För 70 år sedan antog FN:s generalförsamling en allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna. Rättigheterna, som är universella, odelbara och avhängiga varandra, utgör både en humanistisk vision och ett juridiskt regelverk i form av konventioner. I en tid med globala spänningar på grund av stor ojämlikhet och ett växande klimathot, kan det vara bra att påminna sig om de rättigheter som världens nationer enats om efter en historia kantad av besinningslöst våld.
Vad många inte vet är att de kulturella och konstnärliga rättigheterna utgör en del av deklarationen. Även dessa ska främjas, skyddas och uppfyllas av nationerna. ”Var och en har rätt att fritt delta i samhällets kulturella liv och att njuta av konst” står det, och konstnärerna har rätt både till yttrandefrihet och skydd av sina ideella och materiella intressen.
När inskränkt nationalism åter sprider sig i världen behöver vi öka utrymmet för de delar av samhället som gör att vi kan leva oss in i andra människors villkor. Som det uttrycks i UNESCO:s konstitution: ”Eftersom krig börjar i människors sinnen är det i människors sinnen som försvaret för freden måste byggas.” Den fria kulturen och bildningen utgör en central del av demokratins immunförsvar som behöver stärkas när mänskligheten och dess strukturer utsätts för stora påfrestningar.
De svenska grundlagsstiftarna är lika tydliga som FN. Regeringsformen slår fast att den enskildes kulturella välfärd ska vara ett av tre grundläggande mål för den offentliga verksamheten och Yttrandefrihetsgrundlagen säkrar ett fritt konstnärligt skapande. Riksdagen har även formulerat ett nationellt mål om att ”kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling".
Våra mänskliga rättigheter, grundlagen och riksdagens mål beskriver alla ett samhälle som ska genomsyras av konst och kultur. Men i den politiska verkligheten ser prioriteringarna annorlunda ut. Staten lägger 0,84 procent av sin budget på kultur. Inte ens en procent.
Låt oss bidra med ett program som genom kulturen skulle stärka demokratins immunförsvar.
Låt kulturen genomsyra samhällsutvecklingen
Vi har fått vår tid här på jorden till låns och det är dessa existentiella villkor som konsten ger oss ingångar till och som kan frigöra en enorm kraft hos oss människor. Investera i ett första steg minst en procent av statsbudgeten i kultur år 2020, vilket ger ett reformutrymme på 1,6 miljarder kr, och komplettera det med ett systematiskt arbete för att kulturen ska finnas med i samhällsplaneringen.
Trots ett brett parlamentariskt stöd för kulturen är det bara 17 procent av landets kommuner som har en utarbetad strategi för att skapa en samhällsutveckling som genomsyras av kultur, visar granskningen Årets konstkommuner. Detta står i kontrast mot att samtliga riksdagspartier i Kulturvalets partienkät 2018 svarar ja på frågan om kulturområdet är en självklar del av välfärden och att medborgarna därför ska tillhandahållas ett kvalitativt kulturutbud.
En levande konstscen över hela landet
Alla partier anser också, visar enkäten, att man ska kunna ta del av ett mångfasetterat utbud av konst i hela landet. En förutsättning för det är att det finns lokala arrangörer för konsten med resurser att visa professionell konst. Efter att riksdagen har tillfört ändamålet professionell bild- och formverksamhet inom Kultursamverkansmodellen år 2018 och därmed breddat uppdraget för landets regioner, behövs statlig finansiering till området. Särskilt om regionerna ska kunna uppfylla riksdagspartiernas vilja om att utställningsavtalet (MU) ska tillämpas och konstnärers arbetstid ersättas av de arrangörer som erhåller statliga medel. Därtill behöver organisationerna som befrämjar konsten och konstnärernas arbetsmarknad rimliga resurser för att kunna genomföra sina rikstäckande uppdrag, och kollektivverkstäderna och ateljéföreningarna förutsättningar att fortsätta sin verksamhet.
Investera i konstnärlig frihet och kvalitet
Den internationella organisationen Freemuses rapport 2018 visar att förtrycket mot konstnärer fått ökad spridning i USA och Europa, och kopplar det till ökande populism och intolerans. Även i Sverige finns gott om exempel på politiker som försökt strypa det fria konstnärliga skapandet. Det är därför oroväckande att bara 17 procent av landets kommuner svarar ja på frågan om de har en policy för att garantera den konstnärliga friheten.
Årligen görs sju miljoner besök på konstutställningar och årligen tillkommer offentliga konstverk i flertalet av landets kommuner. Men trots det stora intresset för den samtida konsten, långa akademiska utbildningar och alla vackra ord i lagar och internationell rätt, är konstnärerna en av landets sämst betalda yrkesgrupper med en medianlön på 13 000 kr före skatt.
I denna kontext tillsattes den första breda konstnärspolitiska utredningen på 20 år. Den lämnade sitt 480-sidiga betänkande Konstnär – oavsett villkor? i våras med orden ”Läget för konstnärer är alarmerande” (DN, 29/3).
Utredningen innehåller viktiga förslag – exempelvis om en ny konstnärsfond, ägardirektiv för enprocentsregeln, trygghetssystemen och stärkt finansiering på vissa områden – men ska de kulturpolitiska målen nås förutsätter det, enligt kommittédirektivet, att ”konstnärer kan försörja sig på sin konstnärliga verksamhet och ha möjlighet att utveckla sitt konstnärskap”. För att lyckas med det behövs en bredare reformagenda. Utredningen saknar förslag för att få bort de oskäliga villkoren vid offentligt finansierade utställningar, en stärkt bildupphovsrätt och efterfrågestimulanser som en sexprocentig moms på bild- och formkonst (precis som för teatern och litteraturen) och avskrivningsrätt vid förstagångsköp av konstverk för företag (som i Danmark).
Inom ramen för FN:s Agenda 2030 lyfter UNESCO sin Rekommendation om konstnärens ställning. En rimlig målsättning vore att kulturminister Amanda Lind och regeringen ser till att i grunden förbättra konstnärernas villkor till Rekommendationens 40-årsjubileum den 28 oktober 2020. Med satsningar på både bred kultur och kvalitativ konst kan Sverige stärka det demokratiska immunförsvaret och förverkliga de konstnärliga och kulturella rättigheterna.
Katarina Jönsson Norling, Konstnärernas Riksorganisation
Åsa Berndtsson, Bildupphovsrätt i Sverige
Per Hasselberg, Konstfrämjandet
Greta Burman, Sveriges Konstföreningar
Anna Ridderstad, Konstnärscentrum
Mari-Louise Franzén, Stiftelsen Konsthantverkscentrum
Staffan Westerlund, Konstnärernas Kollektivverkstäder Riksorganisation
Ronny Knutsson, Svenska Konstnärsförbundet
– alla engagerade i Kulturvalet
Läs den kortare versionen i UNT 2 februari 2019 här.