I morse presenterade regeringen statsbudgeten för 2026. Liksom förra året så krymper kulturbudgetens andel av hela kulturområdet något och inflationen fortsätter att urholka anslagen. Och av de satsningar som regeringen slår sig för bröstet kommer lite bild- och formkonstnärerna till del.
Det som är mest oroande för bild- och formområdet är att regeringen även i år vägrar att räkna upp anslagen för MU-avtalet med de 30 miljoner kronor som Kulturrådet äskat för detta ändamål. I budgeten tar man visserligen upp Kulturrådets bedömning att ”att många små utställningsarrangörer har en skör ekonomi och därför svårt att betala en ersättning till utställande konstnärer som matchar de höjda tarifferna enligt avtalet”, men väljer ändå att inte agera för att komma tillrätta med problemet. Det är obegripligt. Denna ovilja att stärka mindre arrangörers förmåga att betala skäliga ersättningar är också något som idag uppmärksammas av flera organisationer, bland andra Folkrörelsernas Konstfrämjande, Riksförbundet Sveriges Konstföreningar och Bildkonst Sverige.
Det är positivt att regeringen väljer att fortsätta satsningen på Konstnärsnämndens stipendier, som en del av Tidöavtalet, men även här möter anslagsförstärkningen inte de stora behov som finns när konstnärskåren växer och stipendierna inte indexuppräknats på decennier. Mer allvarliga konsekvenser kan nedskärningen av anslaget till regional kultur leda till. De nedskärningar på sammanlagt drygt 50 miljoner kronor som träder i kraft 2027–2028 kan tvinga regioner att skära i redan ansträngda verksamheter. Här ekar regeringens ambitioner om att alla i hela landet ska kunna ta del av kultur tomt.
Vi kan konstatera att årets kulturbudget inte erbjuder någon lättnad för ett redan ansträngt konstliv.