Den första större försäljningen av ett konstverk gjort av/genom/med AI-teknik, dvs artificiell intelligens, såldes förra året på Christie's auktioner. De många prepositionsalternativen (av-genom-med) avslöjar en grundläggande oklarhet kring vad konst-gjord intelligens är, hur AI-tekniker fungerar i förhållande till konstskapande och upphovsrätt. Tanken är kittlande: att det skulle finnas ett för den mänskliga horisonten främmande "medvetande", ett subjekt med egen sinnesnärvaro och handlingsförmåga. Ett annat, mer jordnära, synsätt är att AI är teknik som lär sig själv att bli bättre på de uppgifter den är satt att utföra. Hegels mästare-och-slav-dialektik gör sig påmind: vad händer om maskinen inte längre behöver vara rädd för att bli avstängd?
Under ett späckat halvdagsseminarium får vi veta mer om konstnärer som använder sig av självförbättrande algoritmer och neurala nätverk för att generera bilder, skriva texter, finna nya kopplingar i den sammantagna mängden av media som ryms i det globala nätverket. Förhoppningsvis lär vi oss mer om ett nytt paradigm där vi inte längre väntas instruera maskinerna exakt vad de ska göra, utan väntar och ser vad de kan tänkas hitta på.
Välkomna!
Datum: 7/11-2019
Tid: 09.00-13.00
Plats: Biograf Zita, Stockholm
Program
09.00 -09-15
Introduktion: Artificiell intelligens: En terminologisk lathund
Robert Brečević (moderator), lärare i fri konst, Kungl. Konsthögskolan, konstnär och utvecklare
09.15-09.55
The visual culture of automated facial recognition algorithms
Lila Lee-Morrison, PhD student in the Division of Art History and Visual Studies at Lund University (in English)
09.55-10.05
Utrymme för frågor
10.05-10.25
Att programmera självlärande maskiner, bygga system som utvecklar egna regler
Robert Brečević (moderator)
10.25-10.40
Artificiell intelligens och byråkratiska praktiker
Lars Noväng, konstnär
10.40-10.55
Generative Choreography (Deep Learning)
Louise Crnković-Friis, koreograf
10.55-11.10
Artificiell intelligens, dataset och automatisering
Jacob Broms Engblom, konstnär
11.10–11.20
Utrymme för frågor
11.20-11.45
Paus med servering av kaffe/te och fralla
11.45-12.05
AI med upphovsrätt?
Katarina Renman-Claesson, jurist Konstnärernas Riksorganisation
12.05-12.15
Den inkännande maskinen, ett filosofiskt performance
Robert Brečević (moderator)
12.15-13.00
Scrapism, detournement, automation and other artistic practices
Sam Levine, konstnär (in English, via direct videolink)
Anmälan konstnärer och studenter (kostnadsfritt) här.
Representanter för företag och organisationer betalar 500 kr + moms (25%) och anmäler sig i ett separat formulär här.
___________________
Talare
The visual culture of automated facial recognition algorithms
Lila Lee-Morrison, Lunds universitet, Avdelningen för konsthistoria och visuella studier
Automated facial recognition algorithms have become widely implemented as a way of ascertaining the identity of individuals. Although these algorithms involve the development of a kind of machinic gaze, the processes by which they ‘see’ and the kinds of knowledge they produce about us occur almost invisibly. This talk addresses automated facial recognition algorithms through a visual culture perspective. I approach some theoretical and conceptual reflections from the field onto the use of facial recognition technology in part, to make their processes and implications more visible. I will discuss a specific older method of algorithmic facial recognition called eigenface, which through my own research, I have contextualized through relating its forms of representation with a historical practice of the composite portrait. I will also present a few examples of contemporary artists who intervene with the technology of facial recognition algorithms and approach some issues that arise through its use, such as the politics of representation. Some of these artists appropriate algorithmic technology while others use different mediums to depict the cultural meaning and social implications behind its use. This discussion shifts the focus of enquiry towards the aesthetics of algorithmic processes in order to provide an entry point for critique and a possible reimagination of algorithmic knowledge production.
Lila Lee-Morrison is a PhD student in the Division of Art History and Visual Studies at Lund University. She is currently writing a dissertation about biometric facial recognition, bringing its algorithmic processes into discussion with a historical discourse of portraiture within art history, sociology and philosophy. In this research, she also explores contemporary artistic interventions with facial recognition technology. Her dissertation will be published by Transcript Verlag. She has previously written about the visual politics of drone warfare and on media representations of the migrant crisis. She has been published by Brill Publications and Liverpool University Press. She completed her BA studies in Political Science at Hunter College, New York. Previous to her academic work, she has professional experience working with digital archives and digital post production in the photography industry in New York.
Scrapism, detournement, automation and other artistic practices
Sam Lavigne, konstnär
Sam Lavigne is an artist and educator whose work deals with data, surveillance, cops, natural language processing, and automation. He has exhibited work at Lincoln Center, SFMOMA, Pioneer Works, DIS, Ars Electronica, The New Museum, the Smithsonian American Art Museum, and his work has been covered in the New Yorker, the Washington Post, the Guardian, Motherboard, Wired, the Atlantic, Forbes, NPR, the San Francisco Chronicle, the World Almanac, the Ellen Degeneres Show and elsewhere. He has taught at ITP/NYU, The New School, and the School for Poetic Computation, and was formerly Magic Grant fellow at the Brown Institute at Columbia University, and Special Projects editor at the New Inquiry Magazine.
He has also created a number of open-source software projects such as: videogrep (automatic video supercuts), audiogrep (automatic audio supercuts), vidpy (video editing and compositing in python), p5.js editor (deprecated)
Artificiell intelligens och byråkratiska praktiker
Lars Noväng, konstnär
Lars Noväng undersöker i sin konstnärliga praktik olika samtidsfenomen i samverkan med berörda grupper i samhället. 2014 initierade han tillsammans med konstnären John Huntington Frihetsförmedlingen, som är en självorganiserad myndighet, en tankesmedja och ett konstverk. Frihetsförmedlingen utmanar arbetssamhällets trosuppfattningar och samtidens nyliberala produktionsregim, bland annat genom att försöka omkoda den digitalt förstärkta byråkratiska samhällsmaskin som vi alla tvingas vara del av.
Artificiell intelligens, dataset och automatisering
Jacob Broms Engblom, konstnär
Konstnär och utvecklare som sedan 2008 utforskat internet och teknologi i relation till vår samtid och samhälle, och det kollektiva undermedvetande som dagens teknologiska plattformar kan utgöra. I sin presentation kommer han utifrån sin praktik berätta om artificiell intelligens, dataset och automatisering samt mer konkret om vad i dagsläget ett AI är och inte är.
Generative Choreography using Deep Learning
Louise Crnković-Friis, choreographer
Apart from on stage productions, Crnkovic-Friis’ has since 2015 worked with research in Creative Artificial Intelligence with a focus on applying deep learning methods to choreography. Previous work includes having been the Artistic Director at Choreographic Center Archauz where she worked with among others as a partner in DÉPARTS, Movement Research and Dance Roads. She has worked as house choreographer under Gran Teater for dans, and choreographer under DÉPARTS, an EU network with 12 organizations within performing arts lead by PARTS. She founded Aarhus-based dance company, Mrs. Miller co. and The Lulu Art Group, and has worked as a professional dancer for over a decade. She is educated at Balletakademien in Stockholm and at the University of Dance in Stockholm in Sweden (now DOCH).
AI med upphovsrätt?
Katarina Renman Claesson, jurist Konstnärernas Riksorganisation
Frågor kring ägande. Vem kan verkligen sägas vara upphovskvinna/man? Algoritmen eller teamet som skapade programmet? Med tanke på att AI lärs upp och skapas av människor, har den kreativa processen verkligen blivit något annat eller är vi fortfarande de som kontrollerar utkomsten?
Katarina Renman Claesson är jurist på Konstnärernas riksorganisation med en bakgrund i forskning inom konstnärlig frihet, upphovsrätt och annan konstjuridik.
Katarina har också kurser i bl.a. artlaw (konstjuridik) på magisterkursen Curating Art vid Stockholms universitet och på Malmö Konsthögskola.
Moderator och ciceron
Robert Brečević (lärare i fri konst, Kungl. Konsthögskolan, konstnär och utvecklare i konstellationen Performing Pictures)
I takt med att den totala mängden datorkraft (och data) ökar långt mycket mer än människans förmåga att organisera och upprätta alltmer komplexa instruktioner hamnar vi i en situation där vi börjar konstruera den sorts maskiner som löser problem utan att vi explicit säger till maskinerna hur problemen ska lösas. Vad betyder detta för konsten?
Vi vet redan att konstnärligt arbete kan utföras av en serie underleverantörer (inkluderat koncept och reklamfirma). Vi vet att Konstverket rentav kan förbigå tillverkningsprocessen i sin helhet (som i approprieringen av bruksföremål och andra former av ready-mades). Så långt inget nytt.
Nyheten ligger snarare i teknologin som sådan, AI och dess tillämpningar, genererar samhälls-
omdanande förändringar som till mångt och mycket sker inuti en "svart låda". I en post-autentisk tid upphör “stil” vara något som kännetecknar ett personligt förhållningssätt, estetiska budskap utförs alltmer genom val av “filter”. Medborgare reduceras till användare och modellerna för igenkänning och generering av bild och text tränas i uppmärksamhetsindustrins tjänst.
Att ge tekniken synlig gestalt, kanske också kräver en ny typ av konstnär? En semiotisk hacker som kan göra nya kopplingar?
Robert Brečević är en konstnär med bakgrund inom journalistik, filmproduktion och datorspelsdesign. Arbetar med: foto och film, montage, animation och kompositering—programmering av spelmotorer och mikroelektronik för fysiska gränssnitt. Roberts system och mjukvaror snurrar på ett antal museer och publika institutioner världen över. Han utvecklade speldesignutbildningen vid Högskolan på Gotland, forskare/konstnär på Interactive Institute, spelutvecklare i samarbete med TV4 och Discrete monsters (München), forskningsprojekt vid Stockholms universitet och är för närvarande lärare vid Kungl. Konsthögskolan i Stockholm. Medgrundare av Performing Pictures (performingpictures.art)