Hur har du firat 100-årsdagen?
– Jag är för närvarande i Ånge, hos min dotter som bor här. Hon har en underbar trädgård där barn, barnbarn och vänner firade mig med mat och tårta. Mina barnbarn spelade musik. Vi satt förstås ute, på grund av pandemin, men det råkade vara strålande vackert väder. Det kom massor med blommor från olika håll, från Konstnärernas Riksorganisation bland annat, så jag känner mig verkligen firad.
Du är en av Konstnärernas Riksorganisations äldsta medlemmar, kanske den allra äldsta. När gick du med?
– Jag tror att det var 1957. Jag satt i styrelsen, genom arbetsutskottet, 1970 till 1974.
Vilka har varit dina viktigaste konstnärspolitiska frågor?
– Alla konstnärer behöver en arbetsplats. Ateljéer som passar för verksamheten och som inte är vansinnigt dyra är något jag tycker att det är värt att kämpa för. Jag var 45 år gammal när jag fick min första riktiga ateljé. Det betyder otroligt mycket att få arbeta i lugn och ro.
Vad jobbar du med just nu?
– Jag är inbjuden till en utställning i Frankrike, men den har inte kunnat äga rum på grund av pandemin.
Du har varit verksam som konstnär i snart 80 år. Hur har förutsättningarna att verka förändrats under den tiden?
– Jag tycker att det har hårdnat. När jag började utbilda mig som 20-åring var det mer uppmärksamhet kring konstnärerna. Det är mer konkurrens nu.
Foto: Joakim Falk