En stor del i IS:s finansiering består av konst. Utöver att monument har förstörts och väckt vrede runt om i världen används också en del konst för att dra in pengar till verksamheten. Enligt The Times säljer IS plundrade antikviteter värda miljoner pund till samlare i västvärlden. Fenomenet jämförs med ”blood diamond”-industrin i Afrika, i vilken ädelstenar finansierade krig. Även jämförelser med konstplundringen under andra världskriget har gjorts. IS plundrar både Irak och Syrien på arkeologiska skatter och antika konstföremål för att sälja dem vidare till samlare i västvärlden. Det ska röra sig om allt från plundrade bysantinska guld- och silvermynt till romersk keramik.
När IS intog staden Mosul i Irak attackerades stadens museum och propagandafilmer släpptes på hur antika skulpturer brutalt slogs i spillror med hjälp av släggor. Enligt The Art Newspaper hade ett museum i den irakiska staden Hatra 26 antika skulpturer som förstördes. Bland annat förstördes statyer av kungar och en staty av Venus, den enda antika statyn av en naken kvinna i Irak. Staden Hatra finns med på Unescos världsarvslista och förlusten av skulpturerna är speciellt katastrofal eftersom området är relativt outforskat. Händelsen har fått museum i både Europa och USA att reagera och offentligt fördöma aktionerna. Sedan det inträffade har ingen personal fått beträda de plundrade och attackerade museerna.
Även i Sverige vill man att större fokus ska läggas på att uppmärksamma förstörelsen av kulturarv. Mats Djurberg, generalsekreterare på Unesco i Sverige, tycker att debatten hamnar fel när man ställer de plundrade och förstörda konstföremålen mot att människor flyr för sina liv. Han menar att föremålen är intimt förknippade med människors historia.
– För Unesco handlar det om mjuka värden. Kulturföremål och kulturarv har en enormt viktig roll för kunskap, som en kunskapsplattform. Man reducerar det till att handla om ting. Men vi ser en tydlig trend, och det är att kulturarv har blivit direkta politiska mål. Att förstöra kulturarv är ett effektivt sätt i krigsföring att skada många människor på samma gång.
Sedan propagandafilmerna på förstörelsen av museiföremål spreds på nätet har Unesco sammankallat till möte kring den FN-resolution som fördömer angrepp på kulturarvet. Bland annat har man bjudit in den internationella tullunionen och Icorn till möte.
– Unesco har också dragit igång en kampanj i sociala medier under hashtagen ”unite4heritage”. Unesco försöker få kulturpersonligheter och andra människor att stödja aktionen. Det handlar om att uppmärksamma människors historia.
Mats Djurberg tycker att det är viktigt att förstörelsen och plundringen av kulturarv uppmärksammas mer i Sverige också. Eftersom IS nu riktar in sig på västvärldens konstmarknad finns det all anledning att vara uppmärksam.
– Det behövs mer resurser för det arbetet. Risken att föremål dyker upp här finns och vi måste vara beredda på att så kan ske. Vi får inte vara så naiva att vi tror att vi skulle vara förskonade. Det finns föremål som är osäljbara. Men det finns också privata samlare som köper och har för sin egen räkning.
Enligt Mats Djurberg finns det system som är välfungerande för att plundrade föremål inte ska kunna säljas, men han säger också att man aldrig kan vara säker.
– Det vore otroligt tragiskt om Sverige skulle vara en del av avsättningen för marknaden, eftersom det, åter igen, inte bara handlar om vackra och viktiga kulturföremål. Det är en nyckel i fredsbyggande. Kulturarv och världsarv har ju som yttersta syfte att bygga kunskap och fred. Det är en väldigt viktig funktion.
Mats Djurberg återkommer till effekterna av IS förstörelse och vilken skada det åsamkar, inte bara på tingen som sådana.
– Det IS gör nu är att de förstör alla kulturföremål som inte passar in i deras världsbild. De föremål som går att flytta på säljs till samlare. Jag har pratat med syrier som är oerhört deprimerade av förödelsen och den systematiska kulturella rensningen. Det är ju deras historia som attackeras. Förödelsen är häpnadsväckande.
En annan aspekt på förstörelsen är att det leder till att samlingar skingras.
– Det är väldigt svårt att få samlingar kompletta igen. Det som är viktigt nu är att ha en bra dokumentation. Man har talat om att göra kopior på museum på politiskt utsatta platser, men det är ju också förenat med stora kostnader. Det går också bara att göra med lättflyttade föremål.
TEXT: JULIA PILEBY
BILD: PETER LARSSON