Statsminister Ulf Kristerssons regeringsförklaring från i tisdags beskriver ett Sverige som allt mer slits isär. Regeringens politik handlar i hög grad om att presentera lösningar på hur vi ska få bukt på gängkriminaliteten och se till att ungdomar inte lockas in i grov kriminalitet. Det handlar bland annat om att skapa särskilda ungdomsfängelser och möjlighet att övervaka fler unga med fotboja.
Men trots att Kristersson i regeringsförklaringen även nämner att man måste ha fokus på tidiga och förebyggande insatser, och att föreningslivet spelar en avgörande roll i många barns liv, så vet vi ju att denna regering gjort historiskt stora nedskärningar på just folkbildning och föreningsliv.
Statsministern säger att vi behöver “en stark kunskapsskola med fokus på grundläggande förmågor som att läsa, skriva och räkna”, men tycks ha liten förståelse för att grundläggande förmågor för att hitta sig själv och sin plats i en allt mer komplicerad samtid också handlar om att få tillgång till alla de språk kulturella uttryck ger oss.
Regeringsförklaringen innehåller dessa få, men fagra, ord om kulturens betydelse: ”Ett levande kulturliv är grunden för ett kreativt samhälle. Det skapar sammanhållning och bidrar till att öka förståelsen för oss själva och för andra. Regeringen ser de kulturella och kreativa branscherna som en ny basnäring i Sverige. Det är också viktigt att vårda vårt rika kulturarv. Kungliga Operan har en särställning som Sveriges nationalscen för opera och balett”.
Detta räcker inte på långa vägar. Ska kulturen vara en ny basnäring så måste också förståelsen och pengarna följa med de fagra orden.