I domen i Göteborgs tingsrätt meddelades att Kungälvs kommun ska ersätta konstnären Astrid Sylwan för fyra månaders heltidsarbete (174 000 kr), den utlovade utställningsersättningen (11 700 kr) samt därutöver hennes rättegångskostnader.
Bakgrunden är följande. I december 2018 fick konstnären Astrid Sylwan, och några andra uppbokade konstnärer, ett kort meddelande via e-mail att Konsthallen Strandverket skulle stängas ner i januari 2019. De utställningar de arbetat sedan hösten 2018 skulle därmed inte genomföras under våren 2019 som planerat . Varken Astrid eller de andra konstnärer fick någon ersättning för den tid de lagt ner, inte heller den utlovade utställningsersättningen.
Kommunen ville inte betala någon ersättning. De hävdade att det inte fanns några bindande utställningsavtal mellan kommunen och konstnärerna. Kommunen ansåg att den konstnärlige ledaren, som konstnärerna ingått sina utställningsavtal med inte hade mandat att ingå sådana avtal. Detta borde konstnärerna känt till eller i vart fall undersökt. (Kommunen tyckte också att de borde ha utrett om kommunen egentligen hade råd att ha en konsthall.) .
Vilket mandat att ingå utställningsavtal har en konstnärlig ledare?
För att konstatera om det fanns något avtal mellan kommunen och konstnärerna undersökte domstolen vilket mandat en konstnärlig ledare vanligen har. Vad säger branschpraxis i konstvärlden? I sin redogörelse av vad en konstnärlig ledare är och har för uppgifter hänvisade domstolens till ett sakkunnigutlåtande av Sara Edström, Konstnärernas Riksorganisations ordförande. KRO lyftes i samband med detta fram som en organisation, bildad år 1937, som agerar som sakkunnig i frågor som rör konstnärer och konstbranschen i kontakter med regeringen, myndigheter, kommuner, regioner, näringslivet och allmänheten, vilket medför att vår ordförandes sakkunnigutlåtande måste tillmätas stor betydelse.
Ett tungt erkännande av såväl vår ordförande Sara som Konstnärernas Riksorganisation och dess mångåriga verksamhet och erfarenhet!
Domstolen konstaterade att PS i sin egenskap av anställd konstnärlig ledare haft en ställning som enligt gängse uppfattning ger behörighet att sluta avtal. Han hade s.k. ställningsfullmakt. Konstnärerna behövde inte, som kommunen begärde, efterforska den konstnärlige ledarens befogenhet. Det är också, enligt domstolen, praxis i branschen att muntliga avtal följs av skriftliga i ett senare skede.
Eftersom kommunen därmed var bunden av den konstnärlige ledarens muntliga avtal med konstnärerna, hade kommunen genom sitt beslut i december 2018 om att ställa in utställningen brutit avtalet med Astrid. Troligen också sitt avtal med de andra uppbokade konstnärerna. Det har dock inte prövats i det här målet.
Vad har konstnären för rätt till för ersättning efter kommunens avtalsbrott?
Utgångspunkten är att den som bryter ett avtal är skyldig att ersätta den skada som uppstår. Den drabbade ska försättas i samma ekonomiska situation som om avtalet hade fullgjorts. För konstnärens del bestod hennes skada av bl.a. ”onyttig nedlagd tid”. I och med att Kommunen ställde in utställningen blev det nedlagda arbetet (inför den planerade utställningen) onyttigt, oavsett om den redan producerade konsten kan säljas eller inte.
Fantastiskt viktigt. Även om kommunen inte gett konstnären ett direkt uppdrag att skapa konst så fanns en överenskommelse att om hon producerade nya verk till särskild del av utställningshallen så lovade kommunen visa verken under viss period. När utställningen sedan inte blev av bröt kommunen sitt åtagande, vilket gjorde hennes förberedande arbete med verk skapade för konsthallen ”onyttigt”.
Vid beräkningen av sitt anspråk utgick domstolen från konstnärens beräkning, gjord enligt Konstnärernas Riksorganisations Arvodesrekommendationer om en lägsta månadslön på 29 000 kr per månad, uppräknad med 50 procent om konstnären har F-skattsedel och själv svarar för sociala avgifter m.m. Detta gav en ersättning om sammanlagt 174 000 kr för arbete under fyra månader. Ett ersättningskrav som tingsrätten ansåg vara skäligt och kommunen därmed skulle utge till konstnären.
Kommunens avtal med konstnären omfattade också en rätt till utställningsersättning beräknat enligt MU-avtalet. Enligt konstnären, den konstnärlige ledaren och Sara Edström i rollen som sakkunnig, är MU-avtalet branschpraxis.
Mycket mer kommer att sägas och skrivas om den här domen så jag får säkert anledning att återkomma till den flera gånger. Det har nu juridiskt konstaterats att de överenskommelser, ofta muntliga, som träffas mellan konstnären och den konstnärlige ledaren inför en utställning är bindande avtal om annat inte tydligt klargörs. Och konstnärer har inte bara rätt att diskutera sin utställningsersättning enligt MU-avtalet utan också ersättningen för arbete före, under och efter utställningen.
En mycket bra grund för vilka ersättningar som är skäliga och bör överenskommas redan inför en utställning och kanske också som drivkraft i få fram tydliga, skriftliga utställningsavtal.
Bild: Strandverket