Samtidskonstdagarna – ett årligt mötestillfälle för hela konstbranschen i Sverige arrangerat av Statens Konstråd – genomfördes i år i Malmö den 25–27 oktober.
Förra gången vi samlades i Malmö var 2015, och det var det sista året som Samtidskonstdagarna arrangerades av Riksutställningar som ju sedan som vi alla vet lades ner. 2017 tog Konstfrämjandet stafettpinnen och arrangerade dagarna i Kalmar och sedan 2018 har det varit Statens Konstråd som tagit hand om denna nu mer än tioåriga tradition i svenskt konstliv.
Mycket har förändrats sedan vi samlades i Moriska Paviljongen i Malmö 2015. Numera har Samtidskonstdagarna en mycket mer organisk och deltagarbaserad struktur där vi som är med inte kan sitta lugnt tillbaka och lyssna på föreläsare. Nu är vi aktiva, både under de dagar vi drygt 200 deltagare är på plats och under hela året innan med de initiativverkstäder, digitala möten och workshops som man kan ta del av.
Hur kan vi förstå och navigera i de trender och skiften vi ser i samhället? Hur kan vi agera så att samtidskonsten fortsatt kan spela en viktig roll?
När andra dagen inleddes med en workshop om samhällets megatrender blev det tydligt att vår oroliga värld formar hur vi ser på framtiden framför oss. Många kommenterade att det ofta känns för tungt och svårt, ja ibland omöjligt, att hantera alla mörka moln. Samtidigt var det också många som fick kraft och energi av att det nu blir allt tydligare att allt hänger samman och vi måste arbeta för en hållbar värld för oss som människor och konstnärer likväl som för planeten i stort.
Vi från Konstnärernas Riksorganisation tyckte att ett perspektiv saknades i samtalen, vi ville lyfta det hårdnande samtalsklimatet och de hot mot den konstnärliga friheten vi ser eskalera på nästan daglig basis. Vi presenterade vår plattform Artistic Freedom Watch vilket blev utgångspunkt för att prata kring hur människor som arbetar i olika roller inom konstfältet upplever situationen.
Eftersom vi också var i Malmö för att ha möte med kulturnämndens ordförande Janne Grönholm för att prata om ateljéstöden i Malmö så hade vi fått med oss positiva besked om att de nu höjer ateljéstöden från tidigare 1 till 4 miljoner kronor. I sitt invigningstal för Samtidskonstdagarna citerade han det vi hade sagt på mötet: att det är bra att Malmö Stad stödjer konstnärerna men att det också i dessa tider behövs att de tydligt går ut och försvarar själva samtidskonsten. Eftersom vi ju vet att det ofta är just den som målas ut som allra mest förkastlig, oönskad och onödig. När vi ju vet att det egentligen är precis tvärtom för ett fungerande demokratiskt samhälle.
/Sara Edström