Remissvar på regional kulturplan för Kalmar län 2019-2022

2018-04-03

Till
Landstinget i Kalmar län
Bildnings- och kulturförvaltningen
Ref: Remiss på ”Kultur att växa i – Kulturplan Kalmar Län 2022” (Dnr KN180015)
391 26 Kalmar

Bakgrund

Konstnärernas Riksorganisation arbetar aktivt med frågor som rör bild- och formkonsten och konstnärernas villkor inom kultursamverkansmodellen och vill härmed lämna synpunkter som vi hoppas kommer att uppmärksammas och arbetas in i den slutgiltiga versionen av kulturplanen för Kalmar Län 2019-2022.

Konstnärernas Riksorganisation företräder fler än 3300 professionella bild- och formkonstnärer i Sverige. Vi arbetar för konstnärlig frihet och goda villkor för bild- och formkonstnärer. I Kalmar län organiserar Konstnärernas Riksorganisation ca 90 professionella bild- och formkonstnärer.

Remissvaret är utarbetat i dialog mellan riksorganisationen och företrädare för Konstnärernas Riksorganisation i Kalmar län. Remissen har sedan gått på internremiss till våra medlemmar i länet och inkomna synpunkter har arbetats in i den slutgiltiga versionen av remissen.

Inledning

Den fria konsten slår broar mellan tid och rum, och svarar mot ett behov hos oss människor att reflektera och förstå oss själva, världen och varandra. ”Vitaliteten i den konstnärliga kreativiteten är nödvändig för utvecklingen av levande kulturer och för att demokratiska samhällen ska kunna fungera.”, som FN:s särskilda rapportör för kulturella rättigheter Farida Shaheed (2013) uttrycker det i rapporten ”Rätten till konstnärlig frihet och kreativitet”. I linje med detta slår den svenska grundlagen (Regeringsformen § 2) fast att den enskildes kulturella välfärd ska vara ett av tre ”grundläggande mål för den offentliga verksamheten”.

Kultursamverkansmodellen har medfört ett ökat regionalt bestämmande över kulturpolitiken. Detta innebär fler möjligheter att utveckla förutsättningarna och forma framtiden för det regionala konstlivet. Ett vitalt och utforskande konstliv kräver att konstnärerna kan verka under rimliga arbetsvillkor. När vi i vårt remissvar talar om konstnärer handlar det om yrkesverksamma bild- och formkonstnärer som arbetar med ett brett spektrum av konstnärliga uttryck, exempelvis måleri, skulptur, videoverk, performance, konsthantverk och formgivning.

Konstnärsnämndens rapport ”Konstnärernas demografi, inkomster och sociala situation”[1]  från 2016 visar att medianinkomsten för gruppen bild- och formkonstnärerna i Kalmar län är 13 007 kronor före skatt i månaden, trots att många konstnärer har långa akademiska utbildningar. Siffran kan jämföras med den genomsnittliga månadsinkomsten i länet som enligt SCB var 23 554 kronor (båda siffrorna rör år 2014).  De förbluffande låga inkomsterna i denna kvinnodominerade sektor bör landstinget ta på största allvar. Här behövs satsningar som gör det möjligt för konstnärer att vara yrkesverksamma i länet. Av bildkonstnärerna är 57 procent kvinnor och av de som är verksamma inom konsthantverk/formgivning/design är 81 procent kvinnor, enligt Konstnärsnämndens rapport.

Konstnärernas Riksorganisation genomförde 2014 en stor konstnärsenkät.[2] I den uppger drygt fem av tio yrkesverksamma konstnärer (53 %) i Kalmar län att de måste komplementsjobba med annat än den konstnärliga verksamheten för att kunna försörja sig, vilket är slöseri med regionens konstnärliga kompetens.

Det är i sin hemkommun som barn, ungdomar och vuxna oftast möter konst i sin vardag. Det kan vara en konstnärlig gestaltning på en skolgård, ett torg, ett äldreboende eller på en utställning inrymd i biblioteket, visad på ett galleri eller i en konsthall. Det lekfulla skapandet börjar förhoppningsvis redan i förskoleåldern och fortsätter upp genom skolåldern för att finnas bevarat som en kreativ impuls eller ett intresse för konsten hos den vuxna människan. I juni 2017 lanserade Konstnärernas Riksorganisation Årets konstkommuner 2017[3], en rikstäckande kommunundersökning för konstområdet. En kommun i länet, Emmaboda, är högt rankad, Nybro och Kalmar kommun återfinns en bit ned i listan och övriga kommuner långt ned. Det är tydligt att det finns stora utmaningar i kommunerna i Kalmar län och att resurserna inte räcker till.

Endast en av Kalmar läns nio svarande kommuner (av totalt tolv) uppger att avtalet för Medverkans- och utställningsersättning (MU-avtalet) tillämpas, och två kommuner att det ”delvis” tillämpas. Att tillämpa MU-avtalet är ett sätt att säkerställa att konstnärer får skäliga ersättningar vid utställningar. Enprocentsregeln för konstnärliga gestaltningar tillämpas fullt ut i tre kommuner och ”delvis” i övriga svarande kommuner. Endast två av kommunerna, Nybro och Västervik erbjuder en full garanti för den konstnärliga friheten.  Här finns ett gap mellan hur kulturpolitiken fungerar på kommunnivå och vad riksdagspartierna uttrycker på nationell nivå.

I en jämförelse över hela landet visar det sig att förutsättningarna för konstnärerna skiljer sig åt mellan kommuner. En tredjedel av kommunerna (30 %) svarar entydigt att de använder sig av MU-avtalet vid utställningar i egen regi. En fjärdedel (24 %) av kommunerna svarar delvis. En femtedel av kommunerna svarar ”ja” eller ”delvis” på frågan om de ställer krav på att MU-avtalet ska tillämpas när de ger bidrag till andra arrangörer. En tredjedel av kommunerna (30 %) svarar ja eller delvis på frågan om de har någon form av stöd till ateljéer eller kollektivverkstäder för konstnärer. Hälften av kommunerna har inte slutit ett avtal med Bildupphovsrätt i Sverige om användandet av konstbilder på webb eller i trycksaker.

Sex av tio kommuner i landet svarar ja eller delvis på frågan om de tillämpar en mångfalds- och jämställdhetsplan inom konst- och kulturområdet. Fyra av tio har inte en sådan. 

Kultursamverkansmodellens grundstomme är samverkan. Kalmar län skulle kunna samverka och stödja med kompetens och resursstöd till de kommuner som är intresserade och har behov. Exempelvis för att kunna utveckla metoder för att kulturen ska finnas med i samhällsplaneringen, i arbetet med konstnärliga gestaltningar i offentliga livsmiljöer och för att kunna ersätta konstnärerna skäligt vid utställningar.

Länet skulle kunna ta stöd i manualen ”Så kan kommunen kvalitetssäkra sin konstpolitik”[4], som Konstnärernas Riksorganisation har tagit fram utifrån den rikstäckande kommunenkäten. I den finns goda exempel från hela landet, metoder, tips och checklistor för en bra konstpolitik. Manualen kan mycket väl användas som grund för fortbildningar och workshops i syfte att utveckla strategier och handlingsprogram för bild- och formkonsten med anledning av att bild- och formkonsten inte längre enbart är ett främjandeområde inom Kultursamverkansmodellen.

Från och med 2018 är professionell bild- och formverksamhet ett eget ändamål i kultursamverkansmodellen, och det innebär att området bör få en nystart och utvecklas med fokus även på bland annat konstnärlig produktion, vilket i sin tur bör skapa förutsättningar för ökade statliga stöd. Länet bör därför utveckla en handlingsplan för bild- och formkonsten med nya ambitioner och konkreta satsningar.

Konkreta kommentarer och förslag från Konstnärernas Riksorganisation till de olika avsnitten mot bakgrund av ovan omvärldsanalys

Inledning, s.3

Det är utmärkt att kulturplanen innehåller formuleringar som rör konstens egenvärde, och att den särskilt tar upp principen om en armlängds avstånd i avsnittet ”Kulturpolitikens uppbyggnad” (s. 13).

I den partienkät[5] som Konstnärernas Riksorganisation och sju andra bild- och formorganisationer gjort inför valet 2018 svarar samtliga riksdagspartierna och F! ”ja” på frågan om ”svensk kulturpolitik ska följa maktdelningsprincipen om att politiker beslutar om storleken på anslagen men inte över det konstnärliga innehållet”. Detta är en central del av ”principen om armlängds avstånd”.

I nämnda partienkät svarar samtliga riksdagspartier och F! ”ja” på fråzan om kulturen har ett egenvärde som gör att offentliga kulturanslag inte behöver motiveras med andra politiska syften. Partierna är alltså överens om att kulturen i sig är målet. Då konsten får vara fri, skapas även förutsättningar för mervärden inom andra områden.

Det är också värt att notera att alla riksdagspartier anser att kulturområdet är en självklar del av välfärden och att samhället därför ska erbjuda medborgarna kulturverksamhet av hög kvalitet. Samtliga partier bekräftar även att man ska ha tillgång till ett mångfacetterat kulturutbud oavsett var man bor i landet, vilket ligger i linje med Kalmar läns ambition att nå ut i hela länet.

Digitala möjligheter inom kultur, s. 4

Digitaliseringen skapar stora möjligheter, även för upphovspersoners inkomster. Relevanta satsningar på digitaliseringens möjligheter bör även inkludera kunskap om upphovsrätten.

Konstnärernas Riksorganisation föreslår ett tillägg till den tredje meningen i avsnittets första stycke (gråmarkerat)

• Externt skapar utvecklingen av digitala verktyg och tjänster möjligheter att nå publikgrupper som konst och kultur inte har nått tidigare. Digitaliseringen innebär också möjligheter och utmaningar för kulturproducenter avseende upphovsrätten.

Målbilder för länets utvecklingsstrategi, s. 7

De fyra prioriterade utvecklingsområden som utgår från målbilden för länets utvecklingsstrategi ”Klimat att växa i” och som alla berör kulturens betydelse och strategiska roll för invånarna och näringslivet i länet är relevanta och välbalanserade. Men de borde kompletteras med ett femte utvecklingsområde som behandlar hur länet kan underlätta för professionella kulturskapare att verka i länet genom att skapa bättre ekonomiska villkor och förutsättningar för dem.

Detta är ett utvecklingsområde som ligger helt i linje med Kalmar läns ambition att alla i hela länet skall ha tillgång till ett rikt och mångfasetterat utbud av kultur, att detta är en förutsättning för att Kalmar län ska utvecklas och växa, och för att länet skall vara en plats där det är stimulerande att bo och verka i som konstnär (s. 3).

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att

• ett femte prioriterat utvecklingsområde läggs till som behandlar hur länet kan ”Underlätta för professionella kulturskapare att verka i länet”. Se formuleringar under rubriken ”Länets förutsättningar för professionella” nedan.
• utvecklingsområdet ”Kultur att utforska och att utvecklas i”, stycke 4, kompletteras med följande formulering (gråmarkerad): För konstnärer, designers och formgivare är det viktigt att det finns tillgång till mötesplatser, nätverk och produktionsplatser – samt att länet underlättar för kulturskapare att verka i regionen genom att erbjuda goda ekonomiska villkor och förutsättningar att arbeta med konst- och kulturproduktion.

Tillgänglighet, jämställdhet, integration och mångfald, s. 18-19

Det är utmärkt att kulturplanen tar upp och detaljerat beskriver arbetet för jämställdhet, integration, mångfald och tillgänglighet.

Med tanke på den historiska snedfördelningen vad det gäller kön på bild- och formområdet skulle Konstnärernas Riksorganisation gärna se att konkreta åtgärder för hur man kan få in ett jämställdhetsperspektiv på konstområdet omnämns i avsnittet för bild- och form.

I arbetet med jämställdhet är även MU-avtalet ett viktigt verktyg. Tydligt i MU-barometern 2015 är att MU-avtalet ger mer jämställda ersättningar bland konstnärer som ställer ut. Viktigt är att konstnärerna får betalt för sin arbetstid i arbetet med utställningar. Inkomstgapet mellan kvinnor och män sjunker bland de konstnärer som ställer ut för de arrangörer som tillämpar MU-avtalet jämfört med de som inte gör det.

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att:

• en underrubrik för jämställdhet och mångfald integreras i avsnittet för bild- och form på s. 45-46.
• Kalmar län utarbetar en handlingsplan för jämställdhet och mångfald som innefattar konkreta åtgärder för kulturlivet.
• länet för en könsuppdelad statistik avseende inköp av konst och offentliga uppdrag, fördelning av stipendium och utställningar etc.
• länet verkar för en utökad tillämpning av MU-avtalet i syftet att motarbeta oskäliga löneskillnader mellan manliga och kvinnliga konstnärer.

Hållbar samhällsplanering – Kultur att leva i, s. 28

Av de kommuner som i Årets Konstkommuner 2017 svarat på frågan om de har en policy eller strategi för att skapa en samhällsutveckling som genomsyras av kultur svarar mindre än två av tio kommuner (17 %) ja. En tredjedel av kommunerna svarar delvis. I kommentarsfälten hänvisas exempelvis till att kulturen nämns som en del av en övergripande plan eller så håller man på att ta fram ett styrdokument som avser att integrera kultur och konst i samhällsplaneringen. Hälften av kommunerna saknar en strategi för att kulturen ska integreras i samhällsutvecklingen, ofta är det de mindre kommunerna som saknar resurser och tid att satsa på att få med kulturen i planeringsprocesserna.

Kultursamverkansmodellens grundstomme är samverkan. Kalmar län skulle kunna samverka med och stödja med kompetens och resursstöd till de kommuner som är intresserade och har behov. Exempelvis för att kunna utveckla metoder för att kulturen ska finnas med i samhällsplaneringen (se exempel på cultural planning på Boverkets hemsida[6]) och i arbetet med konstnärliga gestaltningar i offentliga livsmiljöer. 

White Arkitekter föreslår en tredelad planeringsmodell och har även tankar på en så kallat kulturytefaktor för att säkra att kulturen finns med. Konstnärernas Riksorganisation och White Arkitekter har skrivit en gemensam debattartikel på temat[7]: ”Med en genomtänkt stadsplanering kan landets växande kommuner bli mer kulturtäta. Men saknas styrinstrument som ser till att kulturen tänks in i planeringsprocessen försummas ofta bibliotek, konsthallar, kulturhus, replokaler, ateljéer etc.” 

Konstnärernas Riksorganisation föreslår ett tillägg till den sista meningen i första stycket på sid. 28 (gråmarkerat):

• Det finns behov av att inom samhällsplaneringen skapa strukturer där de kulturella kompetenserna möter de samhällsplanerande funktionerna. Ett gemensamt språk, gemensamma mål och referenser är viktiga förutsättningar för en hållbar samhälls- och stadsutveckling. Därför bör landstinget i dialog med kommunerna erbjuda verktyg som säkerställer att kulturen och konsten finns med i samhällsplaneringen och bebyggelseutvecklingen i hela länet.

Länets förutsättningar för professionella s. 36-37

Här saknar vi ett stycke om hur konstnärligt skapande och företagande kan främjas

Kulturarv och kulturmiljö, sid 43-44

I linje med tilläggsförslaget ovan under Hållbar samhällsplanering föreslår Konstnärernas Riksorganisation följande tillägg under prioriteringar:

• Att landstinget (eller museet) erbjuder kommunerna stöd och verktyg som säkerställer att kulturen och konsten kan finnas med i samhällsplaneringen och bebyggelseutvecklingen i hela länet.

Bild och form, sid 45-46

Riksdagens beslut om att ”professionell bild- och formverksamhet” ska vara ett eget ändamål inom kultursamverkansmodellen, innebär även en möjlighet till stärkt statlig finansiering för de regioner som levererar planer och strategier för hur bild- och formkonsten ska utvecklas i regionen utifrån det nya ändamålet. Därför borde Kalmar län i kulturplanen bli mer utförlig rörande satsningar som rör satsningar på området samt bild- och formkonstnärers arbetsvillkor och ersättningar.

Genom det nya ändamålet är bild- och formkonsten inte längre bara ett främjandeområde inom Kultursamverkansmodellen. Fokus bör även ligga på konstnärlig produktion. Genom att tydligt prioritera detta i regionens egen budget skapas förutsättningar för att Kulturrådet ska skjuta till mer medel. Kalmar län borde inspireras av Region Västra Götaland som har insett att det är orimligt att konstnärer ska arbeta gratis och därför årligen, i ett första steg, satsar en miljon kr extra bara för att finansiera medverkansersättning hos ett tiotal utställningsarrangörer.[8]

Landstinget bör komplettera sin policy för offentlig konst i Kalmar län med en handlingsplan för stödet till bild- och formkonsten. Den bör ta ett samlat grepp på bild- och formkonsten utifrån regionens specifika förutsättningar och bland annat fokusera på hur MU-avtalet och enprocentsregeln konkret ska kunna implementeras i hela länet inklusive vilka stödfunktioner och regionala resurser som behöver tillföras för att samtliga kommuner i regionen ska ha möjlighet att tillämpa dessa. Den bör även analysera den konstnärliga infrastrukturen i Kalmar län och eventuella behov av produktionsstöd, arbetslokaler och fortbildningsmöjligheter. Stöd kan även tas i handboken ”Så kan kommunen kvalitetssäkra sin konstpolitik”[9], som innehåller goda exempel från hela landet, metoder, tips och checklistor för en bra kommunal konstverksamhet. Handlingsplanen bör tas fram i dialog med konstlivet och de professionella konstnärerna.

Några av landets kommuner har satsat på biennaler som ett sätt både öka intresset för den samtida konsten och stärka besöksnäringen. Open Art i Örebro är ett exempel där konsten har engagerat en hel stad och lockat konstnärer och besökare från hela världen. Kalmar konstmuseums starka renommé och läge i staden och länet borde kunna utgöra ett nav. Landstinget i Kalmar län borde utreda möjligheterna för ett större konstevenemang som genomförs med viss regelbundenhet, som ett sätt att svara upp mot det nya ändamålet ”professionell bild- och formverksamhet” inom Kultursamverkansmodellen.

MU-avtalet

Mot bakgrund av att professionell bild- och formverksamhet nu blivit ett eget område inom Kultursamverkansmodellen är det synd att MU-avtalet inte diskuteras mer ingående i kulturplanen, särskilt med tanke på att avtalet uppenbarligen tillämpas i mycket låg utsträckning i länet. Vi vill påminna om att MU-avtalet för ersättning vid utställning är en nyckelåtgärd för att förstärka konstnärernas arbetssituation och mycket låga inkomster. Det här en av de största kulturpolitiska utmaningarna vi har i landet, att bild- och formkonstnärerna inte erhåller betalt för sin arbetstid när de producerar utställningar åt offentliga arrangörer.

I undersökningen Årets konstkommuner 2017 uppgav endast en av Kalmar läns nio svarande kommuner att MU-avtalet tillämpas, och två kommuner att det delvis tillämpas.

I undersökningen MU-barometern frågade Konstnärernas Riksorganisation utställningsarrangörer från hela landet om hur de tillämpade MU-avtalet år 2014. Endast två av tretton utställningsarrangörer i Kalmar län svarade på enkäten och undersökningen visade att Kalmar konstmuseum delvis följer MU-avtalet. MU-barometern visar att den genomsnittliga ersättningen till de konstnärer som ställer ut på Kalmar konstmuseum var 3 846 kr[10].

Detta är en tydlig indikation på att MU-avtalet måste stärkas i länet, både utställningsersättningen som rör visningen av verken och medverkansersättningen som rör konstnärens arbetstid och omkostnader inför, under och efter utställningen. Idag tvingas konstnärer, även majoriteten av de yrkesverksamma, att arbeta gratis vid utställningar i länet. På så sätt subventionerar konstnärerna offentligt finansierade arrangörer genom sina uteblivna ersättningar. Konstnärerna får oftast bara ersättning för visning av verken, inte för all den tid som läggs ned på arbetet med en utställning. Man kan likna en konstutställning vid en teateruppsättning, där det skulle vara otänkbart att inte arvodera professionella skådespelarna för repetitionstiden utan enbart för de faktiskt uppförda föreställningarna. Här behövs en radikal förändring i synen på ersättning till professionella konstnärer.

I rapporten till MU-barometern 2015[11] lät vi två konstnärer som ställde ut vid en kommunal respektive regional utställningsarrangör räkna på sitt kulturbidrag till kommunen/regionen genom att räkna ut sina verkliga kostnader för sitt arbete med utställningen. Vid den kommunala konsthallen blev konstnärens kulturbidrag till konsthallen 180 000 kr då arbetstiden räknades med. Vid länsmuseet blev konstnärens kulturbidrag 387 000 kr.

På Konstnärernas Riksorganisations hemsida finns 17 skäl för att tillämpa MU-avtalet för att konstnärerna ska få skäliga ersättningar[12]. På hemsidan finns också praktiska verktyg såsom mallar för avtal och budgetering för konstnärers medverkansersättning, tabeller för utställningsersättning med mera.[13]

Det saknas också en diskussion i Kulturplanen om hur  arrangörer i länet  ska kunna tillämpa MU-avtalet, eller vilka behov av kompetensutveckling och processtöd som krävs för att främja tillämpningen av MU-avtalet hos länets utställare och andra aktörer med utställningsverksamhet i Kalmar län. Vi skulle gärna se att kulturplanen utvecklade hur man planerar att implementera MU-avtalet i länets kommunala utställningshallar, och underlättar för konstnärsdrivna arrangörer att ersätta MU-avtalsenligt. Avsnittet borde därför stärkas upp och MU-avtalet diskuteras mer ingående, med en mer djupgående analys av hur landstinget ska bidra till att bild- och formkonstnärernas villkor vid utställningar kan stärkas.

Offentlig konst och enprocentsregeln för konstnärliga gestaltningar

Det är utmärkt att Kalmar läns landsting antagit enprocentsregeln 2015 för den offentliga konsten och uppmuntrar kommunerna i länet att implementera enprocentsregeln.

Konstnärernas Riksorganisation rekommenderar länet att i dialog med kommunerna fortsätta att prioritera och utveckla arbetet med den konstnärliga gestaltningen av offentliga livsmiljöer. I en tid då det byggs mycket i kommunerna är det en strategisk insats för att fler invånare ska kunna ta del av professionell konst i sina vardagsmiljöer. En procent av byggprojektens budget är en liten insats med tanke på de stora samhälleliga värden dessa investeringar genererar under årtionden framöver för hela regionen. Genom enprocentregeln får länet och kommunerna en mekanism som år för år säkerställer att våra offentliga rum berikas med konstnärliga och existentiella kvaliteter – vi skapar livsmiljöer med omtanke om hela människan. Den tillför ytterligare en dimension i de offentliga miljöerna och ger oss levande rum för mänskliga möten. Statens Konstråd skriver (2017)[14]:

”Offentlig konst utgör en självklar del av samhällets gestaltade livsmiljöer. Den finns integrerad både i våra viktigaste offentliga rum och i våra vardagsmiljöer där den skapar årsringar av betydelse. Likt god arkitektur bidrar konsten till att skapa intressanta, harmoniska och väl gestaltade platser. Genom sitt fria utrymme erbjuder konsten också möjligheter till starka upplevelser, reflektion och dialog för dem som använder stadens gemensamma rum. Historiskt och i nutid har konstnärer spelat en viktig roll i gestaltningen av gemensamma platser och bidragit till unika boendemiljöer runt om i landet.”

Den offentliga konsten utgör en del av vår yttrandefrihet och är ett av de mest tillgängliga konstnärliga kulturuttryck vi har i samhället. För många barn är den offentliga konsten, exempelvis i en lekpark, det första mötet med konsten. Den offentliga konsten visar att vi alla omfattas av samhällets omsorg. Myndigheten Konstnärsnämnden skriver i sin utvärdering av enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning av offentlig miljö (dec 2013) att ”all offentlig verksamhet har ett ansvar för att den offentliga konsten integreras i samhällsmiljön”.

Här skulle fler aktörer, såväl alla kommuner i länet som både allmännyttiga och privata byggherrar och fastighetsbolag tillämpa enprocentsregeln. Göteborg är den kommun som kommit längst i det här genom att skriva in enprocentsregeln i markanvisningarna. På så sätt delas ansvaret för de konstnärliga gestaltningarna mellan allmännyttiga bolag och privata exploatörer vilket borgar för konkurrensneutralitet mellan bolagen och att invånarna får likvärdig tillgång till offentlig konst. Det bidrar till att öka kvaliteten i livsmiljöerna och skulle göra hela Kalmar län intressantare att bo i, verka i och besöka.

Undersökningen Årets Konstkommuner 2017 visar att många mindre kommuner inte tillämpar enprocentsregeln. Drygt hälften (54 procent) av landets kommuner tillämpar enprocentsregeln för konstnärliga gestaltningar av offentliga miljöer som en regel eller som en riktlinje/mål, vilket leder till nya offentliga konstverk vid ny-, om- och tillbyggnationer i offentliga miljöer. I två procent av kommunerna gjordes det 18 eller fler nya konstnärliga gestaltningar under 2015-2016. I fyra av tio kommuner blev det under samma period inte ett enda nytt offentligt konstverk. I 23 procent av kommunerna saknade man år 2016 en budget för att köpa in lös konst till de kommunala lokalerna medan det i 17,5 procent av kommunerna fanns en budget på över 100 000 kr. Ett skäl till det här är att många mindre kommuner med små administrativa enheter saknar kompetens och resurser att arbeta med offentlig konst, ett annat är att kommuner saknar tydliga regelverk för när och hur regeln ska tillämpas.

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att regionen skriver in följande punkter som mål kulturplanen på sid 45:

• Att landstinget i Kalmar län ska underlätta för bild- och formkonstnärer att vara konstnärligt yrkesverksamma och bo i Kalmar län.
• Att professionella bild- och formkonstnärer som ställer ut i länet ska erhålla MU-avtalsenliga ersättningar, inklusive arvoden för sina omkostnader och för sin arbetstid.
• Att invånare i länet ska få likvärdig och god tillgång till offentlig konst i sina vardagsmiljöer.

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att prioritering BILD och Form på sid 45 kompletteras med följande punkter:

• Att länet utarbetar en handlingsplan för professionell bild- och formkonst.
• Att landstinget i Kalmar län utvecklar stödfunktioner och metodutveckling i dialog med de kommuner som vill stärka sitt arbete med konstnärliga gestaltningar vid om-, ny- och tillbyggnationer.
• Att landstinget i Kalmar län utarbetar en regional åtgärdsplan med ambitionen att MU-avtalet ska tillämpas i hela länet och inför en regional MU-avtalspott, till vilken arrangörer i länet kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar inklusive ersättning för sin arbetstid.
• Utreda möjligheten för ett större återkommande samtida konst-evenemang inom bild- och formkonsten i länet.

Här bidrar Konstnärernas Riksorganisation med fler punkter, som inte ryms i en övergripande kulturplan, men som kan arbetas in i årliga verksamhetsplaner och i den handlingsplan för bild- och formkonsten som vi föreslår ovan:

• Kalmar län undersöker möjligheten till ett samlande resurscentrum för bild- och formkonsten som erbjuder rådgivning anpassad efter bild- och formkonstnärers behov. Resurscentrumet bör även vara en fysisk mötesplats som strategiskt samlar och samordnar det regionala konstlivet, organisationer, myndigheter och näringsliv.
• Låga lokalhyror, ateljéstöd och kollektivverkstäder tas upp specifika utvecklingsområden.
• Landstinget i Kalmar län utarbetar en regional åtgärdsplan med ambitionen att MU-avtalet ska tillämpas av länets utställningsarrangörer, de kommunala utställningsplatserna och av de som erhåller regionala medel.
• Landstinget i Kalmar län årligen redovisar hur MU-avtalet (både utställnings- och medverkansersättningen inklusive ersättningar för konstnärers arbetstid) har tillämpats bland utställningsarrangörer i länet. Det borgar för ett varaktigt arbete med att utveckla regionens arbete med konstnärers villkor.
• Utställningsarrangörer som erhåller regionala stöd ska i ansökan ha budgeterat för konstnärernas ersättningar i särskilda poster.
• Utarbeta metoder/riktlinjer i dialog med regionens kommuner för hur arbetet med enprocentsregeln i stadsplaneringen ska gå till. Hög kvalitet säkras genom att den konstnärliga sakkunskapen tas tillvara i hela planerings- och projektcykeln och att bild- och formkonstnärer anlitas i utformningen av den offentliga miljön redan i planeringsstadiet. Ambitionen är att enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning i största möjliga mån tillämpas i länet även när privata byggherrar bygger flerfamiljshus och infrastruktur i regionen. Kalmar län stödjer kommunerna med metodutveckling och riktlinjer för hur enprocentsregeln kan skrivas in i markanvisningspolicy, markanvisningar, exploateringsavtal, gestaltningsprogram och detaljplaner samt metoder för att konkret arbeta med de konstnärliga gestaltningarna och inköpen av dessa.
• Kalmar län säkerställer kompetens och resurser för att kunna vara ett stöd till kommunerna i att utveckla riktlinjer och metoder för implementeringen av enprocentsregeln.
• Kalmar län redovisar årligen för när och hur enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning har tillämpats i länet och arbetar proaktivt med att synliggöra de offentliga konstverken i egna kanaler och i medier.
• Kompetensutveckling om enprocentsregeln inom länet utökas till att inkludera offentliga och privata fastighetsägare och byggherrar.

Budget

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att:

• Det inför 2019 planeras och budgeteras för att landstinget ska kunna ta fram en handlingsplan för bild- och formkonsten med konkreta åtgärdsförslag.
• Det ställs krav på att utställningsarrangörer och arrangörer som erhåller medel från landstinget tillämpar MU-avtalet fullt ut, det vill säga att det förutom utställningsersättning även ska förhandlas och utbetalas medverkansersättning, vilket inbegriper konstnärens omkostnader och arbetstid för att producera utställningen. Ersättning till konstnärerna ska särskilt specificeras i budgeten. En regional MU-avtalspott införs, till vilken alla arrangörer i länet kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar, inklusive ersättning för sin arbetstid.
• Landstinget i Kalmar län budgeterar för att ha kompetens och resurser för att kunna stödja kommunerna i att utveckla riktlinjer/metoder för implementeringen av enprocentsregeln, och eventuellt vara behjälplig vid inköp av offentlig konst om mindre kommuner saknar kompetens/resurser att själva göra det.
• Det budgeteras för årliga workshops och fortbildningar avseende enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning och MU-avtalet. De bör rikta sig till tjänstemän, politiker, byggherrar, fastighetsägare, utställningsarrangörer och konstnärer på regional och kommunal nivå.
• Kalmar län ökar transparensen i budgeten så att det framgår hur stor andel som når konstnärerna som producerar kulturutbudet.

Med förhoppning att ni hör av er om ni vill att vi att vi ska förtydliga något och att ni reviderar utkastet på kulturplan utifrån våra förslag.
 

Vänliga hälsningar
 

Theo Jansson, konstnär och ordförande för Konstnärernas Riksorganisation i Kalmar län

Eva Månsson, verksamhetsledare för Konstnärernas Riksorganisation

[1]http://www.konstnarsnamnden.se/Sve/Publikationer/PDF/Knamnden_Rapport_Konstnarernas_Inkomster_Webbversion_2016_12_20.pdf

[2]http://www.kro.se/sites/default/files/Stora_konstnarsenkaten_maj_2014_Utsikt_fran_ateljeerna.pdf

[4]http://kro.se/metodhandbok

[5]http://kulturvalet.se/Kulturvalet2018_partienkat-komplettasvar_13fragor.pdf

[6]http://www.boverket.se/sv/samhallsplanering/kommunal-planering/medborgardialog1/metoder-och-kanaler/cultural-planning-och-konst-som-redskap/

[7]http://kro.se/content/debatt-i-gp-konst-och-kultur-m%C3%A5ste-med-i-stadsplaneringen

[8] https://news.cision.com/se/vgr-kultur/r/medverkansersattning-starker-den-samtida-konsten,c2440753

[9]http://kro.se/kommuners-konstpolitik

[10]http://www.kro.se/mu-barometer?field_arrangor_value=&field_landstingregion_lista_value=Kalmar&field_kommun_lista_value=All&field_kategori_lista_value=All

[11]http://kro.se/sites/default/files/15-09-04_rapport_mu-barometer_slutversion.pdf

[12]http://www.kro.se/argument-och-verktyg-for-muavtal 

[13] http://www.kro.se/mu-och-avtal

[14] http://www.statenskonstrad.se/wp-content/uploads/2017/05/rapport-den-offentliga-konstens-roll-for-boendemiljoer.pdf