till tjänstemän, politiker, byggherrar, fastighetsägare, utställningsarrangörer och konstnärer på regional och kommunal nivå och kan med fördel arrangeras på Kulturcentrum – Ronneby konsthall.
• Region Blekinge län budgeterar för att ha kompetens och resurser för att kunna stödja kommunerna i att utveckla riktlinjer/metoder för implementeringen av enprocentsregeln, och eventuellt vara behjälplig vid inköp av offentlig konst om mindre kommuner saknar kompetens/resurser att själva göra det.
• Region Blekinge ökar transparensen av budgeten så att det framgår hur stor andel som når konstnärerna som producerar kulturutbudet och konstverksamheter som ligger utanför de etablerade institutionerna.

Med förhoppning att ni hör av er om ni vill att vi att vi ska förtydliga något och att ni reviderar utkastet på kulturplan utifrån våra förslag.

Vänliga hälsningar
 

Sofia de la Fuente, konstnär och talesperson för Konstnärernas Riksorganisation i Blekinge
Eva Månsson, verksamhetsledare för Konstnärernas Riksorganisation (KRO)

[1]http://www.konstnarsnamnden.se/Sve/Publikationer/PDF/Knamnden_Rapport_Konstnarernas_Inkomster_Webbversion_2016_12_20.pdf

[2]http://www.kro.se/sites/default/files/Stora_konstnarsenkaten_maj_2014_Utsikt_fran_ateljeerna.pdf

[3] http://kro.se/node/55

[4] http://kro.se/mu-barometer?field_arrangor_value=&field_landstingregion_lista_value=Blekinge&field_kommun_lista_value=All&field_kategori_lista_value=All

[5] http://kro.se/sites/default/files/15-09-04_rapport_mu-barometer_slutversion.pdf

[6] www.kro.se/mu-barometer 

[7]http://www.kro.se/argument-och-verktyg-for-muavtal 

[8] http://www.kro.se/mu-och-avtal

[9] http://www.statenskonstrad.se/wp-content/uploads/2017/05/rapport-den-offentliga-konstens-roll-for-boendemiljoer.pdf